Hungarian Interchurch Aid har arbetat i Ukraina sedan 1998.
– Vi kom dit efter en stor översvämning, säger Klára Keveházi.
Hon är Director of Humanitarian and International Development Department, alltså ungefär chef för humanitärt arbete och internationellt insamlingsarbete, på HIA och arbetar mest på huvudkontoret i Budapest men har liksom många av sina kolleger varit i Ukraina då och då.
– Så såg vi att det fanns stora behov av mer och bestämde oss för att stanna, säger hon. Vi byggde ett socialt center, registrerade oss och har arbetat bland annat med att stötta äldre och med utsatta familjer där barnen behöver insatser för att utvecklas. Vi samarbetar med många organisationer där och har många ukrainska medarbetare. En del sa att något hemskt skulle kunna hända. Men vi trodde ändå inte att det skulle bli krig.
Kyrkor i samarbete
Själva den ungerska organisationen bildades ganska snart efter att järnridån hade öppnats, 1991, och har ungefär hälften av sin verksamhet i Ungern och hälften i andra länder.
– Här i Ungern arbetar vi bland annat med familjer i kris, med hemlösa, med äldre, och nu också med ukrainska flyktingar, berättar Klára Keveházi. Innan HIA bildades fanns det ett ekumeniskt råd, men i och med att det hände så mycket här och i de omgivande länderna ville vi i kyrkorna göra något mer professionellt. HIA har de protestantiska kyrkorna här som medlemmar, bland annat Frälsningsarmén och unitarianerna. Den ortodoxa kyrkan är också med.
Ganska snart gick HIA med i det som nu heter ACT Alliance.
– Det innebär att vi har arbetat tillsammans med Sverige, Tyskland, Nederländerna och Danmark i olika insatser. Och när kriget bröt ut i Ukraina var det vi som redan var där som kunde sätta igång med det humanitära arbetet direkt. Vi har bra relationer med många organisationer i Ukraina, och med myndigheter också.
Gemensam bakgrund
Tillsammans med ACT Alliance i Genève skrev medarbetarna på HIA en appell och tog initiativet till ACT Ukraine Forum.
– Vi har haft vårt center i Transkarpatien där det bor många ungrare, men vi stärkte vår närvaro och byggde upp ett humanitärt center till, och tillsammans med DanChurchAid och Finn Church Aid byggde vi ett kontor för vårt gemensamma arbete. Vi arbetade tätt ihop, axel mot axel, för att komma igång snabbt. Nu har vi fem ungerska medarbetare på plats i Ukraina och ungefär 60 medarbetare där totalt. Vi var ju tvungna att växa väldigt snabbt – det var en enorm utmaning.
De pengar som svenska givare ger i kollekter och swishar vid andra tillfällen till Act Svenska kyrkans katastrofstöd till Ukraina går alltså via ACT Alliance till de insatser som Klára Keveházi och hennes kolleger planerar och genomför.
– Vi arbetar med flera olika områden – tillgång till mat, tak över huvudet, psykosociala insatser. Före kriget hade vi byggt ett nätverk med små, lokala organisationer som bland annat arbetade med psykosociala aktiviteter. Vi har haft väldigt finns relationer med alla, öppna och transparenta, och vi har varit synliga. Jag tror att detta att vi delvis har en gemensam bakgrund har gjort att vi har lätt att förstå varandra. Nu vet alla att vi inte planerar att vara där en månad och sedan försvinna.
”Vad är det som behövs nu?”
Klára Keveházi berättar om en strid ström inte bara av flyktingar utan också av organisationer precis efter krigsutbrottet: i stort sett alla icke-statliga organisationer, i biståndsvärlden NGOs (Non-Governmental Organizations), flyttade sina huvudkontor från Kiev till Lviv.
– När det gäller nyheter från Ukraina förlitar vi oss helt på vår personal och på deras kontinuerliga bedömningar – det är så vi arbetar, säger hon. En viktig sak att komma ihåg är att det här kommer att vara en långdragen kris. Även om en överenskommelse kommer till stånd snart kommer rehabiliteringen och försoningen att ta lång tid. Och vi måste vara där. Mat, kläder och hygien räcker inte. Psykosocialt stöd är en viktig del av vårt arbete. Vi arbetar med det redan nu, på lite olika sätt på olika platser, och det kommer att vara mycket viktigt framöver.
När den här intervjun görs är det några veckor kvar till ettårsdagen av krigsutbrottet.
– Nu arbetar vi mer och mer i de befriade områdena i östra Ukraina, säger Klára Keveházi. Vår personal reser dit. Men samtidigt rör ukrainarna på sig mycket. Det går i vågor. Många tar sig till gränsen mot Ungern, och en del kommer in i Ungern, så vi arbetar med dem på den här sidan också. Inför ettårsdagen har vi haft möten med personalen i Ukraina och kommunikationsavdelningen här i Budapest: vad ska vi berätta? Under tiden fortsätter våra projekt: hur ska vi kunna hjälpa, vad är det som behövs nu? Och vi samlar data hela tiden, för alla är så intresserade av siffror.
175 långtradare
Därför kan Klára Keveházi snabbt berätta att ungefär 220 000 människor har fått stöd genom HIA och ACT Alliance sedan krigsutbrottet, att 20 000 personer har fått vad som kallas Multi Purpose Cash Assistance, att 175 långtradare har körts till olika delar av Ukraina och att 1 500 ton mat och hygienprodukter har levererats.
– Under samma period har vi varit med och samordnat flyktingmottagandet här i Ungern, startat ett flyktingcenter här i Budapest och organiserat program så att de som har kommit hit har kunnat börja studera språket och fått kontakt med arbetsmarknaden, säger hon.
Något som hon och hennes kolleger har lagt märke till både i Ukraina och i Ungern är den ideella andan, kanske till och med traditionen, bland ukrainarna:
– Vi samarbetar med många kyrkor fastän vårt fokus inte bara är att arbeta med dem. Många lokala församlingar arbetar med bistånd, och många använder sina lokaler till det. Det finns en stark frivilliganda i hela landet, alla vill hjälpa till. I Lviv fick vi snabbt massor av volontärer, och efter ett tag kunde vi anställa några av dem. Det var något mycket speciellt, detta att så många kom och erbjöd sin hjälp. Här i Budapest har barnläkare, lärare, tolkar och psykologer som själva är flyktingar också kommit och erbjudit sig att arbeta tillsammans med oss. De stöttar verkligen arbetet.
Planering och flexibilitet
Barnens och de ungas situation är något som Klára Keveházi återkommer till.
– Nu under vintern har det blivit svårt när attackerna mot infrastrukturen i Ukraina gör att skolorna stängs. Många barn får bara undervisning online. Men för det krävs ju datorer och uppkoppling. Vi har ett projekt där 400 skolbarn har fått bärbara datorer och där klassrum har fått teknisk utrustning. Det har visat sig att en del av de barn som har kommit hit till Ungern fortsätter att gå i skolan på distans i Ukraina.
Att planera för de närmaste månaderna är naturligtvis omöjligt – och det måste ändå göras.
– Ett av våra team kom till Cherson direkt efter befrielsen. Det behövdes generatorer, och vi kämpade för att få fram dem snabbt. Jag var i Kiev och Lviv och träffade barn som sa att de kände sig trygga nu. Så pratade jag med en kollega häromdagen: situationen är så oförutsägbar, allt kan hända, vi vet inte hur det blir. Och vi måste planera, och vi måste vara så flexibla. Människor behöver oss. Vi är nära varandra. Det är bara en gräns mellan oss.
___
Hungarian Interchurch Aid
Hungarian Interchurch Aid, HIA, bildades 1991 och har varit medlem i ACT Alliance nästan lika länge. Organisationen har sitt huvudkontor i Budapest. Under 1990-talet var arbete med flyktingar från Jugoslavien en stor del av arbetet, och sedan dess har HIA arbetat tillsammans med andra ACT Alliance-medlemmar i bland annat Etiopien, Afghanistan och Irak. I Ukraina har HIA arbetat sedan strax före millennieskiftet.
