Under krigets första dagar flydde min fru och våra två barn från Cherson till min svärmors hem i västra Ukraina. Men efter några veckor hyste hon 17 personer, och det fanns flera miljoner flyktingar i den delen av landet, så min fru och våra barn reste vidare till Norge där jag studerade på 1990-talet.
Jag lämnade vår lägenhet när bombningarna började. I 58 dagar arbetade, åt och sov jag i bibelsällskapets lokaler. Vi har en källare där man kan söka skydd och där vi kunde ge andra skydd.
När de ryska trupperna gick in i Cherson kastade de ut oss. I november drog de sig tillbaka, men då var lokalerna förstörda och väggarna fulla med kulhål.
Under året har vi, bibelsällskapets anställda och volontärer, delat ut hundratusentals bröd och biblar, evakuerat människor från krigszoner, kört ut bland annat mediciner, livsmedel, vatten och elgeneratorer, hållit kurser i biblisk själavård för präster, lekmän, unga som gamla – och haft otaliga samtal med våra landsmän.
Vi upplever ett så stort behov av både fysisk och andlig hjälp, en öppenhet för Bibelns ord och en längtan efter att få höra om Gud. Och vi är så tacksamma för all hjälp vi själva får, både humanitärt och andligt.
