Sharaz Sharif, hur fick du höra om Lunds Missionssällskap och möjligheten att söka bidrag från Sverige till din forskning?
Det var Mika Vähäkangas (direktor för Polin-institutet vid Åbo akademi och tidigare professor i missionsvetenskap vid Lunds universitet, red:s anm) som berättade för mig om sällskapet. Vi känner varandra väl, och han är min broder i Kristus.
Hur kommer det sig att du vill doktorera i missionsvetenskap?
För att fördjupa min förståelse och kunskap har jag sökt mig till olika ekumeniska plattformar och studerat ekumenik, Missio Dei och människans roll som deltagare i Guds mission. Jag lever i en multireligiös kontext i Pakistan, och det är en övning i att tillämpa det jag lär mig. För några år sedan skrev jag artikeln ”Breaking the Silence of the Marginalized Community” (ung. ”att bryta det marginaliserade samhällets/den marginaliserade gemenskapens tystnad”, red:s anm) till en bok som Kyrkornas världsråd gav ut, For Those Who Wish to Hear – Emerging Theologians on Mission and Evangelism. Jag vill gå djupare och förstå mer av vad teologi och mission betyder i det kristna livet och i vårt vittnesbörd.
Var kommer du att bli doktorand?
Jag fick möjligheten att bli antagen vid Oxford Centre for Mission Studies 2021. Min masterexamen i teologi tog jag i Sydkorea 2018. De första stegen i doktorandstudierna har varit en introduktionskurs på distans – jag har deltagit i seminarier och arbetat med min första uppsats tillsammans med min handledare. Jag är klar med det som kallas Extended Essay, Mission Essay, Research Proposal och Ethical Statement och har också arbetat med en rad frågor som ska täcka reflektionen över missionsteologi och dess bredare perspektiv i min kontext. Nu är jag redo för nästa steg.
Fortsätter du i din församling under doktorandstudierna?
Ja, jag är pastor i den presbyterianska kyrkan i Pakistan sedan sju år och utgår från Mission Compound på Sialkot Road i Gujranwala i Punjab. Jag arbetar i sex församlingar på landsbygden. Ansvaret och arbetsuppgifterna i församlingarna har lärt mig mycket och vidgat mina kunskaper om vad det innebär att vara pastor och kyrkoledare. Min fru, Romella, är också pastor. Jag är med i The Interfaith Peace and Harmony Committee sedan elva år, och i takt med att jag har fått mer erfarenhet av arbete med religionsmöten och religionsdialog har jag också tagit på mig fler ideella uppdrag. Jag vill arbeta för fred och rättvisa och för att alla människor, oavsett tro, ska ha samma mänskliga rättigheter.
Vad kommer ditt avhandlingsarbete att innebära för den presbyterianska kyrkan i Pakistan?
Gud är alltid god, och han har planer för var och en av oss, särskilt för alla som lever enligt hans vilja. Jag tror inte att det är någon slump att jag får möjligheten att doktorera – det finns ett syfte med Guds plan. För det första är mitt ansvar att ta hand om församlingen som pastor en av mina viktigaste uppgifter. De flesta medlemmarna kan inte läsa och skriva. När jag fördjupar min egen förståelse av Missio Dei kan jag också bättre förmedla den till dem och hjälpa dem och andra hör i Pakistan att leva som kristna. För det andra är vi kristna här i Pakistan en minoritet och drabbas ständigt av diskriminering, orättvisor och hat från extremistgrupper. Jag vill hitta praktiska sätt att utveckla religionsmöten och relationer så att vi kan arbeta för lika rättigheter, enhet och försoning mellan de olika grupperna.
