Scroll to top

Ett nätverk som inte utestänger

Veckomöte med Trygga Järva. Foto: Magnus Aronson

Gruppen Trygga Järva håller på att avsluta sitt veckomöte i ett rum på Muslim Aids kontor i Kista. Någon tar en sista slurk kaffe. På en stor skärm rullar ett klipp från 2015 med Hans Rosling, läkaren som med animerad statistik fick många att se annorlunda på förhållandena i världen. Klippet är från en intervju i dansk tv, och journalisten frågar vad han grundar sina påståenden om den positiva världsutvecklingen på.

Hans Rosling rabblar statistik och Världsbanken- och FN-siffror som visar på minskad barnadödlighet, fler demokratiska val och ökad ekonomiskt tillväxt. Till slut tröttnar han på ifrågasättandena, säger att media rapporterar ensidigt och slungar ur sig: ”Jag har rätt och du har fel.”

Alla i rummet brister ut i ett hjärtligt skratt.

– Det är oslagbart!

Gunilla Moshi, diakon i Spånga-Kista församling, och Mustafa Ahme, verksamhetsledare för Khadija Center. Foto: Magnus Aronson

Samla alla lokala aktörer

Trygga Järva-gruppen har inte funnits i mer än några månader. När det stod klart att covid-19 hade hög spridning i det så kallade Järvaområdet, stadsdelarna Kista-Rinkeby och Spånga-Tensta i Stockholm, fick Mustafa Ahmed, verksamhetsledaren för Khadija Center i Kista, idén att samla alla lokala aktörer i ett rum och så att de skulle kunna informera varandra om vad de gör.

 Mustafa tog kontakt med Mehmet Kaplan, som arbetar med Muslim Aid Sverige, och de bestämde sig för att se till att det skulle vara så låga trösklar som möjligt och att alla som ville skulle vara välkomna.

– Annars tenderar nätverk ofta att stänga ute människor snarare än att inkludera, säger Mehmet Kaplan.

En vecka senare hade ett tiotal aktörer svarat på inbjudan och samlats till ett första möte. En av dem som kom var Gunilla Moshi, diakon i Spånga-Kista församling.

– Det här är jätteviktigt. Det är viktigt långsiktigt att vi lär känna varandra, säger hon.

Gunilla Moshi, diakon i Spånga-Kista församling. Foto: Magnus Aronson

Större acceptans

För snart hundra år sedan inbjöd ärkebiskop Nathan Söderblom till ett ekumeniskt möte i Stockholm. Det samlade många olika kristna riktningar och blev en vändpunkt för kristen samverkan över samfundsgränser.

Idag finns troligen fler livsåskådningar i Sverige än någon gång tidigare. Relationerna både inom och mellan olika religiösa samfund utvecklas och förändras.

– Om man tittar på gruppen muslimer så har acceptansen för olika riktningar blivit större än den var för bara tjugo, trettio år sedan, säger Mehmet Kaplan.

Lokalt finns det många goda exempel på samverkan mellan religiösa aktörer som tillhör olika traditioner. Ändå är interreligiöst samarbete på organisatorisk nivå långt ifrån norm i Sverige och i Europa. Uppfattningen om vad religionsmöte innebär skiljer sig också märkbart åt. För en del är det teologiska dialogsamtal som förs mellan företrädare, för andra är det de dagliga möten med människor av annan tro som sker i verksamheten.

Mehmet Kaplan, Muslim Aid Sverige. Foto: Magnus Aronson

”Här finns enorma resurser”

Mustafa Ahmed säger att något av hans livsuppgift är att föra samman människor som kan ha utbyte av varandra, och Trygga Järvas första mötet blev en ögonöppnare för dem som var där. De överraskades av omfattningen i varandras verksamhet och kunde konstatera att de hade en samsyn kring behovet av att lyfta fram styrkan snarare än svagheterna i Järva.

– Utan den samsynen hade det varit svårt. Mediernas bild av vårt område är särdeles negativ ofta, tyvärr. Javisst, här finns en högre arbetslöshet och ja, det finns en högre andel som är smittade av coronaviruset. Men här finns också enorma resurser, dynamik och nya idéer, säger Mehmet Kaplan.

Foto: Magnus Aronson

”Grannskapet har blivit accentuerat”

Jag frågar om det är därför han ville visa klippet med Hans Rosling – för att det handlar om samma sak, föreställningar som till dels formas av ensidig medierapportering.

– Grannskapet har blivit accentuerat under pandemin. När Hans Rosling pratar om våra föreställningar om världen, så är ju grannskapet en slags mikrovärld. Vi tror saker som inte stämmer om grannarna. Men i den här gruppen fann vi en unik känsla av gemenskap. Vi kände att vi ville vara med i detta för att det är så givande att lära sig vad som händer i området, hur kyrkorna jobbar, hur moskéerna jobbar, säger Mehmet Kaplan.

Mötena fyller en viktig funktion och har blivit ett forum där initiativ, behov och hjälpbehov kan lyftas och samordnas.

– Det kan vara att man behöver personer som talar andra språk, eller behöver fler volontärer – det är ett utbyte, säger Mustafa Ahmed.

Visa sig tillsammans

I sommar planerar Trygga Järva gemensamma aktiviteter på torget som breder ut sig mellan kyrkan och Khadija center.

– Vi vill vara med och genomföra ett paradigmskifte där det här som vi gör, samverkan över religionsgränser, är det nya normala, säger Gunilla Moshi. Vi kan vara en del av det skiftet bara genom att visa oss tillsammans. Det tycker jag är så häftigt, alltså.

Hon påminner om att en kris kan föra det goda med sig att vi stannar upp inser att vi som människor har samma behov.

– Det var ju det som hände i Göteborg efter [diskoteksbranden 1998]. Alla insåg att sorg har ingen religion, säger hon.

Är Sverige redo för interreligiös samverkan som det nya normala? Gunilla Moshi säger att hon inte bryr sig så mycket om den frågan, och hon får medhåll av Mehmet Kaplan:

– Det spelar ingen roll om tiden är inne eller inte, vi kämpar på oavsett. För våra grannars skull.

Religiösa aktörer i samverkan

I ett forskningsprojekt om multi-religiösa initiativ som svar på migrationskrisen i Europa har Majbritt Lyck-Bowen och Mark Owen vid University of Winchester i England kommit fram till att de projekt som lyckas bäst är de där olika religiösa aktörer samverkar.

Studien Multireligious Approach to Integration visar på flera positiva effekter. En interreligiös organisation motverkar risken att religiösa övertygelser hindrar integrationen, den breddar deltagarnas sociala nätverk och uppmuntrar dem att söka kontakt utanför sin egen religiösa och etniska grupp.

Den interreligiösa strukturen och närvaron visade sig också stärka deltagarnas tro på att människor av olika tro kan leva tillsammans, och ökade medvetenheten om vad religionsfrihet innebär.

Fotnot:

Programmet En värld av grannar – Interreligiös praktik vill bidra till att stärka, dela och synliggöra trosbaserade aktörer som verkar för ett demokratiskt och socialt hållbart Europa, bidra till FN:s mål 16 att stärka fredliga och inkluderande samhällen och motverka rasism, främlingsfientlighet och diskriminering.

print