Scroll to top

Hon börjar ana vem han är


En betraktelse över berättelsen om Jesus vid Sykars brunn (Johannesevangeliet 4:1–43)

En betraktelse över berättelsen om Jesus vid Sykars brunn (Johannesevangeliet 4:1–43)

■ ■ ■
1600-talskonstnären Guercinos gestaltning av mötet vid Sykars brunn. Bild: Wikimedia Commons

Evangelisten Johannes berättar att Jesus på sin väg från Judéen till Galileen ”måste” gå genom Samarien.

Han har ett ärende dit. Kan det vara så att ”den gode herden måste samla det skingrade Israel”, så som Jeremia profeterade?

Samarierna räknar sig definitivt till Israel. De är Abrahams barn. De har Tora.

Förhållandet mellan dem vi kallar judar och dem vi kallar samarier var ungefär som mellan sunni och shia. Om Jesus bara betraktade dem som ett annat folk, så skulle han inte nämna dem så specifikt i Apostlagärningarna 1:8 där han beskriver hur den heliga Anden ska leda de kristna från Jerusalem till Judéen och Samarien och sedan till jordens yttersta gräns. Han måste gå till Samarien, han som har sagt att han bara går till de förlorade fåren av Israels folk (Matteusevangeliet 15:24).

Vid Sykars brunn möter Jesus en respekterad kvinna. Folket i staden lyssnar på henne. Hon har varit gift fem gånger. Förmodligen är hon änka eller övergiven fem gånger, och nu lever hon med en släkting. Om vi läser in att hon skulle ha låg moral säger det kanske mer om oss än om henne.

Varför hon har gått till brunnen mitt på dagen står det inte. Den närmaste förklaringen borde vara att vattnet är slut.

Jesus ber om vatten, och hon invänder att han inte har något att hämta upp det med. Tänker han som jude orena sig med att dricka ur hennes kärl? Hon känner judarnas traditioner.

Jesus leder samtalet in i hennes livssituation, och hon börjar ana vem han är.

När han hänvisar till att frälsningen kommer från judarna invänder hon inte. Det står i hennes Tora (Första Moseboken 49:10).

Samtalet slutar inte med ”gå och synda inte mer” – varför skulle det göra det? Det mynnar ut i mission.

Vi kristna har ibland försökt få kvinnan att passa in vårt schema av synd och förlåtelse och gått miste om ett gränsöverskridande samtal. Det börjar med en törstig fråga om vatten och slutar i återförening mellan två stridande gudsfolk.

Johannes, som en gång i vrede ville kalla ner eld över en samarisk by, är den ende som återger den här händelsen. Längre fram skulle han få återvända till Samarien, men då för att be om den heliga Anden över sina forna fiender (Apostlagärningarna 8:14).

Jesus, gör mig lyhörd för andras nöd,
ärlig med min egen
och öppen för din kärlek.
Amen.

___

Magnus Johansson är kyrkoherde i Mönsterås-Fliseryds pastorat.

print