Scroll to top

”Detta är något vi gör tillsammans”

Under året har Anafora Community College kunnat ordna datorer som deltagarna kan använda. Bild: Anafora

”Nu har jag kommit på det. Det finns ingen metod, det handlar om människosyn.”

Jag tror att det var våren 2002, och orden kom från Mary, lärare på S:t Mina-skolan i Qusiya i Egypten. Hon var vår första gäst på Helsjön, ditskickad av biskop Thomas i tre månader för att lära sig folkhögskolepedagogik.

Jag tycker att det som Mary sa är på pricken: folkbildning och folkhögskola handlar om att varje människa ska bli sedd som den hon är och få möjlighet att växa i riktning mot vad hon kan bli.

Det är klart att denna tanke passar som hand i handske med Anafora och dess arbete med att ”lyfta upp” den enskilde i kunskap, självinsikt och självförtroende.

Biskop Thomas. Bild: Anna Braw

Viljan att lära och forma

Nu har den första studerandegruppen genomfört sitt första år på Anafora Community College, ACC, som har kunnat öppna med stöd från Lunds Missionssällskap. Redan från början betraktade vi året som ett pilotår där vi skulle lära oss hur en egyptisk folkhögskola skulle kunna formas, och resultatet har blivit över förväntan. Trots pandemin, och trots den begränsning som det är att enbart några få i skolledningen, bland pedagogerna och bland de studerande har någon erfarenhet av folkhögskola, har viljan att lära och forma hela tiden funnits där.

Naturligtvis har inte allt varit problemfritt. Några studerande har slutat av olika skäl, och ett par lärare har blivit ersatta. Kultur, roller och kunskapssyn är svårigheter vi möter, och det finns fler. Till exempel kan dokumentationen av kunskapen ibland framstå som viktigare än att äga kunskapen – fast det är kanske inte unikt för Egypten?

Ellen Key skrev ju: ”Bildning är icke vad vi lärt utan vad vi hava kvar när vi glömt allt vi lärt.” Folkbildning handlar ju inte enbart om att alla ska tillägna sig en viss kunskapsmassa, utan det är just människosynen, att kunskapen blir en del av varje människa och bidrar till hennes växande.

Anafora. Bild: Anna Braw

”Vanlig skola” också

Anafora Community College är naturligtvis ”vanlig skola” också, såtillvida att vi arbetar med vanliga ämnen. Matematik, arabiska och engelska är de ämnen som har störst plats på schemat. De utgör basen för lärandet inom andra ämnesområden, liksom de i Sverige utgör den grundläggande behörigheten (fast med svenska istället för arabiska förstås).

Tyvärr har ju pandemin medfört att det varit omöjligt att göra studiebesök utanför Anaforas murar och att besök av gästlärare och närvarande pedagogisk support inte har gått att genomföra. Kontakten med Sverige har skötts digitalt, mestadels via Zoom, i form av enskilda utvecklingssamtal med lärare och studerande, kontinuerliga ledningsmöten med rektorn syster Marina och en del undervisande samlingar med hela kollegiet. Syster Marina arbetar idogt och med stor passion, och Katja Bexar som ”folkbildningssjäl” är ett viktigt stöd i processen.

Eget ansvar

Till vår stora glädje har de studerande sedan höstterminens början tillgång till datorer, vilket öppnar nya möjligheter för kunskapssökande enskilt och i grupp och ger ytterligare variationsmöjligheter för redovisning och lärande.

Budskapet att var och en av de studerande har ansvar för sina egna studier är något vi försöker trumma in, liksom att detta är något vi gör tillsammans. Det budskapet gäller alla, också pedagogerna som sakta blir friare i dialogen i klassrummet. En av de stora utmaningarna är nu att hitta vägar till ämnesövergripande och integrerat lärande.

Precis som i många andra sammanhang är förutsättningen för detta en trygg gemenskap där man får modet att ge sig in i nya former för lärande. Det kan man inte läsa sig till, utan man får göra och hitta vägar via ett ständigt trial and error.

Vi människor tillägnar oss kunskap på olika sätt, inte minst för att vi alla är mer eller mindre olika. Ett viktigt inslag i schemat på Anafora Community College är därför också ett slags praktiska yrkeskurser, vocational training, där de studerande kan prova på bland annat keramik, ikonmåleri, vävning och cykelreparation. Vi tror att det kreativa uttrycket är bra i växandeprocessen, samtidigt som det är något som kommer Anafora till godo.

Ny kursstart till hösten

När jag skriver detta är det ungefär ett år sedan jag kom hem från min senaste arbetsperiod på Anafora. Livet blir inte alltid som vi tror eller planerar, men det blir som det ska bli, och det blir bra (som någon på Anafora brukar säga).

Vi har lärt oss mycket om formandet av en egyptisk, koptisk folkhögskola, präglad av och ämnad för just de människor som är där. Nu när de första ”pionjärerna” är inne på sitt andra år är vår plan att en ny årskurs ska kunna börja till hösten. Intresse finns från presumtiva studenter, och viljan och motivationen finns hos alla engagerade i ACC.

Från folkhögskolorna i Helsjön och Hjälmared folkhögskolor stöttar vi så gott vi förmår, och naturligtvis hoppas vi att vi kan vara på plats snart igen.

Det kommer inte att bli som vi tror, men det kommer att bli som det ska vara, och det kommer att bli bra! Detta är bara början.

***

Sara Hanna presenterar Anafora Community College för en grupp gäster hösten 2019. Bild: Anna Braw

Deltagare och lärare berättar

”ACC förvandlar mitt liv. Jag lär mig så mycket som jag inte visste – engelska, koptiska, jag kunde inte ett ord. Jag kände inte till Egyptens karta eller vad som hände innan jag föddes. Och jag tycker om matematik, att få använda hjärnan. Att lösa problemen är utmanande. Och keramik … och sättet att utvärdera, och …”

Gemiana Muqbil, deltagare

”Det är verkligen utbildning för livet, inte för skolan. Förut kunde jag inte förstå människor runtomkring mig så bra, men psykologin har lärt mig om olika personligheter. Det hjälper mig mycket i kommunitetslivet på Anafora, att förstå varför andra människor gör som de gör, säger som de säger, att förstå personen bakom.”

Syster Eriny, deltagare

”Den första tanken som kommer för mig är knoppar som slår ut i blom. Deltagarna är så ivriga att få lära sig nya saker. De kämpar tappert på även om de är gamla eller har svårt att lära sig nytt. Jag lär mig av dem, att försöka igen när jag misslyckas. Jag är också glad över den nya kunskap jag själv får genom att undervisa.”

Marianne Samaan, lärare i datorkunskap och praktiska kurser (cykelvård och, denna termin, återvinning av papper)

”ACC följer Anaforas vision – lärarna böjer sig ner och lyfter upp studenterna. Det är en baby som växer i tänkande och som person, som utvecklas framför våra ögon.”

Syster Demiana, lärare i engelska

”Jag är mest glad för att jag har lärt mig om världen. Jag visste ingenting. Vad jag har lärt mig om miljö och klimat har förändrat mitt beteende. Nu är jag mycket varsam med vatten, stänger kranen och ger vatten till blommorna istället för att hälla bort det. Jag återanvänder all plast jag kan och undviker ny. Får jag lägga till en sak? Psykologin tycker jag mycket om.”

Rizka Ayob, deltagare

”ACC är mycket olikt den egyptiska skolan. Att vi lärare själva utformar och planerar lektionerna är nytt för oss, liksom lärarmötena och studentmötena, och utvärderingarna av undervisningen. Jag tycker mycket om att den kunskap eleverna får kan användas direkt i vardagslivet. Vi började från noll och lär oss hela vägen.”

Maryam Netay, lärare i historia och samhällskunskap

”Det är en fruktbar atmosfär på ACC, och studenterna förändras och utvecklas på ett bra sätt. ACC är fortfarande en baby som behöver mycket omsorg och utbildning för att växa i den riktning vi vill. Vi tror på och vill följa folkhögskolans vision och filosofi.”

Biskop Thomas, grundare och Anaforas ledare

”ACC är mycket viktigt. Jag har förändrats som person genom att få mer kunskap, och jag har förstått hur viktigt det är att utbilda andra. Det som jag har lärt mig förklarar jag för andra.”

Syster Samereya, deltagare

”ACC följer Anaforas vision om att lyfta upp varandra. Det gäller alla områden. Jag lär mig saker som jag aldrig skulle ha lärt mig utanför ACC. I den vanliga skolan får man information, har ett prov och glömmer. Här delar vi kunskaperna med varandra, och när jag själv får söka information kommer jag ihåg den. Psykologin gör att jag förstår mig själv och andra bättre, engelskan att jag alltmer sällan behöver be om hjälp när jag måste prata. Och jag har börjat öppna ögonen för världen. ACC lyser upp min hjärna.”

Syster Martha, deltagare

”Det här är verklig utbildning. ACC är att växa i frihet och tillit till oss själva och varandra, att växa i självförtroende. I början vågade vi knappt prata, nu håller vi långa presentationer. Och utbildningen är verklig, man lär sig mer när man får jobba praktiskt. Relationerna mellan studenter och lärare är bra, och jag tycker om att det är mycket video.”

Samia Samaan, deltagare

”Jag vill praktisera det jag såg på Helsjöns folkhögskola och lägga till den andliga dimensionen. ACC hjälper deltagarna att utveckla de gåvor Gud gett dem men som de i brist på kunskaper inte har kunnat leva ut tidigare. De har vuxit mycket i självkänsla, de är helt annorlunda än när vi började. Nu uttrycker de åsikter och frågar, och vi har ett ständigt utbyte. ACC öppnar dörrar och de går genom dem. Gud har gett mig ett stort ansvar och satt mig på den plats där jag vill vara. Jag älskar utbildningen på ACC.”

Syster Marina, rektor och lärare i matematik

”ACC har ett heligt budskap: att ge vuxna en andra chans till utbildning i jämlik anda. Utbildningen är bättre än på universitet. Den bygger upp människor, och deltagarna vill mycket, de är ivriga att få lära. Vi lär oss alla.”

Hanna Rizk Hanna, lärare i arabiska

”Jag har lärt mig att det inte finns lärare och studenter, att vi gör tillsammans. Först var de rädda för ett nytt språk. Jag glömmer aldrig den lektion när alla sa en mening var på koptiska, hur de strålade av självförtroende och stolthet. De vill verkligen lära sig, och de ber om mer vid sidan av lektionerna.”

Syster Joanna, lärare i koptiska

”Jag har lärt mig så mycket som jag inte kunde – datorn, psykologi, engelska och geografi till exempel. Vi har frihet, och ingen står över någon annan, vi är alla lika, och kommunikationen är bra. Jag tackar Gud för att jag fått denna chans.”

Syster Aghapy, deltagare

”ACC är mycket viktigt. Studenternas vilja att lära är stor, de kämpar för att förstå även om de är mycket trötta.”

Mariam Gamal, lärare i geografi och keramik
print