– Det är centralvärme nästan överallt – den installerades under Sovjettiden och har blivit kvar, säger Nataliia Lukashenko. Under hösten när kylan har kommit har den slagits på igen, och den fungerar fortfarande på en del håll. Men vi förväntar oss fler bombanfall nu, och då slås den ut, förstås.
Nataliia Lukashenko är ganska ny som M & E manager på Lutherska världsförbundet i Ukraina – i två månader har hon arbetat med att samla in data från alla partnerorganisationer, utvärdera insatser och samordna hjälpinsatser. Men förhållandena känner hon väl till. Frågan är vad som går att göra åt dem nu.
Vände tillbaka
– Ett tag var jag på flykt, som så många andra, berättar hon. Jag hamnade först i Rumänien, men min dotter doktorerar i Nederländerna, så jag kunde ta mig dit. Sedan flyttade jag tillbaka hit ändå. Tidigare har jag aldrig tänkt att jag skulle bo utomlands. Och jag ville hjälpa till.
Lutherska världsförbundets juridiska status i Ukraina gör att inget bistånd kan fördelas direkt från förbundet till befolkningen. Det är inget som går att ändra på nu, och det är ett hinder i det dagliga arbetet, men det har också blivit en stor möjlighet: allt det som förbundets medlemmar kan bidra med når fram via lokala organisationer i landet, till exempel föreningar och församlingar.
– Så jag är en av dem som planerar och förhandlar och tar reda på vem som kan stötta vad, säger Nataliia Lukashenko. Jag har inte internationella kontakter i mitt arbete, men jag har kontakt med de internationella organisationer som arbetar här nu.
525 lägenheter
Att samarbeta är naturligtvis utgångspunkten för ett världsförbunds arbete, men att alla är beroende av varandra blir extra tydligt i krigets Ukraina.
– Nu samordnar vi arbetet med att renovera förstörda lägenheter i Charkiv, berättar Nataliia Lukashenko. Så länge som det är ett fönster som har tryckts in, eller tre, brukar de som bor där kunna sätta dit plywood själva och bo kvar. Så är det på många håll. Men det är massor av lägenheter som är i mycket sämre skick.
Lutherska världsförbundets platschef i Ukraina, Mark Mullan, reste till Charkiv i april i år för att träffa kommunledningen och besöka familjer i deras hem. Många hade anpassat sig till en vardag utan el – något som naturligtvis är lite enklare under sommarhalvåret – och flyttat ihop i ett rum i hemmet, det som hade klarat sig bäst.
– UNHCR har gett oss medel för renovering av 475 lägenheter, och förbundet finansierar ytterligare 50, berättar Nataliia Lukashenko.
Befogad misstänksamhet
Nu dyker oförutsedda hinder upp i renoveringsarbetet.
– Runt 2014 kom många ryssar flyttande till Ukraina, och få av oss tänkte särskilt på det, säger Nataliia Lukashenko. Men sedan kriget bröt ut har många ukrainare blivit mycket misstänksamma, särskilt de äldre. När det kommer hantverkare och knackar på för att tala om renovering blir en del äldre väldigt rädda och tror att det är något annat. Särskilt när de får frågor om dokument som behövs för att arbetet ska kunna sättas igång.
En del av Lutherska världsförbundets satsning i Ukraina är utbildning i psykosocialt stöd, och de som utbildas ska alltså kunna hjälpa lokalbefolkningen på olika platser att ta vara på det stöd som kan finnas i sammanhang där – en del av det som tidigare har kallats ”hjälp till självhjälp”.
– Men de äldres misstänksamhet är ju ofta befogad, säger Nataliia Lukashenko. Det går inte att säga till dem att de inte behöver vara rädda.
Sårbar värme
Centralvärme kan låta som bara ett av många problem i ett land som befinner sig under attack, men Nataliia Lukashenko berättar att den är avgörande och att den dessutom är ett tydligt mål.
– I små städer finns det fler bostäder med egen värme, men i våra stora städer har nästan alla lägenheter centralvärme – Sovjetvärme! säger hon och skrattar. Så att vänta tills kylan kommer och sedan bomba så att värmen i storstäderna slås ut, det är en tydlig rysk strategi. Så gjorde de förra året. De kan förstöra mycket på ett enkelt sätt då.
Att flytta in till en granne eller att söka upp familjemedlemmar i en annan del av staden är inte något alternativ när fler och fler drabbas på samma sätt, förklarar hon.
– Så en del har lämnat sina hemstäder, och en del bor istället på de center som har öppnat.
Stöd från Uganda
När Nataliia Lukashenko kom tillbaka till Ukraina och fick arbete på Lutherska världsförbundets kontor såg hon en av krigets effekter mycket tydligt: bristen på arbetskraft.
– Vi letar efter mer personal för att kunna arbeta på ett mer effektivt sätt, säger hon.
Utöver kontorets medarbetare finns det många lokalanställda, bland annat ungefär 20 personer som arbetar med utbildning i psykosocialt stöd och dessutom renoveringssamordnare och administratörer.
En tjänst som måste besättas med en icke-ukrainare, en LWF-programsamordnare som fram till nu har arbetat i Uganda, har fördröjts:
– Vi behöver den hjälpen, men det har blivit problem med visum, så nu har vi blivit tvungna att ta hjälp av advokat. Vi hoppas att den kollegan ska kunna komma i början av nästa år.
Internflyktingar sedan länge
Tack vare sina tidigare arbeten har Nataliia Lukashenko sett mycket av Ukraina och känner många.
– Jag har arbetat med regionutveckling och varit rådgivare åt en av de ministrar som hade ansvar för det, berättar hon. Ett tag arbetade jag också med EU-frågor.
Den erfarenhet som hon har mest nytta av har med det som hände år 2014 att göra.
– Vi är ju en liten nation, och jag trodde att eftersom vi vill ha fred och inte hade några vapen skulle det kunna fungera, säger hon. Men 2014 fick jag börja arbeta med internflyktingar, och det har vi varit tvungna att hålla på med hela tiden sedan dess – att återintegrera dem som flydde då, det är ett ständigt pågående arbete. Sedan 2018 har jag också arbetat med universiteten i de ockuperade områdena.
På det viset har krigsutbrottet förra året ändå inneburit något positivt, säger hon:
– Det har hänt så mycket sedan 2014, och det var så få som trodde oss då. Vi fick höra att det var en intern konflikt. Efter Krim, efter Donbas … Nu befinner vi oss i den här situationen, men vi är tacksamma för allt stöd.
Genom lokala organisationer
– I allmänhet, det vill jag säga, är vi inte ensamma i vårt arbete. Målgruppen är så enorm, och alla humanitära insatser är ganska lika i vårt sammanhang. Nära fronten behövs det mat, för det finns ju inga matbutiker som håller öppet där, och psykologiskt stöd. Längre ifrån fronten är det många äldre och handikappade – de är kvar där därför att de inte har kunnat eller velat fly, men de flesta bor inte hemma längre utan på de center som har öppnats. Där behövs det utrustning och stöd. Många mår dåligt. Insatserna tar ju tid, och vi har inte folk så att det räcker, men jag tycker nog att alla vi som arbetar humanitärt här vill åt samma håll.
Bristen på arbetskraft har också lett till nya lösningar:
– De äldre på centren behöver så extremt mycket, både för sina sjukdomar och för sin oro. Vi arbetar ju enbart genom lokala organisationer, vi är helt beroende av dem, men på en del center har det blivit så att vi står för renoveringsinsatserna och att volontärer ordnar själva verksamheten. Och vi är så glada för alla som tänker på oss och stöttar oss.
___
Lutherska världsförbundet i Ukraina
Genom Act Svenska kyrkan stöttar många svenska församlingar och privatpersoner ACT-alliansens och Lutherska världsförbundets humanitära insatser i Ukraina. Särskilt en av förbundets medlemmar, Hungarian Church Aid som fanns på plats i Ukraina sedan en naturkatastrof inträffade 1998, har arbetat både i Ukraina och med flyktingmottagande i Ungern. Förbundet har också ansvar för en del av flyktingmottagandet i Polen.
