Fred Kaan (1921–2009), författare till psalm 288, ”Gud, från ditt hus”, växte upp i Holland, där han i unga år blev medlem i den holländska reformerta kyrkan och så småningom började läsa teologi.
Vid 23 års ålder flyttade han till England, där han efter fortsatta teologiska studier med tiden blev församlingspräst i the Pilgrim Church i Plymouth under 60-talet.
Han blev frustrerad över att helt enkelt inte hitta psalmer att sjunga i söndagarnas gudstjänster, och det var i Pilgrim Church som han på allvar började skriva egna. Församlingen fick så småningom en egen psalmbok.
Tidigt blev hans inriktning att finna ett sätt att brygga över gapet mellan den sakramentala gudstjänsten och dess konsekvenser i det vardagliga livet. Det blev ett arbete som han fortsatte med i hela sitt liv, inte minst under sina år i Genève, där han under tio års tid arbetade i de reformerta och ekumeniska rörelsernas internationella sammanhang.
Inspiration från tunnelbanan
I förordet till The Only Earth We Know (Hope Publishing Company, USA, 1999) berättar han själv om sin ”mind-the-gap-teologi”, ett begrepp som uppstod i London i samband med en hymnologisk konferens om hans psalmer.
Det var en av våra gemensamma bekanta, den amerikanske hymnologen och kompositören Carlton ”Sam” Young, som kom storfnittrande till konferensen. Han berättade för de övriga deltagarna hur han, när han steg ur tunnelbanan, hade hört rösten ur högtalarna: ”Mind the gap!”
Och han fortsatte att berätta:
”Först hade jag inte en aning om vad som menades eller till vem det var riktat, men sedan slog mig tanken att det var ett offentligt meddelande om en ny teologi! ’Mind the gap’ om vad som händer i kyrkan och vad som behöver göras efter välsignelsen, ’mind the gap’ mellan mottagandet av det brutna brödet vid altaret och brytandet av bröd med de hungriga i världen.”
Fred Kaan utvecklar i boken Sam Youngs mind-the-gap-tankar:
”En mind-the-gap-teologi! Visst behövs den, och parallellt med den också ett mind-the-gap-psalmskrivande! Är inte det huvudsakliga ansvaret för alla oss som försöker skriva psalmer för nutiden och framtiden att påminna om gapet mellan ord och handling, mellan gudstjänst och mission, mellan liturgi och engagemang, mellan bön och att göra vårt yttersta, för att bönen ska bli verklighet mitt ibland oss? Profeten Mika talar i sin vision av gudsriket, av fred/shalom, om hur människor smider om svärd till plogbillar, inte ber dem till plogbillar! Smidesarbete med hammare och hammarslag är ett hårt arbete som kräver energi.”
Livet före döden
”Mind the gap” är således en kortfattad och bra beskrivning av Fred Kaans psalmteologi.
När jag senare i en tv-intervju frågade Fred om vad han tyckte kännetecknade en bra psalm svarade han först att det är en näst intill omöjlig fråga att besvara.
Men sedan lade han till:
”Jag kan däremot tala om hur jag själv skapar mina psalmer. Jag vill att de ska vara earthbound, people-focused och Christ-centrered.”
Det är en bra psalmprogramförklaring och ett program som han höll sig fast vid genom alla år.
Det som framför allt utmärkte Fred Kaans sätt att skriva var att han envetet höll fast vid de bibliska texterna om Guds inkarnation och dess konsekvenser i sakramenten, i liturgin, i skapelsens fortlevnad, i fredsarbete och rättvisearbete och i människors vardagsliv.
Om 1800-talets väckelsesångfokus i första hand var livet efter döden, där det himmelska landskapets fröjder om och om igen målades upp, så var Fred Kaans sena 1900-talsfokus livet före döden och vad gudsrikets etablering här och nu innebär.
Det jordbundna, människofokuserade och Kristus-centrerade språket syns tydligt i alla de psalmer av honom vi har i vår psalmbok. I 1986 års psalmbok med tillägg är han originalförfattare till nummer 288, 292, 385, 386, 628 och 780.
Som stranden
Fred Kaan har på många sätt med sitt psalmskrivande skapat en modern psalmskola, som har inspirerat ett otal efterföljare, inklusive Nya Zeelands Shirley Murray och Skottlands John Bell. Ofta finns bortåt ett tiotal av hans psalmer med i de senaste decenniernas nyproducerade psalmböcker i den engelsktalande världen, och de finns översatta till drygt femton språk.
Själv gjorde Fred Kaan också en stor och inflytelserik insats när han översatte ett stort antal psalmer från olika delar av världen, inte minst från Sverige, till engelska. Det är tack vare honom som till exempel en sådan svensk psalm som ”Guds kärlek är som stranden” har gjort sitt segertåg över världen.
”One of the finest contemporary hymns to have come out of Sweden”, enligt honom.
Eftersom en av hans söner sedan många år bor i Sverige kunde han lägga svenskan till de språk som han behärskade.
Vi vänder oss till Gud
Inkarnationsteologin genomströmmar alla hans texter, inte minst i den ofta sjungna mind-the-gap-psalmen 288, som ju framför allt är en sändningssång efter välsignelsen.
Kanske har vi i vår nuvarande psalmbok ingen annan psalm som så naket, ärligt och uppfordrande påminner oss om varje kristens diakonala uppgift.
Klokt nog är den skriven i bönens form. Vi vänder oss inte till varandra med uppmaningen att bli djärva, fria, kloka och glada – en sådan uppmaning kan lätt bli lite beskäftig och kanske till och med besvärande. Nej, vi vänder oss till Gud, och vi gör det gemensamt. Vi, det kollektiva gudsfolket, tar av oss våra masker och visar oss som de vi faktiskt är: själviska, tröga med ”skal av värdighet och blyghet”. Det är en modig beskrivning, ovanlig i klassiska psalmsammanhang.
”Rytmen liksom bär mig”
Britt G. Hallqvist översatte psalmen till svenska. Hon var en av våra flitigaste översättare av psalmer och har själv skrivit om sin förtjusning i översättningsarbetet:
”Det är frågan om att ärligt och noggrant återge originalets innehåll av tankar, känslor och stämningar, med begagnande av liknande stilmedel. Har dikten en fast rytm och därtill rim får man ju mindre formell frihet, något som möjligen kan kompenseras genom att man tar sig vissa friheter när det gäller innehållet – dock inte så att det avviker från originalets linje. Dikter med regelbunden rytm tycks mig lättare att översätta, därför att rytmen liksom bär mig genom dikten och ger mig ett fastare grepp om den. Och rimmen eggar mig att övervinna ett motstånd, samtidigt som de kan skänka mig en nästan sensuell glädje. Förtjusningen över ett välfunnet, välklingande eller lustigt rim kan emellertid föra en på villovägar. Man tycker sig ha ’förbättrat’ originalet.”
Inte vet jag om hon kände så, när hon arbetade med ”Gud, från ditt hus”. Översättningen är orimmad, liksom originalet. När man jämför dem känns det kanske som om det borde ha stått ”Britt G. Hallqvist efter Fred Kaan” vid psalmen. Det är nämligen en mycket fri tolkning av Kaans originaltext. Jag kan bland annat se framför mig hur förtjust Britt G. blev när hon efter andra versens slut, ”Lord make us cheerful”, bestämde sig för att avsluta alla de fyra verserna på liknande sätt: Gud, gör oss djärva – gör oss fria – gör oss kloka – gör oss glada. Jämför gärna med Fred Kaans originaltext:
Lord, as we rise to leave this shell of worship,
called to the risk of unprotected living,
willing to be at one with all your people,
we ask for courage.
For all the strain with living intervowen,
for the demands each day will make upon us
and for the love we owe the modern city,
Lord, make us cheerful.
Give us an eye for openings to serve you;
make us alert when calm is interrupted,
ready and wise to use the unexpected:
sharpen our insight.
Lift from our life the blanket of convention,
give us the nerve to lose our life to others,
be with your Church in death an resurrection,
Lord of all ages!
