– Offentliga böner är vår samlingsplats. Eftersom vi ber när vi möts kan myndigheterna inte komma åt oss – det kan vara det enda sättet att samlas i fred här. Vi ber utanför domstolarna, vid häktena … Och det är också på det sättet vi skapar en rörelse och kommunicerar utåt. Det är vårt påverkansarbete och opinionsarbete – vi uppmärksammar det som är fel, och vi gör det på kristen grund.
Hur förklarar man den politiska situationen i Guatemala?
Mayra Rodríguez började sin yrkesbana som journalist och är van vid att redogöra för komplicerade skeenden. Sedan 2015 är hon en av ledarna för Centinelas por la Dignificación del Estado, i vardagstal förkortat till Centinelas (”vaktposterna”), och eftersom hon har varit mycket synlig vid bönesamlingarna och i sociala medier räknar hon med att en intervju i en svensk tidskrift inte kommer att göra så stor skillnad.
– Men många som är aktiva vågar inte vara offentliga, säger hon.
För säkerhets skull har hon bett att videointervjun ska göras med hjälp av en konkurrent till Zoom och Teams, en som än så länge räknas som svårare att manipulera.
Inbördeskrig i 36 år
– Vi är ett pyttelitet land mitt i Latinamerika, och man får använda sig av de andra för att förklara hur vi har det, säger Mayra Rodríguez. Till skillnad från de flesta av dem har vi en majoritet som tillhör maya-urfolken – och ändå har landet länge styrts av vita.
Drogkarteller, korruption, flyktingströmmar och rovdrift på naturtillgångar är några av Guatemalas problem.
– Men det som präglar oss mest är att samhället är så ojämlikt och att en så stor del av befolkningen lever i fattigdom, säger hon. Det är stora problem med svält bland barn, till exempel. Och det har strukturella orsaker.
Mayra Rodríguez berättar om det folkmord som inte fullt ut har erkänts av myndigheterna och om det 36 år långa inbördeskriget som på sätt och vis har fortsatt.
– Eliten använder sig av våld för att täcka över folkmordet och korruptionen, säger hon.
Rätt till jord, språk och kultur
När hon var med och bildade Centinelas 2019 hade hon och de andra ingen tanke på riskanalys, berättar hon. Då hade CICIG, den internationella kommission som arbetade mot straffrihet i Guatemala, kastats ut ur landet. Många som gav sig ut och protesterade på gatorna var katoliker, men det fanns också pingstvänner, andra protestanter, muslimer, judar och mayatroende bland dem.
– Därför är vi en ekumenisk organisation som arbetar interreligiöst, säger hon. Vi försöker hålla oss nära varandra, bekräfta varandra, respektera varandras arbete och ta ansvar. Vi har olika spiritualiteter, men vi har tre saker gemensamma: vi vill fördöma korruption och orättvisa, vi tror på rättvisa och fred och andlighet, och vi vill bidra till att bygga upp Guatemala.
Kampen för mänskliga rättigheter i Guatemala har länge koncentrerats till två punkter: dels rätten till jorden, dels rätten till språk och kultur.
– Det är många kvinnor som sitter i fängelse för sitt arbete för mänskliga rättigheter, berättar hon, och när vi själva hamnade i den kriminaliseringsspiral som många civilsamhällesorganisationer drabbas av här började vi arbeta mer medvetet med självskydd.
Kartlägger och ser mönster
Människorättsaktivisternas tillvaro har förändrats de senaste decennierna: nu är det mindre fråga om konkret risk för livet men desto mer om att deras legitimitet blir undergrävd, att sociala medier fylls med påståenden om dem och att de blir häktade och dömda till fängelse.
– Vi checkar in på våra demonstrationer och ut från dem, vi går olika vägar, vi ser till att vi inte är ensamma, berättar Mayra Rodríguez. Och vi kartlägger incidenterna för att kunna se mönster och bygga en helhetsbild. När vi samlas har vi alltid utsett observatörer som övervakar dem som övervakar oss.
Tidigare fanns det en paraplyorganisation med fredsobservatörer från utländska människorättsorganisationer, bland andra Kristna Fredsrörelsen. Den hette Acoguate och stöttade Centinelas och andra aktivister på olika sätt, som med medföljning. För ett par år sedan bedömde Kristna Fredsrörelsen att det inte gick att fortsätta på samma sätt längre – säkerhetsriskerna hade blivit för stora – och lämnade samarbetet. Sedan dess har organisationen upplösts, men kontakten mellan Centinelas och Kristna Fredsrörelsen fortsätter.
– De har lärt oss verktyg för säkerhets- och riskanalyser, säger Mayra Rodríguez.
Berätta om erfarenheter
Verktygen är till stor del det som Kristna Fredsrörelsen kallar självskydd och som bland annat innebär att det finns rutiner för säkerhet både i vardagssituationer och i samband med aktioner. Centinelas var en av de 23 människorättsorganisationer som deltog i ett möte i Colombias huvudstad Bogotá hösten 2022. Alla deltagare var kvinnor, och Kristna Fredsrörelsen, Act Svenska kyrkan och Norska fonden för mänskliga rättigheter samlade dem för att de skulle kunna berätta om sina erfarenheter för varandra.
– Genusperspektivet gör stor skillnad, säger Mayra Rodríguez. Manliga och kvinnliga fredsaktivister hotas på olika sätt. Nu är vi alla medvetna om det, och vi har ett krisnätverk där vi kan få stöd.
Bära ut berättelser
– Arbetet i Centinelas har förändrat mig mycket, mycket, säger Mayra Rodríguez. Det som berör mig allra mest är när vi kan komma in på besök till häktade aktivister. Det är många av dem som har sin bakgrund i olika församlingar, och det räknas som själavård när vi kommer – vi kallar det andlig medföljning. De säger att de har utsatt sina barn för att växa upp utan mamma, de talar om skammen och saknaden och om vad de inte kan göra.
Själv kunde Mayra Rodríguez inte föreställa sig fängelsemiljön innan hon kom in i den som själavårdare, och hon säger att de fängslade kvinnorna inte kunde det heller.
– Det har fått mig att värdesätta friheten. De får bara en timmes dagsljus om dagen. Och en del av dem får inte ens träffa oss.
Nu, förklarar hon, är hennes uppgift att bära ut deras berättelser och rapportera om vad som händer.
– Men makteliten arbetar med desinformation, det är något de satsar mycket på: PR, influencers. Det som drabbade CICIG drabbar oss nu. Det är samma sak.
”Det sista vi hade var fria val”
Varför är människorättsaktivisternas arbete så hotfullt för Guatemalas politiska ledning och för dem som har landets största tillgångar?
Åtminstone delvis beror det på landets senaste presidentval, i juni och augusti, som gav ett oväntat resultat: center-vänsterkandidaten Bernardo Arévalo fick 58 % av rösterna. Han är jurist och har tidigare varit diplomat, representerar partiet Semilla och är son till Guatemalas första demokratiskt valda president, Juan José Arévalo, som styrde landet från 1945 till 1951. Om han verkligen får tillträda efter nyår innebär det att maktbalansen kan förändras.
– En pastor sa till oss: det här kan vara Exodus eller lärjungar på flykt, säger Mayra Rodríguez. Vi tror att valresultatet kan betyda att vi får tillbaka torgen, det offentliga rummet, och vi hoppas att vi återigen ska kunna säga vad vi tycker utan att behöva vara rädda. Som det är nu är alla frivilligorganisationer olagliga, och en tweet kan skicka oss i fängelse. Därför lär det säkert bli en svår situation för den nyvalde presidenten – han kommer att bli ständigt utsatt för rättsliga och politiska utspel. Men … vi hade ju inte vågat hoppas på den här valutgången. Vi sa att det sista vi hade var fria val, och därför gick vi man ur huse och röstade. Nu kanske vi kan börja arbeta för ett annat Guatemala, ett fritt Guatemala.
___
Guatemala
Guatemala är ungefär 110 000 kvadratkilometer stort och har en befolkning på drygt 17 miljoner. Huvudstaden är Guatemala City, och det officiella språket är spanska. En majoritet av befolkningen tillhör olika mayafolk. Den katolska kyrkan och pingströrelsen har många medlemmar, och det finns också starka inslag av mayatro, ibland integrerad med kristen tro. I det inbördeskrig som pågick 1960–1996 beräknas enligt Utrikespolitiska institutet ungefär 200 000 personer ha dödats.
