Det skulle kunna finnas spänning i luften, eller avvaktan, men det gör det inte. Kvinnorna och männen som har kommit från olika europeiska länder och sitter i ring i Fisksätra kyrka utanför Stockholm har klivit utanför sina egna religiösa och kulturella bekvämlighetszoner många gånger förr.
De arbetar alla på ett eller annat sätt med och för människor på flykt, och de är här på inbjudan av programmet En värld av grannar – interreligiös praktik för fred. Under några dagar ska de samtala om begreppet social sammanhållning.
– Det är ett av de områden som har återkommit ständigt under våra samtal med över 150 olika aktörer i elva europeiska länder och som vi tror är avgörande för fredlig samexistens, säger Dirk Ficca som är rådgivare för programmet och har många års erfarenhet av interreligiöst arbete.
Det finns ingen vetenskaplig definition av begreppet social sammanhållning.
– Det är lite som att fråga efter en definition av ett gott äktenskap. Man bara vet när det fungerar och när det inte gör det, säger Dirk Ficca.
Men tillsammans med kollegerna på sin ordinarie arbetsplats, i Minnesota i USA, har han kommit fram till att social sammanhållning, social cohesion, har tre grundläggande kännetecken: trust, good will och resilience. Tillit, god vilja och motståndskraft.
EU vid vägskäl
Några veckor innan den här arbetsgruppen möts har Konflikt i P1 sänt reportaget Kriget, flyktingarna och Europas gränser och rapporterat att antalet flyktingar som nu kommer till EU inte varit så många sedan 2016.
På de grekiska öarna jämnas mark för nya flyktingläger.
I programmet intervjuas Gerald Knaus, arkitekten bakom överenskommelsen mellan EU och Turkiet i mars 2016. Den minskade antalet asylsökande drastiskt. Han hävdar att EU befinner sig vid ett vägskäl:
– Antingen har vi ett
strukturerat system med snabba ansökningsprocesser och verklig omfördelning.
Eller så gör vi som politiker som Viktor Orbán vill, och som vi faktiskt gör
idag: ger upp idén om mänskliga rättigheter, och låter människor drunkna.
Att EU lyckas med ett
ordnat mottagande och att respektera asylrätten är viktigare än någonsin, säger
han:
– EU är fyrtornet. Det flesta länder i världen har vänt flyktingkonventionen ryggen.
200 miljoner om 30 år
Tillbaka i rummet i Fisksätra. Det finns en känsla av att tiden är knapp. Populistiska krafter är välorganiserade och högröstade. Karolis Žibas från UNHCR:s Stockholmskontor påminner om hur den sociala och ekonomiska ojämlikheten har accelererat. Gapet mellan den växande skaran miljardärer och människor som lever ur hand i mun ökar. I Sverige, i Europa, i världen.
– Det är katastrofalt. UNHCR räknar med att närmare 200 miljoner människor kommer att vara på flykt om trettio år. Hur kan vi skapa bra förutsättningar för tillit, god vilja och motståndskraft i den kontexten? frågar han.
Programmet En värld av grannar vill vara en del av svaret. När Svenska kyrkan undersökte församlingarnas engagemang och insatser hösten 2015 och framåt visade det sig att 80 procent var engagerade i flyktingmottagandet och att de flesta sedan har fortsatt hjälpa människor in i det svenska samhället.
Anna Pettersson Hjälm, som leder programmet, och Dirk Ficca har under sina rundresor mött samma engagemang överallt i Europa, men få av dem de har träffat vet om det arbete som pågår någon annanstans. Det sker nästan inget utbyte av erfarenheter, ens grannförsamlingar emellan, och berättelserna om goda möten blir inga huvudrubriker i medierna.
Synliggöra goda initiativ
I och med En värld av grannar växer ett europeiskt nätverk fram där människor som i vardagen arbetar för och med människor på flykt kan dela erfarenheter och arbetssätt med varandra och synliggöra goda initiativ.
– Det är människor som är forskningsunderlaget och människor som är produkten, säger Dirk Ficca och ser på var och en i rummet.
Abdurahman Sayed från Al Manaar Muslim Heritage Center har fått tio minuter på sig att berätta om sin verksamhet i London. De senaste två åren har centret fått utmärkelser för sitt progressiva arbetssätt och samhällsengagemang. Han pratar fort för att hinna berätta om barn- och ungdomsverksamheten, kadettprogrammet i samarbete med polisen, kvinnornas roll och de olika lokala och nationella initiativ de finns med i för att möta samhällets gemensamma utmaningar.
– Jag såg kyrkornas och synagogornas engagemang, och det fick mig att tänka: ”Vad gör vi egentligen för samhället?” Som muslim måste jag först gå till mig själv och fundera på vad jag kan göra bättre. Jag insåg att integrationen måste prioriteras och att vi behövde stärka den interreligiösa dialogen.
Den judiska församlingen tog första steget och bjöd in muslimerna till synagogan för att fira iftar, den festmåltid som bryter fastan efter ramadan.
Den muslimska församlingen ville återgälda gästfriheten, och när det blev dags att fira den judiska lövhyddohögtiden, sukkot, satte moskén upp ett tält och inbjöd sina judiska grannar.
Numera firas sukkot i moskén varje år.
Natten till 14 juni 2017 utbröt en brand i 24-våningshuset Grenfell Tower i North Kensington, den Londonförort där Al Maanar Center är beläget. Församlingen beslutade sig omedelbart för att öppna dörrarna för dem som flydde branden och blev snabbt sambandscentral för hjälpinsatserna.
– Människor blev positivt överraskade, och den tragiska branden blev den händelse som förändrade både mediabilden och människors uppfattning om oss. Det går inte att bara ha en moské och öppna dörrarna för att människor ska få ha någonstans att be. De muslimska församlingarna måste vara proaktiva och inkluderande, tolerera olika åsikter, involvera kvinnor och barn och unga och ta tag i samhällsproblem som hemlöshet och brottslighet.
Integrationsverkstad
Vi förflyttar oss till Unkel, några mil söder om Bonn i Tyskland, där Zachary Gallant bor med sin fru och deras två barn. Han berättar om hösten 2015, när det på kort tid kom trehundra nya bybor till det pittoreska lilla samhället med ett par tusen invånare.
Uppbackad av den Willkommenskultur som Angela Merkel sagt skulle prägla det tyska flyktingmottagandet ordnade en inflytelserik person i Unkel, ”en brandman, stor som en vägg och med koll på varenda fastighet i byn”, så att de trehundra personerna snabbt inkvarterades.
Efter ett tag började flyktingarna fråga: ”När kan vi få ge något tillbaka?” Resultatet blev organisationen Integrationswerkstatt som drivs av ”nytyskar” och ”gammeltyskar” tillsammans. De nyanländas färdigheter togs tillvara i ett projekt där organisationen byggde upp ett slags folkets hus som nu betjänar hela samhället.
– Vi har haft enorm framgång i integrationsarbetet, och det är kvinnorna som är motorn. De tyska kvinnorna har klivit fram och sett till att skapa mötesplatser. De syr, dricker kaffe och ”släpper ut håret”, både bokstavligen och bildligt.
Samtidigt pekar Zachary Gallant på risken med att män inte får samma möjligheter att mötas och lära känna varandra.
– Många tyska kvinnor är hemmafruar och har mer tid än sina yrkesarbetande män. Nyanlända män har inte i samma utsträckning fått tyska manliga vänner. Det har skapat konflikter, och vi arbetar hårt för att ändra på det nu, till exempel med vår cykelverkstad och sportaktiviteter.
Med samtalen och fallbeskrivningarna kommer insikten, något som samtliga i rummet kanske egentligen vet men som är ett aktivt beslut som ständigt måste upprepas: att visa god vilja får tilliten att växa och ökar samhällets motståndskraft. Det är godhetens list.
Dirk Ficca konstaterar att det som kallas ovillkorlig kärlek förväntas av religiösa sammanhang.
– Oavsett vad du gör för mig, ska jag göra det jag kan för dig. För att skapa social sammanhållning behövs en kritisk massa som utan villkor gör gott. Det har med Europas öde att göra.
___
Programmet Interreligiös praktik för fred – En värld av grannar har tillkommit på ärkebiskop Antje Jackeléns initiativ för att utveckla och fördjupa Svenska kyrkans relationer med andra religiösa samfund och organisationer som arbetar med och för människor på flykt i Europa.
Syftet med programmet är att bidra till fredlig samexistens och ett mångfaldigt, humant och socialt hållbart Europa. Ett inkluderande samhälle, en värld av grannar. Läs mer på svenskakyrkan.se/envärldavgrannar
