Före krigsutbrottet hade det kommit en del ukrainare till Linköping, människor som kände på sig att det skulle hända något, och jag har blivit nära vän med en av dem. Ändå blev det en chock för oss när kriget bröt ut.
Jag är vaktmästare i Linköpings domkyrka, och det blir mycket ljusstumpar här. Jag började gjuta ljus hemma på kvällarna. Ganska snabbt kom jag fram till att jag kunde göra sexton i taget, i aluminiumburkar och med en mutter i botten för att fästa veken. Mina barn blev lite förvånade att jag köpte så mycket energidryck till dem! Jag färgar ljusen blå och gula med kritor.
Ljusen ställde jag i kyrkan tillsammans med en skylt från Act Svenska kyrkan och en QR-kod så att man kan swisha så mycket man vill. Jag har hört att många ”betalar” 200 eller 300 kronor för ett ljus, men man ska också kunna betala två kronor om det är det man har.
Under våren var jag deltidssjukskriven för post-covid, och ljusen var en bra sysselsättning när jag var hjärntrött och hade det svårt med närminnet. Det kändes som om jag kunde göra något. Ett ljus symboliserar så mycket! Men det blev lite stressigt också – när jag hade ställt 16 nya ljus på bordet på morgonen var de slut samma eftermiddag, och jag tror att det blev ungefär 1 000 ljus sammanlagt innan jag tog en paus. Nu hoppas jag att jag kan börja snart igen.
Vi har verksamhet för hörselskadade i församlingen, och det har visat sig att en grupp hörselskadade ukrainare kan vara med, för teckenspråken är så pass lika att de förstår varandra. I vår barnhörna sitter det många teckningar med Ukraina-flaggor.
Kira Engholm, Linköpings domkyrkoförsamling
