Bara ett knapptryck bort i mobiltelefonen finns pornografin – en spännande men ofta skamfylld värld som de flesta barn på ett eller annat sätt kommer i kontakt med.
Vad är det som möter en nyfiken nioåring idag? Hur påverkar dagens lättillgängliga pornografi våra barn och unga? Finns det något samband mellan pornografikonsumtion och hälsa som vi behöver ta på allvar?
För fyra år sedan ringde en kollega och bad mig att leda ett seminarium om barn, ungdomar och pornografi för stiftets räkning.
Jag skulle precis säga ett vänligt nej. Det var ett ämne jag inte hade någon erfarenhet av.
Då började hon berätta om en porrsajt som hennes konfirmander besökte under lunchrasterna i skolan.
– Vad är det för något? frågade jag oförstående.
– Gå in och titta! sa hon.
”Experts in humiliation and abuse”var underrubriken på sajten jag googlade fram.
Jag insåg snabbt att jag, trots mina då 17 år som präst i Sveriges största ungdomshus, inte hade haft en aning om vad som möter våra barn och unga på nätet.
Jag ringde tillbaka och tackade ja till att leda seminariet.
Veckan efter stiftseminariet fortsatte 17-årige Liam och jag vårt samtal över en lunch i Fryshuset.
– Jag går sönder när jag ser det som jag vet att också du har sett, sa jag. Vad händer i dig?
– Jag är ledsen att säga det – men det händer ingenting, svarade Liam. Jag har sett det så oerhört många gånger, så jag berörs inte av det.
Liam betonade att det är skillnad på porr och porr men sa också att det är viktigt att vuxna pratar med barn och unga om pornografi.
Samma sak säger alla unga som jag och min medförfattare kom att möta i arbetet med boken Visuell drog – om barn unga och nätporr.
Min erfarenhet är att initiativet behöver tas av oss vuxna. Men den forskning som vi har tagit del av visar att de samtalen inte förs idag. En bidragande orsak är att många vuxna saknar både kunskap och verktyg för att närma sig området.
Samtidigt som min bok Mitt ibland oss – kyrkans utmaning kring nätpornografi kom ut i somras presenterade Linköpings universitet en studie som jämför artonåringars porrkonsumtion år 2004 med konsumtionen tio år senare. Den visar att svenska ungdomar överlag tittar mindre på porr i dag jämfört med tidigare. Samtidigt ökar den andel som tittar varje dag – för pojkar från 11,2 procent till 26,1 procent. Bland flickorna ökar andelen högkonsumenter, från 0,5 procent 2004 till 1,3 procent 2014.
Hur många av de unga som sitter fast i ett beroende framgår inte av studien. Det är alarmerande nog att var fjärde ung man i Sverige ser porr varje dag. Porrberoende är ännu inte en erkänd vetenskaplig term. När beroendebegreppet utökades för några år sedan utelämnades ”porrberoende” eftersom vetenskapligt stöd för diagnosen bedömdes saknas. Under de drygt fyra år när jag har arbetat med frågor om unga och pornografi har jag mött så många som säger att de inget annat vill än att sluta se på porr, men att de inte kan. Hur kan det komma sig?
Väldigt enkelt kan man beskriva det som att vid porrkonsumtion frisätts ett av hjärnans viktigaste signalämnen, dopamin, och när dopaminet flödar ut från nervtrådar i hjärnans belöningssystem och stimulerar receptorer på andra nervceller – då njuter vi. Men med tiden blir receptorerna mindre känsliga och behöver mer och mer dopamin, för den porr som en gång var så upphetsande har inte längre samma effekt.
Porrkonsumenten har blivit ”avtrubbad”.
Många upptäcker också att saker de tidigare tyckte om och njöt av att ägna sig åt inte kan mäta sig med den kick de får när de konsumerar pornografi.
Åter till 17-årige Liam. Hans lärare hade varit tydliga med att de datorer som eleverna fick av skolan inte fick användas till något annat än skolarbete. Det brydde sig inte Liam och hans kompisar om.
– Hade de vetat att vi kollade på det vi gjorde så hade de hindrat oss. Det är jag helt övertygad om. Hade de vetat att jag inte kunde hantera det jag såg så hade de säkert tagit ett samtal med hela klassen (…). Jag hade väldigt bra lärare på den tiden, och jag är övertygad om att de hade tagit tag i det, bara de hade vetat.
___
Ulrica Stigberg är präst på Fryshuset i Stockholm. De senaste åren har hon skrivit böckerna Visuell drog – om barn, unga och nätporr tillsammans med Maria Ahlin (Kalla kulor förlag) och Mitt ibland oss – kyrkans utmaning kring nätpornografi (Libris förlag) och föreläst i olika sammanhang om unga, internetpornografi och pornografiberoende.
