Scroll to top

Hela tiden förankring

Gruppsamtal under Global Ecumenical Theological Institute, GETI. Bild: Albin Hillert, Kyrkornas världsråd

Dagarna före Kyrkornas världsråds elfte generalförsamling i Karlsruhe i månadsskiftet augusti–september samlades omkring 130 unga teologer från hela världen för att delta i Global Ecumenical Theological Institute, GETI.

– Det var en så häftig upplevelse, jag är väldigt tacksam att det blev av, säger Linnea Helgesson.

Hon läser teologi i Lund för att bli präst i Lunds stift. I våras ansökte hon om hon resebidrag från Lunds Missionssällskap för att kunna delta i GETI och åka till Karlsruhe.

Linnea Helgesson. Bild: privat

Deltagare från hela världen

GETI är en kurs som samlar unga teologer och pedagoger från ett brett spektrum av kristna traditioner och från alla Kyrkornas världsråds åtta regioner. Den anordnas i samband med Kyrkornas världsråds olika samlingar eller möten.

– Syftet med GETI är att unga vuxna teologer från hela världen, och med olika kyrkliga bakgrunder, ska få fördjupa sitt ekumeniska engagemang genom att få mötas och studera tillsammans, berättar Linnea Helgesson. Kyrkornas världsråd kallar det upplevelsebaserad teologi. Förhoppningen är att det blir en hjälp för oss att fördjupa ekumeniken på lokal, regional och global nivå.

Under en bön i Karlsruhe byggde deltagarna en mur på ett altare och rev sedan ner den. Bild: Albin Hillert, Kyrkornas världsråd

Kristi kärlek flyttar gränser

En viktig del av GETI är att få träffas och dela studier, måltider, böner och liv. Men upplevelsen startade långt före samlingen i Karlsruhe.

­– Fyra veckor före generalförsamlingen blev vi indelade i studiegrupper med deltagare från olika länder och hade onlinestudier, berättar Linnea Helgesson. I Karlsruhe hade vi först fyra dagar med föreläsningar, studiegrupper och aktiviteter. När generalförsamlingen började var vi med i en del av programmet, men vi hade också egna samlingar.

Studierna utgick från sex olika teman. Hon berättar om två av dem:

­– ”Healing of Memories” (ungefär helande/läkande av minnen, försoning med minnen, red:s anm) handlade om olika försoningsprocesser i vars och ens lokala sammanhang, på det individuella planet och på det kollektiva. ”Body Politics” (”kroppens politik”, red:s anm) behandlade teologi utifrån kroppen på olika sätt. Vem får plats i vilka rum? Vilka olika förutsättningar har vi? De frågorna har också en politisk aspekt.

Generalförsamlingens tema var ”Kristi kärlek driver världen till enhet och försoning”.

­– GETI hade också ett eget tema, berättar Linnea Helgesson, ”Christ’s Love (Re)moves Borders” (”Kristi kärlek flyttar/tar bort gränser”, red:s anm). Det genomsyrade allt vi pratade om.

Hon fortsätter:

– Vad finns det för gränser och barriärer? Vilka lever i marginalen och periferin, och vilka är i centrum? Varifrån utgår vi? Vem definierar gränser, och hur förändras gränser? De frågorna gick igenom i alla våra teman, försoningsprocesser, ekoteologi, diakoni och de andra. I min studiegrupp talade vi mycket om vem som är marginaliserad och vem som avgör det. Kan man som marginaliserad grupp ta sig in i olika kontexter, eller definieras man alltid av någon annan?

GETI:s tema var ”Christ’s Love (Re)moves Borders”, alltså ungefär ”Kristi kärlek flyttar/tar bort gränser”. Bild: Albin Hillert, Kyrkornas världsråd

Det spelar roll vilken teologi vi har

Linnea Helgesson säger att hon uppskattade att vara i ett sammanhang där akademiska studier och teoretiskt lärande varvas med praktik och konkreta berättelser.

– Det är något som jag tar med mig från kursen: att å ena sidan fanns hela tiden den mer akademiska, teoretiska reflektionen, där vi granskar och sysslar med våra olika metoder, och å andra sidan fanns det en väldigt tydlig kyrklig förankring, där vi pratade mycket om vår kontext. Det var inte bara en teoretisk diskussion – vi förankrade det hela tiden.

Linnea Helgesson ger exempel på frågor som dök upp: Hur ser det ut i praktiken i våra olika sammanhang? Att hela tiden få höra olika berättelser var något av det mest givande. Vilka är marginaliserade i er kontext? Vilka försoningsprocesser pågår hos er? Vilken är diakonins roll där ni är?

– Vi kunde vända och vrida på den teologiska aspekten och den kyrkliga tillsammans, säger hon. Vi fick möjlighet att se hur de befruktar varandra och behövde inte separera dem. Och vi fick förstå att det spelar roll viken teologi vi har. Det spelar roll för hur vår kyrka ser ut, men hur vår kyrka ser ut präglar också den teologi vi möter och den teologi vi kommer att upptäcka.

Det som hände utanför föreläsningssalarna och seminarierummen var också viktigt för hennes upplevelse.

– Vi hade ett böneliv tillsammans, säger hon, med bön varje morgon och kväll. Det var väldigt fint att få varva de olika delarna av teologin och av kyrkan.

GETI-deltagarna samlades ett par dagar före Kyrkornas världsråds generalförsamling och deltog sedan också i den. Bild: Albin Hillert, Kyrkornas världsråd

Att bredda sitt perspektiv

Det första GETI ägde rum 2013, under Kyrkornas världsråds tionde generalförsamling i Busan i Sydkorea. Andra gången var under Kyrkornas världsråds missionskonferens i Arusha i Tanzania 2018.

Att kursen ger en inblick i teologi från flera världsdelar är något Linnea Helgesson värdesätter.

– Jag uppskattade att få läsa teologer från andra delar av världen, säger hon. Min erfarenhet är att vi inte gör det så mycket inom universitetsvärlden annars – de flesta teologer som vi läser är européer eller nordamerikaner. Mötet med andra kan äga rum på ett akademiskt plan också. Det är inte bara i mötet med den fysiska människan från till exempel Asien, utan också i mötet med teologin som präglat den personen, som något händer. Det var det som var det stora med GETI för mig: att få bredda mina perspektiv, att få lyssna till andra berättelser.

En stark gemenskap

Under kursen bodde alla GETI-deltagare tillsammans på ett hotell där de också hade föreläsningar, böner och måltider.

– Det var väldigt roligt, och det blev en stark gemenskap, säger Linnea Helgesson. Det var fint att få lära känna människor – man sitter inte bara och pratar teologi, utan man skrattar tillsammans och upptäcker saker som är olika. Vissa saker förstår man, andra inte. Mötet med olika människor gör att jag plötsligt kan relatera till en plats som jag tidigare knappt visste fanns, eller som jag bara har hört eller läst om. Nu när jag tänker på den platsen tänker jag också på människan, vännen, där.

Bild: Albin Hillert, Kyrkornas världsråd

Inte slut än

Efter avslutad generalförsamling åkte GETI-deltagarna hem till sitt, men kursen är inte slut förrän uppgiften är klar.

– Vi fick välja hur vi ville redovisa våra slutuppgifter – antingen skriver man en akademisk text utifrån något av GETI:s teman, eller så gör man något mer kreativt och undersöker ett tema utifrån en konstform som dans eller poesi, eller också utformar man en liturgi som är kopplat till ett tema och skriva en rapport om den. De som valde det sista fick möjlighet att leda några av bönerna under GETI och kanske prova något som de funderade på att använda till examinationen.

Vänskapsbanden finns kvar efter generalförsamlingen, och Linnea Helgesson håller kontakten med dem hon träffade i Karlsruhe.

– Vår studiegrupp har fortsatt med våra Zoom-möten.  Vi pratar om slutuppgiften som vi ska lämna in, men det är också fint att bara kolla läget, umgås och be tillsammans.

___

Fotnot: Linnea Helgesson var en av tre svenska GETI-deltagare som sökte och fick resestipendium från Lunds Missionssällskap – de andra två var Emma Jansson och Sofie Halvarsson, som studerade på Kyrkornas världsråds ekumeniska institut i Bossey i Schweiz förra hösten. Vera La Mela som doktorerar i teologi i Lund deltog också.

print