Scroll to top

Ansvar för ekumenik

Emma Gunnarsson, Celina Falk och Julia Rensberg. Bild: Wilhelm Blixt, Sveriges kristna råd

– Det är många som har kommit fram och velat prata, hela tiden, säger Julia Rensberg, mest om vad jag tror om uppdraget och om vilka frågor som är mina hjärtefrågor. Det är klimat och urfolksrätt.

Julia Rensberg har kommit hem från Karlsruhe i Tyskland och från sin första generalförsamling med Kyrkornas världsråd. Hon reste dit som delegat och kom hem som ledamot i rådets centralkommitté, en av 150 sammanlagt och en av tre svenska.

– Det var Ingrid Inga (tidigare ordförande i samiska rådet i Svenska kyrkan och aktiv i Sveriges kristna råd, red:s anm) som frågade mig, och jag tyckte att det var en stor ära, säger hon. Jag tackade ja snabbt.

Agnes Abuom, moderator i Kyrkornas världsråds centralkommitté, med Julia Rensberg och Bjorn Warde från Presbyterian Church of Trinidad and Tobago.
Bild: Albin Hillert, Kyrkornas Världsråd

Vill enhet

Celina Falk valdes in som representant för unga vid den förra generalförsamlingen, och att hon fortsätter nu innebär att hon hör till de mer erfarna. Hon är personalvetare och arbetar vid Luleå tekniska universitet men har tidigare varit aktiv och anställd i Svenska Kyrkans Unga och haft en rad förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan.

– Kyrkornas världsråd är ett speciellt sammanhang, säger hon. Generalförsamlingen är en så stor grupp människor, från hela världen, och att försöka förstå strukturerna och beslutsprocesserna kan vara överväldigande. Men det är också helt fantastiskt med alla likheter och olikheter, och det blir så tydligt för mig att vi hör ihop och vill åt samma håll. Den världsvida kyrkan är Kristi kropp. Vi är inte eniga i alla frågor, men vi vill enhet.

Stort att bli nominerad

När Celina Falk valdes in i centralkommittén vid generalförsamlingen i Busan i Korea 2013 var det tillsammans med Eva Brunne, som då var biskop i Stockholms stift, och Sofia Camnerin, som var biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan. En svensk till var med: Anders Wejryd, Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskop, valdes till Europapresident.

– Sverige har varit väl representerat, säger Celina Falk.

Nu får hon alltså sällskap av Julia Rensberg och dessutom av Emma Gunnarsson, som studerar till pastor i Equmeniakyrkan.

– Sofia Camnerin hade varit med i centralkommittén i 16 år, och det var hon som kontaktade mig, berättar Emma Gunnarsson. Vi pratade om mina erfarenheter, och jag tackade ja till att åka som delegat. Jag visste att jag skulle bli nominerad till centralkommittén, men jag trodde inte att jag skulle bli invald. Det var stort bara att vara delegat och bli nominerad!

Emma Gunnarsson. Bild: Equmeniakyrkan

Inklusivt deltagande

Arbetet i centralkommittén kulminerar i generalförsamlingarna som hålls vart åttonde år (förra årets samling flyttades fram ett år på grund av pandemin) men pågår i stort sett hela tiden i olika konstellationer. Ett konstituerande möte ägde rum innan alla reste hem från Karlsuhe, och nästa gång de ses blir i juni 2023, och då ska de nya kommissionerna väljas.

– Vi träffas under en vecka vartannat år, berättar Celina Falk, men under pandemin hade vi många kortare digitala möten istället. Mellan centralkommitténs möten arbetar Kyrkornas världsråd i olika kommissioner och referensgrupper och arbetsgrupper.  Jag har varit med i ungdomskommissionen – jag var ungdom på den tiden – och arbetat med inklusivt deltagande, med en revidering av stadgarna och med det som kallas nominations and governance och som ungefär motsvarar en svensk valberedning. Det är ett viktigt arbete, för det är många olika grupper som måste få plats och synas i Kyrkornas världsråds arbete, och representation är viktigt.

Hon berättar att den exekutiva kommittén och centralkommittén kommer att ha elektroniska möten framöver också men att det fungerar tack vare att alla har varit med i Karlsruhe:

– Att vi har setts och lärt känna varandra är ju en förutsättning. Det är alltid svårt utan kaffepauserna – det blir en helt annan dynamik. Under pandemin kunde vi ha små chattgrupper i samband med mötena, och det gav mig en större bild av vad som hände, men man förlorar ändå mycket. Att få fira gudstjänst tillsammans, närvaron.

Julia Rensberg. Bild: Albin Hillert, Kyrkornas världsråd

Urfolksförmöte

Som ledamot i Samiska rådet och i den samiska ungdomsorganisationen Sáminourra har Julia Rensberg varit med i många sammanhang, bland annat vid FN:s klimatmöte i Madrid 2019.

– Jag valdes in i centralkommittén bland annat som representant för urfolken, och det är ju ett förtroende, säger hon. Vi hade ett urfolksmöte med ungefär hundra deltagare från hela världen dagarna före generalförsamlingen, men sedan reste de flesta hem, och vi var ungefär tio som stannade, delegater och några med observatörsstatus.

Att föra fram ungas perspektiv och urfolks perspektiv i olika forum innebär för Julia Rensberg att berätta om klimatförändringarna.

– Vi har mycket erfarenhet av dem i praktiken – vi befinner oss ju långt fram när klimatkrisen slår till. Klimaträttvisa och urfolksrätt hör ihop på det viset.

Att göra det i Kyrkornas världsråd innebär en dimension till:

– Det som är särskilt med det här sammanhanget är att vi har den kristna tron gemensam och att vi har samma stora mål.

Agnes Abuom överlämnar ett cederträd till Karlsruhes borgmästare Frank Mentrup tillsammans med Julia Rensberg och Bjorn Warde. Bild: Albin Hillert, Kyrkornas världsråd

”Mycket är lika, mycket är relationer”

Emma Gunnarsson läser sista året på sin pastorsutbildning, och sju av hennes åtta år i kommittén kommer också att bli hennes första år i pastorstjänst.

– Vi blir utsända på vägledningsåret hösten 2023, och 2024 blir vi ordinerade, berättar hon. Så det här blir år som kommer att forma mig, och uppdraget i Kyrkornas världsråd kommer ju också att forma mig. Min ekumeniska erfarenhet sedan tidigare är från lokal nivå, och Sofia Camnerin och jag talade om den när hon frågade mig. Mycket är lika, mycket är relationer – i den världsvida kyrkan behövs relationerna.

Medan Julia Rensberg deltog i urfolksförmötet var Emma Gunnarsson med på ungdomsförmötet.

– Jag representerar ju Equmeniakyrkan och Sverige och unga, och det är häftigt att sitta där i kommittén på flera olika stolar, men jag känner också ett ansvar gentemot dem jag träffade på ungdomskonferensen. Jag är stolt över Equmeniakyrkan som nominerar en ung person och en kvinna! Och jag funderar också på de områden där det är min uppgift att lyssna mer därför att jag inte har erfarenhet.

Celina Falk presenterar konsensusmetoden. Bild: Albin Hillert, Kyrkornas världsråd

Konsensusmetod

Under dagarna i Karlsruhe var Celina Falk med i det som kallas consensus facilitation team, något som hon beskriver som att vara ungefär mötesunderlättare eller metodstödjare.

– Uppgiften för oss var att se till att mötet flöt på, hjälpa moderatorerna, hålla uppsikt över salen och de fyra mikrofonerna som var utplacerade, se till så att de som ville säga något fick göra det. Vi fick också förklara konsensusmetoden för alla som var där.

Den metoden beskriver hon som både praktisk och andlig:

– För mig betyder inte konsensus att alla ska tycka samma sak, men de beslut som tas med konsensus får en helt annan tyngd. Inga blir bortröstade. Andligt blir konsensus en symbol för Kristi kropp – alla är med.

Emma Gunnarsson säger att hon är glad över att ha fått uppdraget tillsammans med de båda andra:

– Förväntningarna från både mig själv och min kyrka håller på att utkristallisera sig, och det känns lyxigt och tryggt att få göra det här tillsammans med Julia och Celina. Att bli invald var uppmuntrande och fint, men det var andras reaktioner efter valet gjorde att jag förstod mer av uppdragets betydelse.

Hon berättar om hur de många språken gjorde det tydligt för henne hur stort sammanhanget är:

– Jag är så imponerad av allt som görs, och särskilt av alla som arbetade med att översätta. Vi satt med hörlurar och kunde alltid få allt översatt, och det är ju viktigt att förstå och veta under förhandlingarna. Men under gudstjänsterna var det ju ingen simultantolkning, och jag stod där med en agenda och försökte läsa med. Jag insåg att jag förstod inget – och samtidigt allt. Fastän vi inte förstår varandra fattar vi precis allt när vi lyssnar med hjärtat.

___

Kyrkornas världsråd

Kyrkornas världsråd är ett internationellt ekumeniskt organ som bildades 1948 och består av 352 kyrkor och trossamfund från över hundra länder. Tillsammans har dessa över 580 miljoner medlemmar. Medlemskyrkorna är ortodoxa och protestantiska, och den katolska kyrkan (som inte är medlem) skickar representanter till världsrådets möten. De svenska medlemmarna är Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan, och Sveriges kristna råd deltar också i arbetet. Svenska kyrkans delegater utses av Kyrkostyrelsen.

Generalförsamlingen i Karlsruhe

Under nio dagar i månadsskiftet augusti–september 2022 samlades Kyrkornas världsråd till generalförsamling i Karlsruhe i Tyskland. Det var den elfte generalförsamlingen, uppskjuten ett år på grund av pandemin, och temat var ”Kristi kärlek driver världen till enhet och försoning”. Ungefär 4 000 personer deltog. Under de sista dagarna i augusti ägde förmöten rum, bland annat GETI (för unga teologer), ett ungdomsförmöte och ett urfolksförmöte. Ungefär 130 unga stewards, ett slags mötesvärdar, deltog också i generalförsamlingen.

print