Maria W Persson, du gjorde din volontärinsats under november förra året – hur blev det?
Det var en fantastisk resa på många sätt, en spännande månad, utmanande och lärorik.
Det blev väldigt bra att mitt första möte med Anafora var så långt, så att jag fick chansen att leva i veckans rytm och platsens puls, till vardag och fest, i arbete och vila, och dela livet, matgemenskapen och bönestunderna med människorna som bor där. Jag hade ju hört talas om platsen, hört mig för och tagit kontakt med andra som har varit där, men jag hade inte förstått vad det kunde innebära. Anafora måste man nog uppleva för att förstå. Det var ett möte med en annan värld. Jag fick vara gäst och volontär, och nu har jag ett andra hem i Egypten.
Vad fick du för uppgifter som volontär?
Första veckan hjälpte jag till med att hacka grönsaker och diska i olika kök. Jag städade och bäddade sängar. Sedan fick jag plocka oliver och skörda hibiskus tillsammans med bibelskolan från Helsjöns folkhögskola och Anafora Community College (den folkhögskoleinspirerade vuxenutbildning som finns på Anafora sedan några år, red:s anm). Jag var också med bibelskoleeleverna och städade kyrkan, gick på English Club på ACC och upptäckte Bibelns värld med Urban Lennartsson. Jag fick även prova måla ikon med mama Helena. Det som blev min största uppgift var att väva trasmattor, och när jag var varm i kläderna lärde jag andra volontärer att väva.
Berätta mer om vävningen!
Vävstugan är ett kreativt hus med färgglada trikåtrasor sorterade efter färg i hyllor längs väggarna – trasorna kommer från textilindustrin och vävs till fantastiska mattor som används inne och ute på Anafora och säljs i butiken. Vävstolarna är som våra svenska fast med vissa speciallösningar. När vi var flera i vävstugan var det aldrig tyst, det var sång, skratt och prat på många olika språk. Medan jag vävde försvann tid och rum, och jag bara var och gjorde. Jag visste inte att det var det jag behövde just nu.
Hann du se något av Egypten utanför Anaforas område?
Ja, jag var med gruppen från Helsjön på deras utfärder. Vi besökte de gamla klostren i Wadi el-Natrun och pyramiderna och sfinxen utanför Giza. Vi var också på det gamla egyptiska museet i Kairo och i en av sopstäderna där Mariasystrarna arbetar med skola, sjukvård och bostäder för att ge invånarna ett bättre liv. Biskop Tomas är en vis man som ser och visar stor omsorg. När vi skulle till pyramiderna i Giza bad han oss att vara försiktiga så vi inte blev lurade eller kom bort, och han välsignade vår färd. Sedan visade han en stor lättnad när vi kom välbehållna tillbaka, och han påminde oss om att Anafora är också vårt hem, att det alltid står öppet för oss.
Vad har din månad på Anafora betytt för dig?
Jag är väldigt tacksam att jag fick möjlighet att åka. Det jag bär med mig mest är nog alla människor, både de som bor på Anafora och alla de volontärer som jag mötte där under min månad, från hela världen. Det känns som vi kom varandra nära, och vi påverkade varandra till det bättre. Det har berikat och utmanat mig att få möta en annan kultur, systrar och bröder i en annan kyrklig kontext. Bara detta att vara i den fridfulla miljön på Anafora är berikande.
