I november reste Anna Tronêt, stiftsjurist i Visby stift, till Canberra i Australien för att vara med på ”4th International Conference on Receptive Ecumenism”.
– Jag hade hört och läst om receptiv ekumenik, berättar Anna Tronêt. Det är ett förhållandevis nytt begrepp. Jag ville gärna delta i konferensen, så jag sökte ett stipendium hos Lunds Missionssällskap.
Tre konferenser har alltså hållits tidigare – två i England, 2006 och 2009, och en i USA, 2014. Den här var det största ekumeniska mötet i Oceanien sedan Kyrkornas Världsråds konferens där 1991.
Vad är receptiv ekumenik? Här är en hälsning från konferensen 2014:
”Den viktigaste principen är att det ekumeniska ansvaret är att inte fråga ’Vad kan de andra traditionerna lära sig av oss till att börja med?’ utan ’Vad skulle vi behöva lära oss av dem?’ Vårt antagande är att om alla ställde den frågan på allvar och handlade därefter skulle vi röra oss i riktningar som skulle fördjupa våra respektive identiteter och dra oss in i nära relationer.”
– Min förhoppning är att kunna ta med mig de nya kunskaperna in i de andra ekumeniska projekt där jag är engagerad, säger Anna Tronêt. Konferenser ger ju också nya kontakter med engagerade människor. Och som kyrkojurist kan jag förhoppningsvis ha något att bidra med.
Hur började ditt intresse för ekumeniskt arbete?
– Under gymnasietiden engagerade jag mig i ekumeniska sammanhang, framför allt i församlingssammanhang och inom Focolare-rörelsen, och har jag fortsatt med. Sedan 2008 arbetar jag med kyrkorätt som stiftsjurist i Visby stift i Svenska kyrkan.
Vad gör du just nu som ekumeniskt engagerad jurist?
– Sedan 2013 deltar jag i ett pionjärprojekt med tolv kyrkojurister från åtta olika kyrkofamiljer. Vi arbetar med att hitta regler och principer som vi kan se är gemensamma i våra olika kyrkorättsliga regelverk. Nyligen har vi träffat företrädare för Kyrkornas Världsråd som var mycket uppskattande till det vi åstadkommit hittills.
Och vad har du tagit med dig hem från konferensen i Canberra?
– Det var många olika aspekter och erfarenheter av metoden ”receptiv ekumenik” som presenterades. Jag var på föreläsningar av akademiker som talade om hur metoden kan förstås ur ett teoretiskt perspektiv och andra programpunkter där deltagare på ett mer praktiskt sätt beskrev hur metoden kan användas i olika sammanhang. Den har bland annat blivit en del av dialoger som pågår sedan länge, som ARCIC-dialogen mellan anglikaner och katoliker, och den har använts i nya ekumeniska initiativ, till exempel av Sveriges Kristna Råd. Att i relationen med en annan kyrka uppriktigt bejaka att den kyrkan har något att lära ens egen, och att försöka hålla fast vid den inställningen, lyssna och på djupet försöka förstå, är en inställning och metod som förutsätter ödmjukhet och tålamod. Den har något viktigt att bidra med i den ekumeniska dialogen. För mig blev det tydligt att ett delvis förändrat ekumeniskt landskap föder nya initiativ och att receptiv ekumenik är en metod att ta vara på.
STIPENDIATER
Övriga stipendiater hittar du på Lunds Missionssällskaps webbplats!
