Jag flydde från Ukraina tillsammans med mina barn och min mamma den 6 mars 2022. När kriget började hoppades jag att det snart skulle ta slut, men jag insåg snabbt att situationen bara blev värre och blev rädd att gränserna skulle stängas. Polen valde jag eftersom det är ett EU-land och eftersom vi skulle kunna återvända snabbt till Ukraina härifrån om det blev nödvändigt.
Vi är helt beroende av det ekonomiska stöd vi får från Lutherska världsförbundet, och vi förstår att situationen är komplicerad och att det är många som har samma behov som vi. Empati och tålamod är så viktigt nu. I Ukraina arbetade jag som HR-chef före kriget. Nu måste jag lära mig polska för att kunna få ett arbete här.
Vi bor hos en polsk familj som bra hand om oss, och vi har acklimatiserat oss här i Polen, och om vi stannar eller inte när kriget tar slut beror på hur mina barn har det här – de är det viktigaste för mig. Det ligger en polsk militärbas nära den lilla staden där vi bor, och i början när vi inte visste det och plötsligt hörde flygplanen ville vi bara springa vår väg. Mina barn förstår inte varför vi inte kan resa hem, och jag försöker undvika att skapa hat mot ryssarna, så jag har inte sagt rakt ut vem det var som attackerade Ukraina, jag har bara sagt att dumma människor kom till vårt land.
Anastasia
