Scroll to top

Myanmar: Tillsammans för fred


Religiösa grupper hjälps åt i arbetet för att stävja våldet

I 70 år har konflikterna pågått i Myanmar. Spänningar mellan landets över 130 etniska grupper utnyttjas i politiska syften.
Mikael Wiking berättar om Svenska kyrkans arbete där.

■ ■ ■
Aung San Suu Kyi är fortfarande populär i stora delar av befolkningen. I höst har hon får mycket kritik internationellt för sin passivitet och för hanteringen av religiösa minoriteter och av fredsprocessen. Foto: Mikael Wiking

I augusti 2017 började nyheterna komma: tiotusentals människor var på flykt i och från delstaten Rakhine i Myanmar. Under hösten har flykten fortsatt.

Människorna i Rakhine flyr efter nya strider mellan rebellgruppen ARSA och Myanmars militär. Konfliktens mekanism är tyvärr välbekant: den börjar med att rebeller attackerar polis- och gränsposteringar. De statliga säkerhetsstyrkorna svarar med så kallade upprensningsaktioner. De aktionerna skapar rädsla och panik för övergrepp hos civilbefolkningen, som ser som sin enda räddning att försöka korsa gränsen och fly till Bangladesh.

Våldet ökar i sin tur polariseringen mellan buddhister och muslimer i Rakhine. Detta gör att det blir svårare och svårare att fortsätta arbetet med fredsbyggande initiativ. Rädslan och hatet mot muslimer riskerar också att öka i resten av landet.     

130 etniska grupper

I somras kom jag och min familj hem från Yangon i Myanmar (Burma) där vi hade bott i nästan två år. Min uppgift där var att vara landrepresentant för Svenska kyrkans internationella arbete, och jag arbetade särskilt med att utveckla Svenska kyrkans landprogram för Myanmar med stöd inom områdena Rättvis fred och Hållbar försörjning.

För mig är Myanmar mångfald och variation. Landet har över 130 etniska grupper. På morgnarna när jag och min son var på väg till hans förskola mötte vi människor från många av de grupperna, hörde flera olika språk talas och såg olika traditionella klädstilar blandas med de ungas hippa japaninfluerade klädstil. Vi kände lukterna från utemarknaden: fräscha blommor, mango och fisk.

I kvarteren där vi bodde fanns det buddhistiska pagoder, men också kyrkor, moskéer och hindutempel. Myanmar har flera religiösa minoriteter jämte den buddhistiska majoriteten.

Motståndskraft

Ett fokus i mitt arbete var alltså det område som kallas Rättvis fred. För att kunna stötta människorna i Myanmar på bästa möjliga sätt i fredsprocessen försöker vi i Svenska kyrkan välja strategiskt bland de insatser som vi har möjlighet att vara med på. Vi väljer dem där vi som religiös aktör kan spela en särskild roll. En av de saker som vi arbetar med är att stödja organisationers och nätverks arbete med interreligiös dialog eller religionsdialog.

Myanmar är ju ett multireligiöst samhälle, och interna väpnade konflikter har pågått i landet i nästan 70 år. Tro, religioner och fördomar utnyttjas ofta av aktörer som vill skapa polarisering och rädsla för ”den andre”. Bland annat kan de skylla på religiösa motsättningar och påstå att militärens närvaro är en förutsättning för invånarnas säkerhet.

Konflikterna mellan regeringen, militären och de etniska beväpnade grupperna har pågått länge. Många anser att en av orsakerna till att konflikter en gång började och att nya konflikter uppstår är att människor i Myanmar inte har religionsfrihet och att många grupper upplever att de är diskriminerade på grund av sin tro.

Därför är det så viktigt med interreligiös dialog, och vår uppgift blir att hjälpa till med att skapa förutsättningar för den. När den fungerar kan den vara ett viktigt fredsbyggande verktyg. Den kan bidra till att rädslan och hatet minskar. Den kan bygga upp de religiösa ledarnas motståndskraft så att de kan klara sig undan när politiska krafter vill utnyttja dem för att förstärka polariseringen mellan olika grupper.  

Kvällsföredrag av en populär burmesisk författare i Yangon. Kulturella föredrag är ett relativt nytt fenomen, och åhörarskaran består av människor från flera olika etniska och sociala samhällsgrupper. Foto: Mikael Wiking

Närvaro

I maj kom monsunsäsongen som vanligt och svepte in landet i kraftiga regn och grå skyar. Samtidigt ökade spänningarna mellan buddhistiska och muslimska invånare drastiskt.

En av orsakerna till detta var MaBaTha-rörelsen, en munkledd rörelse som består av buddhistiska nationalister. Medlemmarna gav sig in i muslimska kvarter i Yangon och stängde muslimska skolor och moskéer med förevändningen att de var illegala. Detta gjorde de med myndigheternas goda minne. De sökte också igenom muslimska hem på jakt efter papperslösa internflyktingar från det konfliktdrabbade Rakhine.

Svenska kyrkan har kontakt med olika organisationer och grupper i Myanmar, en del ledda av buddhister, en del ledda av muslimer. Medlemmar i några av de organisationerna engagerade sig och försökte stoppa våldet. Deras strategi var att visa sin närvaro i kvarteren, vara synliga vittnen när övergrepp begicks och rapportera till polisen vad de såg.

Referenspunkter

Sedan gjorde några av dessa partnerorganisationer en konfliktförebyggande satsning. I varje kvarter valde de ut några personer som de visste att människor från de olika religiösa grupperna respekterade. De utvalda bjöds in till en grundläggande utbildning i konfliktlösning.

Efter utbildningen blev de utvalda ett slags referenspunkter i sina respektive kvarter. Alla som la märke till något oroväckande kunde gå till dem och berätta – till exempel om de såg att någon som de inte kände igen försökte agitera eller mobilisera människor.

På det här sättet ökade sammanhållningen i kvarteren, och muslimer och buddhister som hade levt länge sida vid sida kunde stå emot uppviglingsförsök utifrån.

För mig är det tydligt att vi alla måste ha tålamod med fredsarbetet i Myanmar om det ska kunna fortsätta – och att det dessutom krävs ett antal olika inriktningar och metoder. Till exempel behövs det mycket stöd till de aktörer som arbetar med att reformera rättsväsendet och till dem som arbetar för att göra befolkningen och makthavarna mer medvetna om mänskliga rättigheter. Ett annat exempel är stödet till de aktörer som arbetar för att kvinnor ska kunna delta mer i fredsarbetet och för att människor ska förstå vad demokrati och federalism innebär – det är frågor som är viktiga för fredsprocessen.

Vad är Svenska kyrkans uppgift i Myanmar? Vilka möjligheter har vi att påverka konflikterna och det som händer just nu?

Jag hoppas att vi kan göra en särskild insats genom att fortsätta stödja den interreligiösa dialogen och göra den möjlig. Vi har erfarenhet av arbete för religionsfrihet och övertygelsefrihet i andra länder, och många kontakter, och dem kan vi dela med oss av. Vi kan också stödja kyrkorna, de nationella kyrkorörelserna och de organisationer som arbetar för att fler kvinnor ska kunna delta mer i fredsarbetet. Det finns flera områden där vår identitet som kyrka kan vara en tillgång och där vi kan bidra till att fredsprocessen fortsätter.

Fotnot: Det första utkastet till artikeln skrevs i slutet av augusti 2017. Mikael Wiking avslutade sin anställning i Svenska kyrkan några veckor senare och arbetar nu som programsamordnare på Plan Sverige.

___

Rohingyer på flykt

Sedan augusti och fram till början av november 2017 har över 600 000 rohingyer, hälften kvinnor och barn, sökt skydd i Bangladesh. Majoriteten bor nu i tillfälliga bostäder med liten tillgång till hjälp. De flesta som lämnat Myanmar har vandrat över 50 kilometer och många lider av trauma, utmattning, sjukdomar och hunger. Nio av tio av de nyanlända flyktingarna har bara mat för en måltid per dag. På grund av att de tvingas bo trångt och utan rent vatten och säker sanitet är risken för smittsamma sjukdomar är mycket hög.

Svenska kyrkans internationella arbete samlar in pengar till utdelning av näringsrik mat i säkra miljöer, tak över huvudet, filtar och varma kläder inför vintern, rent vatten och toaletter samt hygienartiklar, mediciner och sjuk- och hälsovård, psykosocialt stöd, bland annat genom mötescenter, teater och säkra lekplatser, utbildning om genderbaserat våld, trafficking och våld i hemmet samt trygga platser för att ammande mammor.

Svenska kyrkan arbetar också med projektet ”Jämställdhet och försörjning” i distrikten Kayin, Chin och Irrawaddy-deltat, där många människor lever i stor fattigdom.

print