År 2024 fyller Act Svenska kyrkan, som grundades som Svenska Kyrkans Mission, 150 år. Det skapar ett utrymme inte bara för firande utan också för kritisk reflektion. Det är ett tillfälle att arbeta med den komplexitet som är ”berättelsernas balans” – detta är det uttryck som den afrikanska feministen och romanförfattaren Chimamanda Ngozi Adichie använder[1] när hon varnar för den enda berättelsens fara.
När vi ser tillbaka på 150 år av internationellt engagemang i ett trosperspektiv ser vi berättelser om framsteg, förändring och liv, men att vi ser tillbaka ger oss också möjligheten att ställa allvarliga frågor om makt, om perspektiv och om vem som sätter agendan för initiativ som är tänkta att bidra till förändring och framsteg.
Stöd till teologisk utbildning har alltid varit en viktig del av Svenska kyrkans globala ekumeniska engagemang. En del av Svenska kyrkans missionsarv är många års samarbeten med olika teologiinstitutioner i globala syd och strategiska projekt tillsammans med globala multilaterala organisationer som Lutherska världsförbundet (Lutheran World Federation, LWF) och Kyrkornas världsråd (World Council of Churches, WCC).
Ett sådant initiativ som har tagits ganska nyligen är det masterprogram i genus, religionsvetenskap/teologi och hälsa i den afrikanska kontexten som sattes igång som ett pilotprojekt 2013. Initiativet byggde på det arbete som hade börjat i utvecklingen av partnerskap i den afrikanska teologiutbildningen, och detta gjorde det möjligt att ta med ämnet hiv och aids i afrikansk kontext som en del av masterprogrammet.
I pilotprojektet Gender and Health (genus och hälsa) samlades fyra utbildningsinstitutioner där teologer utbildas. Stellenbosch University i Sydafrika började som teologiskt seminarium på 1850-talet och är nu ett universitet med ungefär 30 000 studenter. University of KwaZulu-Natal i Sydafrika har sitt ursprung i University of Durban-Westville, som byggdes för studenter med indiska rötter, och The University of Natal. Tumaini University Makumira i Tanzania är den evangelisk-lutherska kyrkan ELCT:s universitet, tidigare dess teologiska högskola. The Ethiopian Graduate School of Theology i Addis Abeba i Etiopien är den protestantiska högskola som drivs av bland andra Mekane Yesus-kyrkan.
Var och en av de fyra institutionerna i gruppen fick uppgiften att bygga upp ett masterprogram. Programmet skulle vara relevant för institutionens egen kontext, och det skulle utforska skärningspunkten mellan genus, religionsvetenskap/teologi och hälsa. På det viset skulle det kunna bidra till den kunskapsproduktion och de pedagogiska insatser som behövs för arbetet med två av Millenniemålen, mål 4 (”Minska barnadödligheten”) och mål 5 (”Förbättra mödrahälsan”). När programmet hade utvecklats valdes tio studenter per år ut av var och en av de fyra institutionerna.
Utöver arbetet med det akademiska programmet uppmuntrades institutionerna till att utforska kontextuella samarbeten med lokala församlingar, andra trosgemenskaper och civilsamhällesorganisationer. Detta arbete syftade till att utveckla och arbeta för en djupare kontextuell analys av verkliga situationer i skärningspunkten mellan genus, religion och hälsa och till att stötta och förstärka initiativ som skulle kunna leda till en positiv förändring.
Pilotprojektet pågick 2013–2016, och en av de viktigaste orsakerna till att det blev så lyckat var de regelbundna möjligheterna till utbyten mellan deltagarna i form av bland annat formella nätverksmöten, lärarutbyten och studentutbyten. I projektet ingick också en satsning på syd-syd-utbyte utanför den afrikanska kontexten – masterstudenterna och deras lärare hade möjlighet att samtala med studenter och lärare i Latinamerika.
Den förändringsteori som konceptualiserades genom masterprogrammet går ut på att människor som är verksamma som ledare i församlingar och andra trosgemenskaper kan leda förändringsarbete. De kan få kunskaper och verktyg och bemyndigas att arbeta i den fysiska verklighet som finns i skärningspunkten mellan genus, religion och hälsa, och på det viset kan de leda förändringsarbetet i sina lokala sammanhang, till exempel i församlingar.
Att det finns troende som är engagerade i förändring och som har livsbejakande ideologiska och teologiska arbetsredskap är avgörande i de här sammanhangen eftersom trons diskurs och doktrin, eller religionens, annars ofta används för att hålla patriarkala normer intakta. De används bland annat för att förklara varför kvinnor bör sitta kvar i kyrkbänkarna medan männen står i predikstolen, och de används för att motivera påståenden om att människor som identifierar sig som HBTQI+ är o-afrikanska, icke-kristna och till och med icke-mänskliga. Den religiösa diskurs som styrs av patriarkala källor och okritisk appropriering av andliga texter har bidragit till att människor har nekats att leva sina liv. Kvinnor, barn, människor med funktionsnedsättningar, människor som identifierar sig som queer och män som inte passar in i det hypermaskulina idealet i de afrikanska sammanhangen har blivit utsatta för detta.
När vi tillsammans ser tillbaka på 150 år av internationellt engagemang i tron finns det mycket som vi kan fira. Men det finns också viktiga berättelser, berättelser från marginalerna, som är berättigade till vår uppmärksamhet. Historia skrivs, men den skrivs också om i vår tids kontext när rösterna från dem som ”avsiktligt tystades eller som helst inte lyssnades till” [2], som Arundhati Roy skriver, börjar göra sig hörda. När vi reflekterar över Svenska kyrkans 150 år med missionsarbete hoppas jag att vi är modiga nog att erkänna den skada som vi har åsamkat andra i trons namn och djärva nog att utveckla redskap och stötta aktörer som kan göra ett bättre liv möjligt för de fattiga, för de marginaliserade och för dem som inte har någon röst.
Charlene van der Walt är sedan 2023 Act Svenska kyrkan globala koordinator för teologisk utbildning och har tidigare undervisat och forskat i Sydafrika, där hon är Honorary Associate Professor i ämnet genus och religion på The School of Religion, Philosophy, and Classics vid University of KwaZulu-Natal. Hon samarbetar också med The Ujamaa Center for Biblical and Theological Community Development and Research vid samma universitet. Hennes forskning gäller främst queerteori och queerteologi, queer bibelhermeneutik, aktivism och förändringsarbete koppade till HBTQI+, kontexuella bibelstudier och ny och experimentell pedagogik på området religionsvetenskap och teologi. 2020 var hon i Uppsala som gästforskare, inbjuden av Forum for Africa Studies vid Uppsala universitet, Svenska kyrkans forskningsenhet och Svenska kyrkans internationella avdelning.
[1] Chimamanda Ngozi Adichies TED-föreläsning ”The danger of a single story” finns på YouTube
[2] Arundhati Roys pristagarföreläsning när hon tog emot City of Sydney Peace Prize 2004, ”Peace & the new corporate liberation theology”, finns tillänglig för läsning på Sydney Peace Foundations webbplats.
