Wiktoria, Oksana och Serafina arbetar tillsammans på MPCA:s center i Ostróda i Polen. De registrerar flyktingar som behöver ekonomiskt stöd.
– Det är ett svårt arbete, mest på det känslomässiga planet, säger Wiktoria. Det är inte bara det att vi själva överlevde krigets helvete, utan varje dag hör vi om nya tragedier när människor berättar för oss om flykten hit till Polen.
Wiktoria kom till Ostróda med sin son och sin dotter, och de har också starka minnen av kriget.
– När de hör att ett flygplan kommer ville de gömma sig under sängen, säger Wiktoria. Det är bättre nu. Jag kommer aldrig att glömma ljudet av raketerna.
Redan före kriget hade hon några ukrainska vänner i Ostróda, och de hjälpte henne att hitta en lägenhet.
– Polen är vackert, men hemma är alltid bäst. Det jag skulle vilja ta med mig härifrån är den lugna himlen och en dag utan sirener. Vi gömde oss i källaren i mer än två veckor för att ryssarna fällde bomber. När vi kom upp var många av byggnaderna borta.
