– Jag trodde inte att människor idag är hungriga. Det är upprörande och djupt berörande.
Elinn Leo Sandberg och Axel Carlberg har kommit till Västerkyrkan i Lund och möter medlemmar från församlingen och från Förbundet Kristen Humanism. Karin Boberg, som har planerat mycket av helgen och som hälsar välkommen, hade egentligen tänkt sig ett samtal med ytterligare en röst, gymnasieprästen Johannes Witkowsky från Malmö, men han har fått förhinder, och istället blir det ett slags intervju. ”Bröd för dagen” är temat för helgen, men ämnet för den här timmen är ”(Knappt) bröd för dagen – samtal om bröd, rättvisa och fattigdom”.
Främlingskap
Elinn Leo Sandberg är inte så förvånad över hungern längre – när hon hade mött den under en period i sitt arbete som diakon började hon arbeta mer med den, och nu är hon doktorand i socialt arbete och skriver sin avhandling om matfattigdom.
Axel Carlberg inleder intervjun med att citera Alexander Schmemanns ord om att bryta bröd: ”För att kunna leva måste vi varje dag bryta skapelsens bröd och utgjuta skapelsens blod …” Han talar om ätandets teologi och om vårt främlingskap inför källorna till den näring vi behöver både för att överleva och för att leva.
– Du intervjuar människor som står och väntar på att få komma in, säger han. Vad säger de, vilka är de, hur upplever du det?
Social matbutik
Den här lördagen har Elinn Leo Sandberg nämligen varit på Matmissionen i Malmö på förmiddagen. Det är en så kallad social matbutik där överblivna varor från grossister och butikskedjor säljs till reducerat pris till människor som har låg inkomst, och många av dem som arbetar i butiken har kommit dit i någon form av arbetsmarknadsåtgärd eftersom de tidigare har haft svårt att hitta arbete.
Det är den sociala matbutiken, och det som i många sammanhang kallas matkassar, som är ämnet för Elinn Leo Sandbergs avhandling.
– De som handlar på Matmissionen har problem med sin ekonomi på grund av till exempel sjukdom, skilsmässa, dödsfall i familjen eller arbetslöshet, berättar hon. En del är fattigpensionärer, en del är ensamstående mammor med flera barn. Missbruk förekommer, men inte så mycket. En del går på dagersättning eller har ekonomiskt bistånd. En del unga som har blivit sjuka tidigt har inte något socialt nätverk som kan stötta dem.
Beroende av matsvinnet
Axel Carlberg har talat om hur vi har blivit som främlingar för de sammanhang som vår mat kommer ifrån, och Elinn Leo Sandberg berättar att hon har blivit tvungen att sätta sig in i hur mat produceras. Hon betonar att de sociala matbutikerna inte är oproblematiska.
– Det finns ett stort överflöd av mat och en stor brist på mat. Många av oss har hamnat så långt bort från matproduktionen. De sociala matbutikerna vill bekämpa matsvinn men är också beroende av det. Jag tittar på funktioner, betydelser och motiv – vilken funktion fyller matkassarna i ett välfärdssamhälle? Hur kommer det sig att organisationerna arbetar med det här?
Axel Carlberg har bett henne att tänka på ett starkt matminne, och hon berättar om hur hon och hennes familj kom hem efter en utlandsvistelse och hur hon njöt av att gå med en kundvagn genom en stormarknad och fylla den med allt hon hade längtat efter: äpplen, knäckebröd, smakrik ost. En positiv upplevelse, men också en upplevelse av ett nästan overkligt överflöd.
– En del som står i kön på Matmissionen pratar om vad de längtar efter. Paprika – äntligen!
Att själv välja
Vilka varor som finns i en Matmissionen-butik beror på vad som har blivit över hos de leverantörer som butiken har avtal med. Axel Carlberg berättar om sina åtta månader i ett dominikankloster i Tyskland där bröderna levde helt på skänkt mat.
– Att inte kunna äga sitt ätande … men jag visste ju att jag inte skulle stanna där, säger han. Och en sommar var jag i Frankrike hos karmeliter som åt väldigt spartanskt. Den sommaren räddades av ett fikonträd. Jag bara åt fikonen, rakt av, jag kunde inte vänta.
Elinn Leo Sandberg jämför Matmissionen med de färdigpackade matsvinnskassar eller matkassar som bland annat församlingar arbetar med och konstaterar att möjligheten att själv välja varor i butiken är viktig för många.
– Butiken är mycket omtyckt, säger hon. En del kan lyxa till det lite tack vare varorna som finns där. Men några har berättat för mig att de först inte ville bli medlemmar, de skämdes. Man kan jämföra det med brödköerna i början av 1900-talet. Det finns de som är oroliga för att bli av med sitt medlemskap. Och en del som inte kan laga mat hemma skulle hellre ha velat komma och äta varm, lagad mat.
Ett konkret förslag från Elinn Leo Sandberg till Svenska kyrkans församlingar hör ihop med det sista: att göra soppluncher och andra måltider tillgängliga för fler genom att inte ta betalt för dem.
”Var finns hävstången?”
Elinn Leo Sandberg säger att hon tvivlar mer och mer på välfärdssamhället eftersom hon genom sin forskning ser glappen så tydligt.
– Hur mycket ska jag göra som kristen, med mitt levnadssätt, hur mycket ska jag försöka påverka samhället? frågar hon. Att priserna ökar har tvingat många av oss att tänka mer. Jag skulle önska att mina barn lär sig att värdesätta mat – men inte att de ska behöva uppleva kristider, förstås. Det finns mat, men alla har inte tillgång till den. Det är något djupt upprörande i att vissa får äta smulorna från andras bord.
– Var finns hävstången – hur kan vi hjälpa flest människor? frågar Axel Carlgren. Ska man arbeta praktiskt eller genom politiken?
– Det är som frågan om att laga båten eller ösa, säger Elinn Leo Sandberg. Jag skulle säga att vi måste göra båda delarna! Men i kyrkan blir det ofta det mest akuta. Därför är jag glad för att så många diakoner har berättat om ekonomisk utsatthet i olika medier den senaste tiden.
Ruta:
Bröd för dagen-helgen
Västerkyrkan i Lund och Förbundet Kristen Humanism arrangerade tillsammans Bröd för dagen den 18–19 mars. Bland de medverkande fanns, utöver Elinn Leo Sandberg och Axel Carlberg, Åsa Ram, Bo Forsberg, Blaženka Scheuer, Elisabeth Gerle, Yvonne Carlström och Thomas Carlström.
