Scroll to top

Fördjupade kunskaper


Möten mellan religioner i Hyderabad

Interreligiöst partnerskap var ett av målen när Henrik Frykberg och fyra arbetskamrater från Svenska kyrkan reste till Hyderabad i Indien förra året.

■ ■ ■
Moskén Charminar i Hyderabad i Indien. Bild: Peter Lööv Roos

The Henry Martyn Institute kallas oftast HMI men har också ett mycket längre namn: Henry Martyn Institute: International Centre for Research, Interfaith Relations and Reconciliation, alltså ungefär ”internationellt center för forskning, interreligiösa relationer och försoning”.

– Lunds Missionssällskap gav mig ett stipendium för en resa dit förra året, berättar Henrik Frykberg.

Han är präst och tjänstgör sedan 2012 som stiftsadjunkt för interreligiös dialog och integration i Göteborgs stift.

– I min tjänst har jag arbetat för att utveckla religionsdialogen genom Göteborgs interreligiösa råd och Göteborgs interreligiösa center, säger han. Ett sätt att göra det är genom Göteborgs stifts kurser och seminarier om interreligiös dialog för medarbetare, och då handlar det ofta också om migrationsfrågor och integrationsfrågor. Innan jag blev stiftsadjunkt var jag präst i Hammarkullen i 14 år, och där arbetade jag mycket med interreligiösa möten.

Organisationsträd för The HMI Community Center. Foto: Peter Lööv Roos

Uppkallat efter missionär

HMI ligger i Hyderabad, huvudstad i delstaten Telangar och en av Indiens största städer med sina nästan sju miljoner invånare. Den grundades av Muhammad Quli Qutb Shah, den femte sultanen i Qutb Shahi-dynastin, och han lät också bygga den moské som är en av Hyderabads mest kända byggnader, Charminar.

Institutet hette från början The Henry Martyn School of Islamic Studies, ett namn som dess förste rektor, L. Bevan Jones, föreslog för att hedra den brittiske missionären och bibelöversättaren Henry Martyn. Det grundades 1930 och har tidigare legat i Lahore, Landour, Aligarh, Jabalpur och Lucknow, och arbetet har stöttats av bland andra Act Svenska kyrkans föregångare, av presbyterianer och metodister i USA och av metodister, baptister och anglikaner i Storbritannien. I slutet av 1940-talet var det aktuellt att flytta institutet till Pakistan eftersom många av det tidigare Indiens muslimer blev pakistanier, och beslutet att stanna i Indien innebar att arbetet breddades till att omfatta studier av och kontakter med fler religioner.

I teori och praktik

– Från början var tanken att vi skulle resa tillsammans med några som vi har i våra nätverk och som representerar andra religioner, men så blev det inte, berättar Henrik Frykberg. Till slut blev vi fem, och alla är anställda i Svenska kyrkan och arbetar med möten mellan människor från olika religiösa samfund och ansvarar för interreligiösa frågor.

Syftet med resan var, enligt hans stipendieansökan, att göra en kapacitetstärkande insats för Svenska kyrkan och i viss mån dess nätverkspartner i Sverige på området interreligiöst arbete i teori och praktik.

– Vi hade delat upp vårt syfte i sex punkter, säger han. Vi ville få till ett utbyte mellan Svenska kyrkan och Henry Martyn Institute så att vi i kan fördjupa våra kunskaper om metod och teori inom interreligiöst arbete, religion och genus, konflikthantering, samt fredsaktörer – särskilt kvinnor, unga och unga kvinnor. Vi hoppades också på fördjupad teologisk reflektion och fördjupad kunskap om Act Svenska kyrkans Indienprogram och hur Act Svenska kyrkan arbetar interreligiöst i partnerskap.

Därför ingick möten med Hanna Eklund, programsamordnare för Indien, och Mikael Lindgren, tematisk rådgivare för rättvis fred på Kyrkokansliet, i reseprogrammet. De nya kunskaperna om Act Svenska kyrkans arbete ville resenärerna ta med sig hem till Sverige och förmedla för att bygga engagemang för Act Svenska kyrkan och för att förstärka insamlingsarbetet.

– Vi ville också bygga nätverk mellan Svenska kyrkan, HMI och andra både i Sverige och i Indien, och vi ville rekognosera för att undersöka möjligheter att åka med andra svenska grupper till HMI. Det skulle till exempel kunna vara studieresor för församlingar och interreligiösa råd.

Det sjätte syftet var att på plats kunna bidra med våra erfarenheter.

Besök med samtal. Foto: Peter Lööv Roos

Resa till heliga platser

På HMI mötte gruppen först direktorn Packiam T. Samuel och sedan också insititutets community development team. De fick besöka Aman Shanti-centret Sultan Shahi, som är en muslim-hinduisk utbildningsverksamhet för 140 skolbarn och som också har praktiska workshops för vuxna.

– Religiösa högtider firas och förklaras, fredsmöten hålls, sjukdom och hälsa uppmärksammas, säger Henrik Frykberg. Empowerment (ung. bemyndigande, red:s anm) är viktigt i allt arbete där.

Under de dagar när gruppen var i Hyderabad arrangerade Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) en konferens på temat ”Faith, Gender and Culture: Reimagining just Communities” för deltagare från Sydostasien. Där fick de fem svenskarna lyssna till ett panelsamtal.

– Vi gjorde också en interreligiös resa med besök i Sri Guru Singh Sabha Gurudwara Saheb, Jamia Mashid och Mahabodhi Buddha Vihara och fick samtala med värdarna på var och en av platserna. Samma kväll blev vi bjudna på middag med pastorer och präster som är verksamma i Hyderabad och fick samtala med dem om deras situation och om interreligiös dialog.

Stipendiatsatsning?

Ett av resultaten av resan blev planen – detta var innan pandemin satte stopp för resande – att en grupp från Fisksätra församling som en pilotsatsning skulle göra en studieresa till HMI, att Fisksätra församlings kyrkoherde Carl Dalbäck skulle göra klart sin masteruppsats under en vistelse på HMI och att HMI:s direktor Packiam T. Samuel skulle inbjudas till Guds hus-projektets kulturdagar i Fisksätra.

– Vi fick också en insikt i hur komplext Act Svenska kyrkans arbete kan vara, säger Henrik Frykberg. I stödet till en bra organisation som Aman Shanti finns många möjligheter till missförstånd om vad man vill, och där spelar bland annat frågor om makt i intersektionellt perspektiv roll.

På grund av klimatkrisen har gruppen i sin utvärdering diskuterat framtida gruppresor.

– Vi har talat om möjligheter att stödja stipendiater som åker en längre tid, till exempel för att skriva en masteruppsats, snarare än en veckas gruppresor. Vi ser många fördelar med den idén och arbetar gärna vidare för att få stöd för den i kyrkans strukturer.

___

Läs om Henry Martyn här!

print