Notto R. Thelle
Karl Ludvig Reichelt – Misjonær mellom øst og vest
Verbum forlag (Norge)
I ett halvt sekel, från 1903 till 1952, vandrade Karl Ludvig Reichelt (1877–1952) med pilgrimsstav i hand genom Kinas andliga landskap. Han var missionär och fromma buddhisters vän. Med rätta har han blivit omskriven redan tidigare, men nu har Notto Reidar Thelle – son till Reichelts närmaste medarbetare och själv dialogmissionär i Japan i många år innan han blev missionsprofessor i Oslo – efter flera års forskning publicerat sin insiktsfulla och ytterst väldokumenterade biografi om Reichelt. Den är vacker, lättillgänglig, rikt illustrerad, full av faktarutor, och så spännande att man läser vidare av bara farten.
Reichelt började som pietistisk evangelist under sju år i den främlingsfientliga provinsen Hunan 1903. Tillbaka i Europa studerade han religionshistoria i Leipzig och teologi Oslo innan han återvände för att undervisa vid det lutherska prästseminariet i Shekow, studera buddhismen och besöka kloster runt om i Kina. Han hade rest det för att omvända andra och blev själv omvänd, inte från sin tro men från fördomar och förutfattade meningar. Han fann mycket gott i mahayanas lära och praktik och anslöt sig till fornkyrkans tanke att Guds skapande Logos hade spritts (logos spermatikoi) och lämnat spår bland alla människor. I Kina fann han många sådana spår att anknyta till, särskilt i Det rena landets buddhism.
Han skapade ett slags kristet-buddhistiskt kloster, först i Nanjing och sedan på 1930-talet i Hongkong, där kristna delade liv och bön med kringvandrande buddhistmunkar och gav dem undervisning. Där använde han frimodigt och målmedvetet kinesisk arkitektur, symboler, riter och texter för att överbrygga klyftan mellan västerländsk och kinesisk religion. Hans radikala inkulturation slog den internationella missionsrörelsen med häpnad och ledde till en brytning med Norska Missionssällskapet.
När Österns Assyriska kyrka på 600-talet mötte buddhismen i Kina gjorde kyrkan lotuskorset till sin symbol. Ur en halvt utslagen lotusblomma reste sig ett kors. Reichelt tolkade detta som ett löfte att kinesisk filosofi och religion skulle nå sin fullbordan i Kristus. Han valde lotuskorset som Buddhistmissionens logotyp. Munkar som blev döpta bar sedan lotuskorset om halsen; själv gjorde han det alltid.
Thelle redovisar ingående Reichelts syn på buddhismen och hur hans tillämpade religionsteologi fungerade i praktiken. Vi får också följa den häftiga debatten i Norge, där många avfärdade Reichelt som en liberalteolog hänfallen åt synkretism. I Sverige, däremot, gav Nathan Söderbloms honom sitt fulla stöd. Reichelt var före sin tid. Han var en oförtröttlig visionär, djärv, konfliktskapande, mångbottnad, och motsagd.
Med stöd från Lunds Missionssällskap fortsätter kontakterna med Kinas religiösa värld, ekumeniska studier och teologisk utbildning på Tao Fong Shan. Det är ännu efter 90 år ett arkitektoniskt smycke och ett starkt vittnesbörd om religionsdialogens möjligheter på en skärningspunkt mellan kommunism och kapitalism, diktatur och demokrati, kinesisk och kristen kultur.
Tag och läs. Låt inte norskan avhålla er! Den erbjuder försumbara tolkningsproblem i jämförelse med de drivor av heliga skrifter på ålderdomlig kinesiska som Reichelt läste, tolkade, översatte och använde sig av.
