Den finska moderskapsförpackningen kom till efter krigen, när många barnfamiljer hade det svårt och det var viktigt för Finland att snabbt återhämta sig. Finland var en ung nation då – under år 2017 har det stora 100-årsjubileet firats.
”Förpackningen är en social trygghetsförmån som grundar sig på lagen om moderskapsunderstöd”, står det på Fpa:s webbplats (Fpa är den finska motsvarigheten till Försäkringskassan).
Alla barn som föds i Finland får en moderskapsförpackning om deras föräldrar omfattas av vad som på finlandssvenska heter den sociala tryggheten och om de hämtar ut den. De ungefär 50 delarna är packade i en stadig låda som kan användas som säng under den första tiden, och bland plaggen finns en vinteroverall, en tunnare vadderad overall, en ylleoverall och många basplagg. Sängkläder, rumstermometer och febertermometer, nagelsax, leksak, salva och en variant av ”barnets första bok” ingår också.
Men barn som föds i Finland av asylsökande omfattas inte av den sociala tryggheten och har inte rätt till lådan.
Maria Blomberg i Solf bestämde sig för att göra något åt det, åtminstone på sin hemort. Snart utvidgade hon verksamheten så att alla ortens nyanlända som behövde värmande plagg skulle kunna få något.
Hur började du som hjälpstickare, Maria? Vad håller du på med nu?
Det började för några år sedan med en misslyckad julförsäljning och ett stort lager stickat och virkat. Stickhumöret sjönk som en sten, och handarbetet som varit min vila och min återhämtning blev till ett lagerproblem. Då tänkte jag att jag lika gärna kunde skänka det jag tillverkar till dem som behöver.
Ett samtal senare fick jag kontakt med Annica som arbetar med nyanlända här. Vi fortsätter vårt samarbete än idag, och det växer hela tiden. Jag organiserar, är logistikansvarig och håller vårt nätverk av stickare igång, men hinner nog hålla i garn själv också.
Du kallar dig garnmorska. Vad är det för något?
Benämningen garnmorska föddes ur en ordlek. Alla garnvänner har säkert upplevt kalvningen då man försöker ta tråden inifrån ett nystan och ett helt nytt litet nystan kommer ut. En födsel i behov av garnmorska.
Vi är många garnmorskor nu. Att vara garnmorska innebär att jag månar om de små här i världen, har ögonen öppna för dem som behöver extra omsorg och gör något åt det.
Nu gör du startlådor till nyfödda barn bland de nyanlända. Vad får du för respons på det?
Nyanlända mödrar är ofta uppvuxna i en varmare kultur och är inte vana vid vårt system att klä på barnen i lager på lager, gärna med ull, för att de ska hållas varma i den nordiska kylan. Genom att förse de allra minsta med en omgång ullkläder – kofta, mössor, vantar, byxor, sockor och en filt – kan vi hälsa dem välkomna och visa att vi vet att de finns. Vi vill hjälpa till att hålla dem varma.
Det är med stolthet som lådorna hämtas ut, och responsen har varit mycket god. Jag lägger stor vikt vid användarvänlighet, vid kvaliteten och vid hur kläderna ser ut. Det är också viktigt att det är ett standardiserat innehåll i paketen så att ingen avundsjuka får möjlighet att slå rot. Vi är alla människor.
Innehållet är inte alls lika digert som i moderskapsförpackningarna, men tanken föddes där.
Utöver babylådorna hinner vi värma så gott som alla barn upp till sex år med sockor, vantar, mössor och nu i år även tröjor. Och jag tror vi lyckats värma alla vuxenfötter i år också. Vi gör goda försök att förse varje huvud med en mössa och alla händer med vantar. Alla storlekar får något. Speciellt herrsockor ligger mig varmt om hjärtat.
Vi hjälpstickare gör något viktigt. Vi bygger relationer och nätverk, visar omsorg och inger hopp. Vi bygger ett samhälle av mjuka värden där alla får rum. Vi är tillsammans.
