”Vår hjärteönskan är, att skaran som samlas söndag efter söndag, skall förökas. Att trädet skall få grenar och ge skydd och hjälp och vederkvickelse åt många. Give Gud sin nåd härtill.”
Så skrev Stina Sköld 1929, det år när Europa och Nordamerika gick in i en djup kris som kom att påverka hela världen.
Stina Sköld var svenska men befann sig i Etiopien, utsänd som missionär av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Lärarinnornas Missionsförening, och missionsvänner i hela Sverige läste de brev och artiklar som hon skickade hem och som publicerades i Missionstidningen Budbäraren.
Uppväxt i Nakamte
– Stina Sköld var en av de tidiga missionärerna i Nakamte, berättar Paul Persson. Hon skriver om den unga församlingen där och om dess första kyrka. Hennes kolleger i Nakamte, Erik och Gusti Söderström, är en annan viktig källa för min forskning. De skrev båda två, Gusti skrev till och med ett manuskript till en bok, men den blev aldrig blev publicerad eftersom hon dog hastigt.
Paul Persson har ägnat de senaste åren åt att forska i det som hände i Nakamte för ungefär 100 år sedan när svenska missionärer kom och började arbeta där. Hans föräldrar kom dit på 1940-talet.
– Själv gick jag i klass 1 och 2 i den svenska skolan i Nakamte med Gunnel Tyrberg som lärare, berättar han.
Som vuxen, på 1980-talet, kom han tillbaka med sin familj för att själv arbeta.
– Jag blev prästvigd för Lunds stift och sedan kallad av Mekane Yesus-kyrkan, säger han, och jag sändes ut till Etiopien av EFS. Efter det har jag arbetat inom EECMY i omgångar.
Hindrad av inbördeskrig och covid-19
– Vid pensioneringen var min plan att finnas en hel del i Etiopien, berättar Paul Persson. Hade det varit möjligt hade jag velat vara i Nakamte och jobba med församlingen där. Men covid-19 och inbördeskrig gjorde att UD avrådde från resor. Istället fick jag fördjupa mig i församlingens historia här i Sverige.
Den församling som Stina Sköld bad missionsvännerna att be för kommer nämligen att fira sitt 100-årsjubileum i december 2023. Paul Persson forskning gäller inte bara grundandet utan flera årtionden framåt.
– Det är speciellt eftersom det är den andra lutherska församlingen som etablerades i nuvarande Etiopien, säger han. Jag har försökt hjälpa församlingen att dokumentera församlingens utveckling och historia med hjälp av missionärers brev, dagböcker, rapporter och artiklar. Mycket material finns ju bara på svenska.
Onesimus Nesibs hemort
Den första församlingen i det som skulle bli Mekane Yesus-kyrkan, nuförtiden den största lutherska kyrkan i världen, kom till mycket tack vare en etiopier som var känd bland missionsvännerna i Sverige. Han hette Onesimus Nesib och kom till den svenske missionären Bengt Peter Lundahl i Massawa i oktober 1870. Tidigare hade han varit slav, men kontakten med den svenska missionsrörelsen ledde till att han blev kristen, studerade vid Johannelunds missionsinstitut i Sverige och återvände till Etiopien som missionär. Han översatte Bibeln till oromo – den började spridas 1899.
– Det finns mycket material om Nakamte-församlingens förhistoria också, för Onesimus Nesib bodde i Nakamte i 20 år och var verksam där innan församlingen bildades, berättar Paul Persson. Det finns också mycket material på svenska om den kyrkoväxt som har utgått från moderkyrkan.
Seminarium i tre dagar
Paul Persson bad Lunds Missionssällskap om resebidrag för att äntligen tillsammans med församlingen kunna bjuda in till ett tre dagar långt kyrkohistoriskt seminarium. Det ägde rum i Addis Abeba tidigare i år – på grund av säkerhetsläget var Nakamte inte möjligt– och eftersom hans arbetar genom EFS var hans uppehälle, försäkringar och annat redan ordnat.
– Framför allt har det visat sig att det material som jag har funnit om denna och andra församlingar och som finns i Sverige borde föras över till Etiopien, och inte bara som brottstycken inför ett jubileum eller som del av en jubileumsskrift. Det borde bli grundmaterial för en kyrkohistorisk forskningsenhet. Den insikten är kanske den största behållningen eller upptäckten under seminariedagarna.
Fotnot: Ortsnamnet Nakamte har stavats olika i Sverige genom åren, och Paul Perssons dokumentationsblogg har namnet Naqamte som stämmer bra på oromo. Församlingen heter dock EECMY Nakamte Congregation. Seminariedagarna i Addis Abeba genomfördes på amhariska.
