Scroll to top

”Identitet är speciellt”

Intervjuns första uppslag i den tryckta tidskriften.

Första gången jag träffade Liam Sallmander var i entrén till Fryshuset i Stockholm en vårdag för ett och ett halvt år sedan. Jag hade bara sett hans bild på Facebook och visste inte vem han var eller varför han var där. Han stod med Axel som hade skrivit till mig om en resa till Gotland.

– Hej, sa han.

Han skakade min hand och presenterade sig:

– Liam. Och du är Faiaz, visst?

Han är en av de få svensktalande som har uttalat mitt namn rätt.

– Ja, helt korrekt, sa jag och log.

Mitt första intryck av honom var överraskande glatt. Hur kan någon vara så vänlig mot människor han träffar för första gången?

Liam Sallmander, verksamhetsansvarig för Tillsammans för Sverige. Bild: Magnus Aronson

Unik och värdefull

Vi åkte till Gotland, tolv, tretton ungdomar, alla med egna förväntningar på det fyra dagar långa äventyret. Det var inte förrän vi var på färjan som jag förstod att gänget jag reste med hörde till Tillsammans för Sverige och att Liam var verksamhetsansvarig.

TFS drivs av Fryshuset, utbildar unga i interreligiöst ledarskap och har en omfattande skolverksamhet med syfte att motverka rasism och diskriminering.

– Vi ska köra storytelling, workshops, häng, bad och olika lekar, sa Liam. Alla som är här idag har en unik och värdefull story, och syftet med den här resan är bland annat att utveckla våra stories med varandras hjälp.

De fyra dagarna gick fortare än fyra timmar.

Poddinspelning. Bild: Magnus Aronson

Ge unga människor verktyg

Liam har någon gång beskrivit sig själv som en Gott & Blandat-påse. Han är jude, svensk, uppväxt med en stor dos kultur av olika slag, mormors mat, idrott, Shabbat och varm familjegemenskap. Han bär med sig berättelser om förföljelse, Förintelsen och flykt, och egna tidiga erfarenheter av utsatthet. I sin påse har han också själv valt att stoppa ner en examen i beteendevetenskap, extrajobb på korttidsboende för unga med funktionsvariationer, uppdrag som lägerledare och annat.

 – Det där med identitet är speciellt, säger Liam när jag intervjuar honom för den här artikeln. Vi alla bär på en massa olika identiteter och tar fram dem i olika kontexter. Det handlar ju om vilka vi är, och jag tror att det finns ett stort behov att prata om det och ge unga verktyg att reflektera.

På sitt första jobb på en skola i Stockholm startade han ett värdegrundsarbete för lågstadiet.

Mångfald en framgångsfaktor

Jag fascineras av hans energi och mentalitet och av att han är så bestämd i frågor som rör antirasism, identitet och utanförskap.

– Jag har en stark vilja och ambition att skapa positiv förändring, säger han. För mig är det viktigt att kämpa mot hopplöshet och mörker. Jag tror väldigt starkt på våra olikheter, att mångfald är en framgångsfaktor som berikar oss.

Liam tog över som verksamhetsledare för Tillsammans för Sverige för tre år sedan, när han var 24 år gammal. Då hade han själv gått en ledarskapsutbildning på Fryshuset och ibland hoppat in i TFS:s skolverksamhet med sin egen story som han tagit fram enligt programmets metod och jobbat på att framföra.

– Det är så fint med en människas berättelse, för den kan ingen ta ifrån dig. Därför är den effektfull. De flesta uppskattar att lyssna på andras berättelser och få ställa frågor och föra dialog. Unga personer törstar efter att få prata om frågor som är viktiga för jaget. Och för vi:et!

Bild: Magnus Aronson

Växer några centimeter

TFS skapar den möjligheten för unga: att lyssna in andras berättelser, men också att få berätta sin egen. Det händer att ingen vill lämna klassrummet efter ett storytelling-pass.

– Då fortsätter vi dialogen utanför klassrummet. Tipsar om att delta i våra utbildningar. Varje gång jag är med ute i skolor och ser de som gått våra utbildningar berätta sina stories kan jag se hur de glöder, hur de växer några centimeter!

Liam verkar aldrig vara rädd för att börja en dialog, oavsett med vem det är.

– Jag är inte rädd för folk som tycker olika, säger han, men jag är rädd för strukturen som gör att ”den andre” tystas. Väldigt sällan är jag rädd för någon som uttrycker sig rasistiskt. Sådana personer kan jag bemöta. Det som skrämmer mig är strukturerna som skapar rum där folk inte får plats. Men jag försöker inte fokusera för mycket på det jag är rädd för.

Spoken word och gäster

Den här hösten har Liam arbetat med ett nytt projekt. Nätverket En värld av grannar har gett nya kontakter, och tillsammans med Ageravolontärerna och Svenska kyrkan i Örebro har Liam planerat och förberett en interreligiös podd som sänder sitt första avsnitt i december.

– Det känns superkul att få arbeta med den! Dels är den ett fantastiskt samarbete med andra människor som också har stort intresse och engagemang i interreligiösa och interkulturella frågor. Men framför allt har det blivit så häftiga samtal som jag är så tacksam för att jag fått vara en del av. Vi har involverat över 60 unga personer!

I podden kommer unga att tala om och diskutera olika teman. Spoken word (ett slags scenisk poesi, red:s anm) kopplat till temat är ett stående inslag, och i de flesta avsnitten deltar en inbjuden gäst med spännande inspel.

En ny vän

– Du får jättegärna skriva din story och skicka den till mig. Jag tycker att du ska följa med oss till Almedalen och köra den inför en större publik, sa han när vi promenerade i Visby.

Under de fyra dagarna på Gotland hade vi hunnit bli vänner.

Han kändes äkta. Han skrattade som om morgondagen inte hade några bekymmer. Han lyssnade.

Några dagar senare när vi var tillbaka i Stockholm tänkte jag att jag äntligen hade träffat ett gäng där det fanns plats för mig. Jag behövde inte låtsas. Inte heller behövde jag ändra på mig för att passa in. Jag var välkommen så som jag var.

Fotnot: Faiaz Dowlatzai är ordförande i Ensamkommandes förbund och medverkade tillsammans med syster Karin i Alsike i en intervju i förra numret av Uppdrag Mission.

print