En bekant berättade strax före jul att när han var barn fanns det bara en enda julkonsert i Lund, nämligen den gratiskonsert som Lukasgillet bjöd på.
Numera förefaller hela december vara fylld av körkonserter i många kyrkor. Olika körer har tagit över uppdraget att sprida både äkta julstämning (mitt i advent också) och det glada budskapet.
Och det sker med ett tonspråk som kanske snarast leder tanken till 1800-talet.
Kristi födelses fest och inkarnationens mysterium firas och har firats med olika liturgier, sånger och dofter. Dagens kyrkliga tradition är inte gammal. Och å andra sidan är den mycket gammal. Samtidighet är en kyrklig poäng.
Medan vi sjöng julsånger var det krig i Ukraina. Samtidigt. Kristi födelses fest firades nog med en annan julstämning; kyla, flyglarm, oro.
Trots ortnamn som Poltava, Gammalsvenskby och Tjernobyl har vi aldrig vetat så mycket om Ukraina som nu. Där har den ryska ortodoxa kyrkan sina rötter. Den svenska prinsessan Ingegerd, dotter till Olof Skötkonung, blev Sankta Anna i den ortodoxa traditionen.
Kriget har ökat spänningen mellan de två ortodoxa kyrkorna i Ukraina, den Moskvatrogna och den som lyder under Konstantinopel.
Väldigt mycket är annorlunda: då och nu, kyrkor som är splittrade, här och i Ukraina. Samtidighet. Kristus finns överallt.
Hongkong är en av Lunds missionssällskaps noder, platser som vi särskilt stöder. Den politiska utvecklingen gör att vi vet allt mindre om vad som sker inne i Hongkong. Informationsmörkret har sänkts. Samtidigt vet vi att livet levs även där, under andra villkor. Villkor som vi dagsläget inte känner till.
Till mig själv vill jag säga:
lev och fira livet personligt och kyrkligt,
hitta vägar för freden,
kämpa för rätten och rättfärdigheten,
acceptera ovissheten.
