– En stark stat klarar sina katastrofer bättre, och en sårbar stat drabbas så mycket hårdare, säger Else Berglund. Men det som ett svagare land behöver är hjälp med att bygga upp kapacitet, inte att organisationer kommer och tar över. Ett exempel är när tsunamin drabbade Sri Lanka – ganska snart var 800 organisationer på plats, Sri Lankesernas eget arbete togs inte tillvara, deras organisationers anställda lockades över till de internationella organisationerna. Det är inget hållbart sätt att arbeta.
Sedan 2006 har Else Berglunds yrkestitel varit psykosocial specialist. Sitt senaste uppdrag hade hon som koordinator för flera flyktingprogram i östra Afrika, där långdragna flyktingkatastrofer pågår i fem länder.
– En katastrof är inte över på ett par veckor, säger hon. En del är naturkatastrofer, och en del är kopplade till konflikter. Ibland är det en kombination. I östra Afrika är det oroligheter och torka som är problemet. Konflikter har också gjort att jordbruken inte har kunnat skötas.
Bygga långsiktigt
När hon skulle komma tillbaka till Sverige fick hon höra att tjänsten som enhetschef för humanitär respons skulle internutlysas, och nu är det den hon sköter.
– Mitt uppdrag är att fokusera på hur vi bygger ett bra humanitärt arbetslag, långsiktigt, så att vi kan arbeta strategiskt också i humanitära situationer.
Svenska kyrkan har tagit på sig ett särskilt ansvar. ACT, Action by Churches Together, är snabbt på plats i katastrofområden över hela världen genom någon av alla partnerorganisationer i sitt nätverk, och de medarbetare som kommer först gör en lägesbedömning och skriver en appell. Beroende på vad den innehåller aktiveras olika ACT-medlemmars expertgrupper.
– Kirkens Nødhejp i Norge har ansvaret för mat och hygien, till exempel, och Finland har utbildning i katastrofsituationer. Svenska kyrkan har det som kallas community-based psychosocial support, berättar Else Berglund.
Specialister på sina liv
Det svenska begreppet är psykosocialt stöd – men vad innebär det?
– När man arbetar med psykosocialt stöd i en katastrofsituation är de människor som har drabbats av katastrofen själva delaktiga, säger Else Berglund. De definierar behov och berättar vad de kan göra själva, för de är specialister på sina liv. Genom dem kan de experter som har kommit se vilka människor som har extra behov av stöd och se till att det finns trygga miljöer för dem och att de får tillgång till medicin och omvårdnad. Genom dem kan vi också arbeta med familjeåterförening. Det gäller hela tiden att se hela människan och hela hennes sammanhang – och det är viktigt att de drabbade själva ska vara de som styr på sikt.
Sociala nätverk slås sönder
När en appell har skrivits kvalitetssäkras den – olika delar av ACT kontrollerar så att alla behov och aspekter finns med, till exempel det som kallas participation (deltagande), jämlikhet och do no harm (att inte åsamka skada).
– Om de psykosociala frågorna finns med i appellen kontaktar jag vår specialistpool, säger Else Berglund. Det är ungefär 25 specialister som är redo att åka ut och kapacitetsstärka och hålla kurser. Det är alltid några av dem som åker, och de åker oftast ut vid tre tillfällen: först för att göra en utredning och en handlingsplan, sedan för att följa upp och utbilda, och sedan för ytterligare uppföljning och utbildning.
Hon berättar att det sättet att arbeta är mycket, mycket mer effektivt än att ”göra arbetet åt de drabbade”.
– Det som händer i en katastrof är att de sociala nätverken slås sönder, och om människor får tillbaka en struktur i sin tillvaro kan de agera själva och börja hjälpa varandra. Det blir vad som kallas community protection – människor får hjälp med att bygga upp sina skyddsnät, och att få hjälpa andra hjälper ens egen läkning.
___
Nytt begrepp
Psykosocialt stöd är ett relativt nytt begrepp och har några ungefärliga synonymer. Rädda barnen har arbetat med social services och mental help, till exempel. Efter Balkankrisen togs en manual för lokalbaserat psykosocialt stöd fram, och i samband med tsunamin i Sydostasien blev behoven ännu tydligare. 2007 gav Inter-Agency Standing Committee ut Mental Help and Psychosocial Support in Emergencies, en samling riktlinjer för den här sortens katastrofarbete.
– Det var första gången begreppen fördes samman, och Svenska kyrkan var med i referensgruppen då, säger Else Berglund. Nu är vi ett 40-tal organisationer som möts varje år, arbetar i grupper, utvecklar material och har stort utbyte.
___
Esther i Kauma
Else Berglund berättar om Esther, en kongolesisk kvinna som bor i ett av de stora flyktinglägren i Kenya, Kakuma:
”När Esther kom till Kakuma 2010 hade hon varit med om mycket, bland annat sett sin son brännas inne. Hon fick vara med i en grupp och bearbeta sina upplevelser. Kvinnorna där såg varandra och upptäckte fler. Esther och en kvinna till fortsatte att samla gruppen till samtal och dans. Hon blev informell äktenskapsrådgivare och valdes av de andra i lägret till community leader. Mycket av den kvinnliga ohälsan bottnar i att kvinnor har blivit tystade. När kvinnor får stärka varandra kan mycket förändras.”
