Scroll to top

Hur svarar jag?


■ ■ ■

Damerna som bygger upp bibellandskapet i min församling vill tala om bilden av himmelriket. Det har funnits en pärleport som figurerna kröp igenom klädda i säckväv. Sedan kläddes de i vita kläder på himmelsidan.

”Så tänker jag inte nu.”

De tänker sig hellre att Jesus i himmelscenen ska sitta redan omgiven av barn och vuxna som sjunger och spelar.

Texten till bilden hittade de i psalmboken.

De säger att de känner sig befriade och lättade av den nya scenen.

Samtalet kring söndagens texter hjälper oss förstå hur vi tänker.

Det är ett av många sätt att tala om vår tro. Jag får kraft av samtalet.

Lunds stift bjuder in sina församlingar till mer samtal om mission. Som inspiration har en samling artiklar skrivits. De blir, tycker jag, som prismor. Beroende på vem som funderat över begreppet mission syns olika nyanser. I det ljusspelet får vi nya ingångar till samtal.

Biskop Johan vill se en kyrka som är driven av mission. Han skriver: “Det uppdrag vi alla delar innebär att vi är sända att på olika sätt berätta om hur Gud blivit människa i Jesus Kristus, gått i närkamp med döden och erbjuder liv i överflöd.”

Det är lätt att tro att mission är historia. Att det hör ihop med en annan tid. Att det handlar om människor långt borta.

Mission är också här och nu. Gud kallar mig. Hur svarar jag på Guds kallelse? Hur förbereder jag mig? Kan jag ge plats för kontakt, eller står för mycket i vägen?

En kyrka som hjälper mig att svara rustar mig. Här finns plats att söka, lyssna, samtala. Kanske börjar jag tänka på ett nytt sätt om mitt liv. Det krävs mod att vara öppen för förändring.

Hur tänker du?

print