Scroll to top

Tanzania/Sverige: Fördjupad gemenskap

Konfirmander från Nyköping vid ett tidigare besök hos Ushirika wa Neema-systrarna. Foto: Victoria Bjureen

Flera årgångar gymnasiekonfirmander från Nyköping har rest till Tanzania. Nu har församlingen fått resestipendium för att bjuda igen.

Karin Eckerdal, vilka är det som kommer?

Det är syster Elistaha Mlay och syster Christina Nakey från den lutherska kommuniteten Ushirkia wa Neema i Moshi. De är diakoner. Syster Elistaha leder kommuniteten, ungefär 80 systrar, och syster Christina är rektor för systrarnas förskollärarutbildning. Det är internationella gruppen i Nyköpings församling och Korsvei Sverige som har bjudit in dem.

Hur har ni lärt känna dem?

Nyköpings församling har i tre år rest med gymnasiekonfirmander till Moshi. Vår församling har sponsrat systrarnas skolbygge, och konfirmanderna har varit med och invigt nya klassrum när de har blivit klara. Två i vår internationella grupp, Hans och Kerstin Forsberg, har rest till Ushirika wa Neema regelbundet för att bland annat stödja systrarna med kunskap om Montessoripedagogiken. 

Karin Eckerdal. Foto: Anna Braw

Vad är det du har fastnat för i systrarnas arbete?

Det är kombinationen av deras varma bemötande, deras sociala insatser och deras innerliga böneliv. De förändrar verkligen livet för de ungdomar och barn som de möter. Förutom lärarutbildningen driver de ett hem för barn i åldrarna 0–3 år och utbildar barnskötare. De sköter också eget jordbruk med djur och odlingar, och de har en kristen bokhandel i Moshi.

Vad kommer de att ha för program under sina dagar i Sverige?

Första veckan kommer de att medverka på Korsveifestivalen på Björkenäsgården ett par mil från Örebro. De kommer att vara med en del på ungdomarnas festival. Pengarna från festivalens insamlingsmarknad, Baluban, går till systrarnas arbete.

Andra veckan får vi i Nyköpings församling möta dem.

Varför är det viktigt för oss här i Sverige att få träffa dem?

Vår kristna tro och gemenskapen i den världsvida kyrkan kan fördjupas i mötet med varandra.

Systrarna avslutar ofta sina böner med att be om att vi ska få leva våra liv till Guds ära. Det tycker jag är ett fantastiskt, men ibland bortglömt, perspektiv.

Mötet med dem kan också utmana oss i vårt sätt att tänka och tala om diakoni i Svenska kyrkan. De har olika sorters yrken och tjänar samhället, kyrkan och kommuniteten på olika sätt.

Hur kommer ni att fortsätta samarbetet med dem?

Församlingen fortsätter att samla in pengar till skolbygget, och vi bjuder in till en ny gymnasiekonfirmationsgrupp i höst och åker till Ushirika wa Neema i juni 2019.

print