Tina Strömberg, hur kommer det sig att ni har vänner i Tanzania?
Föreningen Syskonbandet har sedan 1960-talet en relation till Tanzania genom att en av våra medlemmar sändes ut som missionär dit då. Hon hette Kerstin Strindberg och var själv blind sedan barndomen. Kerstin kom till Tabora och startade en skola för synskadade barn där – den har ungefär 100 elever nu. På 1980-talet startade en av den skolans elever ett litteraturprojekt i Arusha för att sprida Bibeln och kristen litteratur i punktskrift till synskadade. Den verksamheten har utvecklats till att också innefatta hälsoinformation. Dessutom arbetar organisationen med utbildning till självförsörjning för de mest utsatta. Vi i Syskonbandet har varit med och stöttat allt detta sedan starten.
Det finns en tanzanisk förening som motsvarar Syskonbandet, Tanzania Christian Association for the Blind, TCAB. Den blev en nationell organisation 2009, och då var några av oss med på plats i Tabora.
Vad var syftet med den här resan?
Vi vill hålla kontakten med TCAB:s medlemmar och med några tanzaniska organisationer som vi i Syskonbandet stöttar. Tanken var också att resan skulle kunna bidra till att missionsintresset här i Sverige upprätthålls eller ökas. Och så kunde vi på plats utvärdera de insatser som görs med ekonomiskt stöd från oss och andra. Vi hoppades på ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte som skulle kunna ge oss alla en ökad förståelse för varandras livsvillkor, dels i de personliga mötena och dels under den konferens vi planerade och genomförde tillsammans och dit TCAB-medlemmar från olika regioner i Tanzania var inbjudna.
Vilka var ni som åkte?
Vi var en grupp på 18 personer. Drygt hälften har synnedsättning, de flesta grav sådan, och resten är medlemmar som var med som ledsagare och gjorde ledsagarinsatsen ideellt. Vi bor i olika delar av Sverige, och vi är med i olika kyrkor och samfund – Syskonbandet är en ekumenisk förening.
Vart åkte ni?
Vi var i Arusha och Tabora. I Arusha var vi på Kibreli Education Centre for the Blind, KECB, för att se verksamheten och lära känna de anställda. Vi gjorde också flera andra studiebesök. Och så besökte vi en massajby och fick höra om en satsning som görs för att barnen i sådana byar ska få gå i skolan. I Tabora ordnade Syskonbandet och TCAB en konferens för synskadade från hela Tanzania.
Hur blev konferensen?
Det var vår sista helg i Tanzania, och ungefär 35 synskadade deltagare kom resande tillsammans med sina ledsagare. Vi hade haft med oss hjälpmedel från Sverige och delat ut dem på skolan i Tabora, på TCAB och på KECB, och vi kunde dela med oss till konferensdeltagarna också, bland annat förstoringsglas, glasögon, vita käppar, perkinsmaskiner och ett par datorer som olika företag och privatpersoner hade skickat med oss. Det blev uppenbart för oss att behovet av hjälpmedel är stort. De vita käppar vi såg användas var ofta uttjänta. Några hade smartphones med talsynteser, men alls inte alla. Konferenshelgen bestod av kulturella inslag, föreningsinformation, gemenskap runt matborden, dans, bön, och sång, och vi medverkade i gudstjänster i Taboras kyrkor. Många har hörts efter att vi kom hem, några i gruppen har fadderbarn på skolan i Tabora nu, och två har redan bokat en ny resa till Tanzania för att göra en volontärinsats.
