Scroll to top

Över alla gränser


Vad menar vi när vi talar om internationell och ekumenisk diakoni? Torbjörn Toll, doktorand bosatt i Addis Abeba, berättar om sina erfarenheter.

■ ■ ■

När Torbjörn Toll kom till Etiopien 2006 var det som Svenska kyrkans utsände – han skulle i första hand undervisa i teologi på Mekane Yesus-kyrkans prästseminarium. När han senare blev doktorand vid Enskilda högskolan i Stockholm ansökte han om ett stipendium från Lunds Missionssällskap, och sedan dess har sällskapet varit med och finansierat hans forskning i flera etapper. Hans projekt har namnet ”The Refugee Crisis and the Response of the Churches”, och det han undersöker är ACT-alliansens arbete med sydsudanesiska flyktingar 2014 och kyrkobaserat bistånd i Etiopien. Han har arbetat med det i tre år och räknar med att avsluta det nästa år. Parallellt med doktorandarbetet har han varit en av Svenska kyrkans experter på psykosocialt stöd, en resurs som ACT-alliansen tar i anspråk vid vissa insatser.

Flyktingläger i Etiopien. Bild: Christof Krackhardt, Bread for the World

När våldet bröt ut i Juba, Sydsudans huvudstad, den 15 december 2013 förberedde sig ACT-alliansens medlemsorganisationer på en humanitär nödsituation. Det politiska våldet spred sig snabbt och ledde till att interna flyktingar i Sydsudan och andra flyktingar lämnade landet för att söka skydd i Uganda, Kenya och Etiopien.

Medarbetare på ACT-alliansens kontor i Genève kallade till ett regionalt Skype-möte den 20 december. I det deltog företrädare för alliansens medlemmar i Sydsudan, grannländerna och Europa.

Samma dag utfärdades en så kallad ACT alert. Ett sådant dokument innehåller en kort beskrivning av nödsituationen och dess konsekvenser, en förklaring till vad som motiverar humanitära insatser, en kort sammanfattning av som gjorts hittills och information om vilken humanitär verksamhet som redan är planerad. I den finns också uppgifter om det ekonomiska stöd som krävs för att insatsen ska fungera.

Rötter och förgreningar

Den ekumeniska rörelsen har många rötter och många förgreningar. Några av dem är akademiska och teologiska återupptäckter av Bibeln, kyrkan och den historiska liturgin. Andra kommer från missionsrörelsens evangeliska längtan efter att dela tro och kristet liv med dem som aldrig tidigare har hört om Jesus Kristus som världens frälsare. En viktig del är den kristna studentrörelsens möten över kulturella och nationella gränser i en värld där det har funnits mycket oro, många politiska strider och en stor självupptagenhet – detta symboliseras hittills tydligast av två världskrig.

Här finns också ortodoxa, katolska och evangeliska kyrkors strävan efter att få återupptäcka och återupprätta kyrkans givna enhet och gemensamma tro, och här finns kampen för att återupprätta människans värdighet genom att dela med sig av livets nödtorft, utbilda och bedriva sjukvård och dela människors villkor i olika delar av världen.

ACT-alliansen (ACT Alliance) bildades 2011 och är en del av de senaste årens utveckling i denna mångfasetterade rörelse.

Besök av ACT-alliansen-medarbetare. Bild: Marina Kalinsky, Svenska kyrkan

Olika språk, samme Gud

Kyrkorna har i alla tider att samlats kring gudstjänsten. Det har gett upphov till en gemenskap där Kristus definierat identiteten och tillhörigheten till kyrkan, samhörigheten. Varken språk, kön eller social klass definierar människan som sådan. Den Kristus som möter människor i ord och sakrament är densamme genom alla tider och över alla kulturella gränser.

Genom historien har kyrkan arbetat fram skriftspråk och översatt Bibeln och andra skrifter till alla folk och nationer. Människor ber idag till samme Gud på ett otal språk. Samtidigt har kyrkorna sänt ner djupa rötter varhelst de har slagit rot. Kyrkan i Sverige ser därför inte likadan ut som i Etiopien eller Sudan.

Men i den ekumeniska rörelsen är en av grundtankarna att kulturella skillnader inte är särskiljande om Kristus är densamme. Trots lokala olikheter kan kyrkor verka gemensamt.

Rättvisa och lag

Apostlarna undervisade de människor de kom i kontakt med om Gud, skapelsen, människan som Guds avbild, frälsningen i Kristus och kyrkans liv i Anden. Med utgångspunkt i den undervisningen har skolor, universitet, forskning och vetenskap vuxit fram och utvecklats.

Kyrkans förståelse av Guds lag har inspirerat både till tanken att samhälle ska byggas på rättvisa och lag och till den moderna vetenskapen. Eftersom Gud är skild från sin skapelse kunde naturen ses inte som gudomlig i sig utan som något som går att utforska och förstå. Eftersom Gud har skapat människan med förnuft och världen efter förnuftiga principer var det möjligt att finna ”naturlagar” utifrån vilka naturen fungerar.

Flyktingar från Sydsudan i ett flyktingläger i Etiopien byggt med stöd från ACT Ethiopia Forum. Bild: Christof Krackhardt, Bread for the World

Stöd till nödlidande

Kyrkan har från första början bedrivit diakoni. Paulus ägnade mycket av sin tid och kraft åt att samla in stöd till de nödlidande i Jerusalem. De första sju diakonerna i Apostlagärningarnas sjätte kapitel gick tvärsöver samtida kulturella gränser och bidrog till att hålla samman gudstjänst, gemenskap, undervisning och stöd till de församlingsmedlemmar som själva inte kunde försörja sig.

Genom missionsrörelsen spreds också den diakonala rörelsen, och med den skolor och sjukvård som byggdes på skolmedicin, till andra delar av världen.

Missionsrörelsen har ofta kritiserats för att vara ”imperialistisk”, men kritikerna sänder också sina barn till skolor och söker sjukvård i stället för att förlita sig på traditionella former av undervisning och behandling.

Teologi och bistånd

Idag talar vi om internationell eller ekumenisk diakoni. Frågan är: vad menar vi egentligen med detta?

Att jag vill ställa den frågan beror på mina erfarenheter av att arbeta för Svenska Kyrkans Mission i Etiopien. Jag och min familj sändes 2006 ut från Gullabo församling i Växjö stift för att leva och verka i Addis Abeba. Det uppdraget sträckte sig fram till 2015.

Själv arbetade jag mest med teologisk undervisning men också en del med bistånd och humanitärt arbete. Min fru Hanna, som är arbetsterapeut, arbetade framför allt på en av Mekane Yesus-kyrkans skolor. Där fick barn med olika funktionshinder och deras familjer möjlighet att utvecklas och få stöd.

Genom mitt arbete lärde jag känna Mekane Yesus-kyrkan och till viss del också den ortodoxa kyrkan i landet.

Torbjörn Toll. Bild: Magnus Aronson

Ett inte så lugnt år

Inför 2014 hade det lokala ACT Forum i Etiopien gett mig förtroendeuppdraget att vara ordförande. Jag bad en tyst bön att det skulle bli ett lugnt år.

Det blev det inte.

Kraftiga skyfall orsakade lokala översvämningar i norr, Saudiarabien kastade ut flera hundra tusen etiopiska migrantarbetare hals över huvud ur landet, och det nybildade Sydsudan kastades in ett inbördeskrig.

Mekane Yesus-kyrkan ordnade en hjälpinsats i norr. Den ortodoxa kyrkans biståndsorganisation och Christian Aid gav sig i kast med att stötta de tusentals migrantarbetare som flögs till Addis Abeba av Ethiopian Airlines. Som gemensamt ACT Forum började vi förbereda oss för att stötta de flyktingar som beräknades ta sig över gränsen till Etiopien från Sydsudan. Lutherska världsförbundet och den ortodoxa kyrkan, som båda hade arbetat länge med flyktingar, började planera för insatser. Mekane Yesus-kyrkan, som är stark i området mot gränsen, hade svårare att få till konkreta planer på vad de kunde göra.

Allt koordinerades till att börja med av ACT i Genève, och planer gjordes för humanitära insatser i Sydsudan, Uganda, Kenya och Etiopien. På kort tid undersöktes vilka behov som fanns, kontakter med FN:s flyktingorgan UNHCR togs och budget och annat arbetades fram och sammanställdes.

Problemet var att efter allt förarbete kom inget ordentligt stöd från ACT.

Och när pengarna inte kom var det svårt att genomföra de hjälpinsatser som hade planerats.

Medlemmar i ACT Forum i Etiopien försökte att på olika sätt stötta insatsen – exempelvis genom att anlita en professionell fotograf för att få bilder som kunde väcka uppmärksamhet – men Etiopiens flyktingkris hamnade i skuggan av krisen i Syrien som tog medias fokus och människors medvetenhet.

Hjälp kom fram på olika sätt, men inte alls som planerat.

Varifrån kommer stödet?

För mig blev detta bland annat till en rad forskningsfrågor om ekumenisk diakoni. Stödet från Lunds Missionssällskap har gett mig möjlighet att forska i dessa frågor.

ACT-alliansen ger en möjlighet för kyrkor och individer att skänka pengar till hjälpinsatser på ungefär samma sätt som Lutherhjälpen i många år gjorde det möjligt att vara med och bidra till människor som har hamnat i utsatta situationer. Men varför är det idag så svårt för kyrkorna att samla in pengar på det sätt som Lutherhjälpen gjorde? Om de pengar som behövs för hjälpinsatser inte kommer in, vad kan ACT göra då, och vad kan kyrkorna göra då?

I min forskning kan jag se att människors frivilliga stöd till hjälpinsatser är betydelsefullt men att humanitär hjälp domineras av statliga organ som Sida. Det är statliga beslut som ligger till grund för om den hjälp som behövs kommer fram eller inte. Frågan blir då: hur påverkar detta kyrkans diakoni? Handlar internationell eller ekumenisk diakoni främst om samverkan mellan stater, eller ligger det i ”det ekumeniska” en dimension av kristen tro, kyrka, mission och hjälpverksamhet som inte kan reduceras till statligt stöd?

ACT-alliansen bygger på idén att kyrkor arbetar tillsammans, och enheten i den ekumeniska rörelsen finns i Kristus. Men om allt finansieras av stater, stämmer då ideal och verklighet överens?

print