Hanna och Olga kom med sina barn till Polen den 5 april 2022. Hanna är koreograf, och Olga är barnpsykolog och arbetade som biträdande rektor på en skola. Nu undervisar Olga på distans, men Hanna har inte kunnat arbeta sedan de flydde.
– Vi tackar Gud för att vi har någonstans att bo och något att äta, men vi måste lämna lägenheten där vi bor nu på söndag, och vi vet inte vart vi ska ta vägen, säger Hanna. Vi skulle vilja hitta lite stabilitet i våra liv. Nu lever vi med stora känslosvängningar konstant. Vi vet inte vad som kommer att hända när det ekonomiska stödet från Lutherska världsförbundet tar slut.
Hanna och Olga säger att det är svårt för dem utan barnens pappor. Barnen saknar dem mycket och frågar hela tiden när det går att resa hem. De ber släktingar i Ukraina att skicka bilder av platser där de lekte före kriget.
– Jag har en allvarlig sjukdom, men det är svårt att få rätt vård här, säger Hanna.
– Om det inte hade varit krig skulle vi ha förberett min mans födelsedagskalas nu, säger Olga. Han är kvar i Ukraina och riskerar livet varje dag.
