Scroll to top

Ett möte blir flera

Vi hade bilat några timmar från den sydindiska tempelstaden Madurai, där Tamilnadu Theological Seminary var vårt hem och vår studieplats under 1985–86.

Det började skymma när vi gick in i ett enkelt stenhus i en landsortsstad inte långt från Sydindiens ostkust. Min hustru Lis, vår indiske lärare Thomas Thangaraj och jag slog oss ner bland dem som redan hade samlats: den muslimske imamen med bisittare från stadens moské och ett par brahminer från det lokala hinduiska templet. Slutligen kom också ortens två katolska präster. Mötet kunde börja.

En enda fråga stod på dagordningen på detta interreligiösa dialog-möte: noise pollution. Det gällde ljudföroreningar i staden. Vår protestantiske vän Thangaraj var kallad som opartisk moderator.

Problemen hade börjat knappt ett år tidigare med att hindutemplet skaffat sig en ny och kraftigare högtalaranläggning. Den katolska kyrkan var inte sen att följa efter, och inte moskén heller. Nu ljöd varje kväll öronbedövande musik och raspiga tillkännagivanden från tre väldiga högtalare som konkurrerade om dominansen över stadens centrum.

Bygdens tiotusentals människor, som sedan generationer självklart bekänner sig till någon av de tre världsreligionerna, hade fortsatt som alltid att besöka varandras heliga fester. Men det upptrappade ”ljudkriget” orsakade alltmer irritation och innebar en ökad risk för allvarliga konfrontationer mellan grupperna.

Med Indiens många blodiga religionskonflikter i färskt minne ville religionsledarna stämma i bäcken.

Det ovanliga och konkreta interreligiösa mötet fick ett gott resultat: alla ledarna var angelägna om att tillsammans lösa problemet. Och under den rättframma dialogens gång röjdes fler konflikthärdar som de beslöt sig för att tillsammans ta tag i. Nya dialogmöten bestämdes således innan vi skildes åt sent i natten.

Under våra fortsatta arbetsår sedan dess, såväl i Asien som i Sverige, har jag många gånger tänkt på de kloka och orädda religiösa ledarna och samhällsledarna som vi mötte i Tamilnadu för drygt trettio år sedan. Deras metod för ett friskare samhällsklimat är lika högaktuell i våra stadsdelar och samhällen i Sverige idag som någonsin i Indien.

Ja, redskapen för all sund samlevnad heter dialog, välvilja och tillit.

print