Rouddy Kimpioka säger att det finns två versioner av honom: en som är Rouddy, IT-administratören, och en som är Rouddy, musikern.
IT-administratören är den unge man som när han var nyutexaminerad tvingades att fly från sitt hemland Kongo för att rädda livet på sig själv. Han finns kvar någonstans djupt inuti.
– Han kan inte göra någonting just nu. Han är fast.
Musikern Rouddy är också entreprenör och fredsmäklare. Det blev han som flykting i Europa.
Rouddy Kimpioka var 26 år när han kom till Turkiet och sedan tog sig vidare till den grekiska ön Lesbos. Han berättar om chocken över att det inte fanns någon hjälp att få, om att inte förstå turkiska, grekiska eller engelska, om de ständiga konflikterna mellan olika flyktinggrupper, om grälen och misären. Det höll på att fullständigt knäcka honom. Till den dag när han sa till sig själv: Du måste ändra inställning.
– Jag påminde mig själv om att jag är människa och om att jag har samma värde som alla andra. Det gav mig hopp och motivation att förändra saker och ting.
”Aldrig drömt om att bli musiker”
Istället för att söka hjälp började han hjälpa andra. Han kom i kontakt med en hjälporganisation i lägret och började undervisa i datakunskap, musik och dans. Snart var han också i gång med att arrangera scenframträdanden på helgerna.
– Jag har aldrig drömt om att bli musiker, men musiken förvandlade mitt liv, säger han.
Ju mer han engagerade sig i andra, desto mer förstod han att han också hjälpte sig själv. Han tog tag i de ständiga konflikterna mellan flyktinggrupperna.
– Jag pratade med dem och sa att vi alla här har en sak gemensamt: vi bär märket flykting i pannan. Men vi är människor. Vi måste sluta strida och börja samverka i stället. Vi måste vara ett, och jag kan hjälpa er.
Bjuder myndigheterna till alla konserter
Fram växte RAD Music International, som efter fyra år är så framgångsrik att Rouddy Kimpioka har anställt tre personer för att kunna hantera kursutbudet och kulturprogrammen. Själv arbetar han gratis, eftersom han som asylsökande inte har något arbetstillstånd, och lever istället på det stöd han får av sina vänner.
Med tiden har han fått grekiska musiker att engagera sig, och de hjälper i sin tur till med att bygga broar till lokalbefolkningen.
– Jag skulle säga att hälften av alla som bor här accepterar oss.
Myndigheterna på Lesbos har dock inte svarat på hans kontaktförsök.
– Jag bjuder dem till alla konserter och skickar en nyårshälsning varje år, men de svarar aldrig.
Budskap om fred
Rouddy Kimpioka drömmer fortfarande om att en gång få fortsätta studera för att bli automations- och robotingenjör, och han drömmer om att någon gång återvända hem. Till dess får musiken honom att fortsätta:
– Musik är kärlek. Den får mig att tänka som en människa, att känna min egen smärta och andras och att veta att jag kan hjälpa. Jag kan komma med hopp. RAD International har lyckats för att jag kom med ett budskap om fred. Vi äter, spelar, dansar och har roligt tillsammans. Vi till och med kramar varandra. Det hände aldrig förut.
