När jag fick veta att det är krig i mitt hemland började jag tänka på hur jag skulle kunna hjälpa mitt folk som bor kvar där. Jag är språklärare till yrket men stickar mycket kläder. Min första tanke var att sticka till barn som bor på barnhem i den stad där jag föddes och växte upp, Berdichev. Jag frågade min granne och några vänner om de ville hjälpa mig, och vi började samla pengar och garn och letade upp fler som ville vara med oss och sticka tillsammans. En av oss frågade i en lokal Facebook-grupp, och jag blev tipsad om en grupp som heter ”Handarbeta för välgörenhet” och frågade där. Så småningom började vi samla stickade tröjor, sockor, mössor, vantar och halsdukar och många virkade djur och barnfiltar. I mitten av september skickade vi 15 kilo med posten till min mamma, och paketen kom fram i början av oktober.
Min mamma berättade för mig att mer än 2 000 personer hade kommit som flyktingar till Berdichev på grund av kriget. ”Naturligtvis behöver de varma kläder till vintern”, tänkte jag och fortsatte med projektet.
Vi skickade två paket till i oktober, men när de kom fram blev min mamma tvungen att betala motsvarande 1 000 kronor för att hämta ut dem. Hennes pension är låg. Jag hörde av mina ukrainska släktingar som har flytt från kriget till Sverige att det finns en man som åker till Ukraina ofta. Nu har han lovat att ta våra paket med sig i fortsättningen.
Jag är jättetacksam över alla som har hjälpt mig med att sticka kläder till både barn och vuxna, alla som har virkat djur och filtar, alla som har gett oss pengar och garn! Jag tackar Gud för den här möjligheten att hjälpa andra.
Tetiana Lang, Skara
