Scroll to top

Så att källan får flöda fritt


■ ■ ■
Åsa Hofverberg. Foto: privat

Jag tänker mig kreativiteten som en källa. Den ligger någonstans nära kroppspulsådern och är snudd på lika viktig. I källan finns hinder som hindrar flödet. Skam, jämförelse, rädslor … Och tidvis är det sisådär med källans inflöde. Jag är bra på att stänga av kranen. Ignorerar min inre längtan. Till den grad att jag knappt vet vad jag längtar efter längre, eller ens vad jag tycker är kul att göra. Något annat som påverkar inflödet är min inre kritiker som ibland är så sparsmakad att inflödet stryps nästan till noll.

För 20 år sedan fick jag syn på ett citat ur Julia Camerons bok Öka din kreativitet: ”Vi är många som önskar att vi vore mer kreativa. Många av oss har en känsla av att vi är mer kreativa, men att vi inte kan frigöra skaparkraften. Våra drömmar smiter undan. Våra liv känns egendomligt platta. Vi får ofta fantastiska idéer och underbara drömmar, men vi lyckas inte förverkliga dem.”

Dessa ord slog an någonting i mig. Jag tog mig ivrigt an alla hennes övningar, till exempel ”morgonsidorna, tre sidor flödestext varje morgon direkt när jag vaknade. Efter några månader bläddrade jag tillbaka och läste. ”Egentligen vill jag bara skriva.” Orden är mina och stod på nästan varje sida. Jag hade ju koll på att jag gillade att skriva, men inte hur mycket. Det där ”egentligen vill jag bara skriva” blev omöjligt att ignorera. Det skulle dröja ytterligare några år, men detta blev ett frö till min första bok.

Våren 2013 började jag av anledningar som livet bjöd att skriva morgonsidor igen. Det hade blivit dags att lyssna in någonting nytt. Den här gången var det ”kreativitet” som dök upp nästan dagligen. Min bild av kreativitet förändrades från något ganska ego – i stil med självförverkligande – till något som Gud har tänkt för både världen och varje enskild människa. Det är klart att Skaparen längtar efter en upprättad skapelse där varje människa intar sin plats som avbild och förvaltare. Kreativiteten är något som blir lidande i det ekorrhjul vi lever i, inte minst i vårt skärmanvändande som pumpar ut information i varje paus. Vrålar ut tomma bekräftelser som triggar skämbegäret ännu mer. ”Jag skulle vilja ha någon slags studiecirkel i kreativitet”, började jag skriva i mina sidor. ”Vad kul det skulle vara att hålla en kreativitetskurs.”

Våren 2017 slängde jag mig ut och hade min första. Den fick namnet efter Julia Camerons bok: Öka din kreativitet. Namnet skrotade jag redan till kurs nummer två. Det handlade nämligen inte om att ”öka kreativiteten” utan snarare om att upptäcka vad vi redan har. Sätta på kranen till den där källan jag skrev om i början. Få hjälp att få syn på en del hinder och kanske till och med bli av med dem. Så att källan får flöda fritt, så som Skaparen hade tänkt.

print