Scroll to top

”Nutrition är vår stora utmaning”

Mentormammaundervisning på Salam Center. Foto: Mariadöttrarna i Kairo

De ser nästan ut som en skolklass där de sitter samlade i en sal i täta rader i klassiska amerikanska skolstolar med en liten platta som bord vid ena armbågen.

Men allihop är vuxna kvinnor, allihop är mammor.

De tillhör den koptiska minoriteten, och de tillhör den grupp som föds, växer upp och lever sitt liv bland Kairos sopor.

Nu har de fått en utbildning och är redo att stötta andra mammor i Ezbet El Nakhl, den stadsdel där de bor och där Mariadöttrarna arbetar.

Sju sopstadsdelar

Sveriges Radios korrespondent Milan Djelevic gjorde ett reportage från en av Kairos sopstäder för några år sedan och skrev:

”Den starka stanken av förruttnelse är en intensiv och pålitlig följeslagare i Muqattem. Soporna har samlats in runt om i Kairo. Det sköts av den här stans invånare, som kallas zabaleen, sopfolket på arabiska. Zabaleen är en grupp som migrerade från södra Egypten till Kairo på 1940-talet. Majoriteten är kristna kopter, och idag är de uppemot 90 000 invånare som i stort sett samtliga försörjer sig på att ta hand om 17-miljonersstadens Kairos sopor. De bor i sju stadsdelar, varav Moquattem är den största. Mängderna av avfall som tas in i staden varje dag är så enorma att det inte får plats enbart utanför boningshusen. Soporna måste också tas in i många utrymmen där människor bor. Det svämmar över av sopor, och överallt sitter mest kvinnor och barn och sorterar matavfall, plast, metallskrot och allt annat som en miljonstad kan generera.”

Flervåningshus

När den fransk-belgiska katolska nunnan och läraren syster Emmanuelle kom hit i början av 1970-talet såg hon öppna soptippar och massor av barn och vuxna som for illa.

Ungefär samtidigt började en grupp koptiska kvinnor arbeta tillsammans med biskop Athanasios för att grunda en orden där kvinnliga kommunitetsmedlemmar kunde arbeta med praktisk diakoni. Den första som vigdes till diakon och syster blev syster Agape, och snart var de en större grupp som samarbetade med syster Emmanuelle och byggde ett sjukhus, en verksamhet för funktionshindrade och en skola i sopstadsdelen Ezbet El Nakhl. Samlingsnamnet för allt detta är Salam Center, alltså fredens center, och här har bland annat många unga och lite äldre svenskar hjälpt till som volontärer under årens lopp. Samtidigt som Salam Center utvecklades blev sopstadsdelarna mer permanenta inslag i staden – nu har de gator och är bebyggda med flervåningshus, men all verksamhet som pågår i dem är fortfarande beroende av sopor som hämtas i rikare delar av staden, och lukten är mer eller mindre densamma som förr. Soporna bärs in och sorteras inne i byggnaderna och säljs sedan till uppköpare som ser till att till exempel glas och metall blir ny råvara för industrin.

Läsa, skriva, räkna

– Många barn här i Ezbet El Nakhl är tvungna att hjälpa sina föräldrar med sopsorteringen och har inte tid att gå i skolan, berättar syster Maria som leder Mariadöttrarnas arbete i Kairo. Vår skola har ett gott rykte, och vi har duktiga lärare och färre barn i varje klass än de statliga skolorna. Men vi har också blivit tvungna att ordna klasser för lite äldre barn som har missat flera års skolgång därför att de har arbetat istället.

Att många barn stannar hemma och arbetar, och att de statliga skolorna i Egypten visserligen är öppna för alla men inte garanterar någon kvalitet i undervisningen, gör att det bland tonåringar och vuxna i den koptiska minoriteten finns många som inte riktigt har lärt sig att läsa, skriva och räkna.

Det gör också att det finns många föräldrar som inte har kunnat ta till sig den information som finns om hur man kan sköta sin och sin familjs hälsa.

Mary har kommit med sin mamma för att få nutritionsrådgivning. Foto: Mariadöttrarna i Kairo

Övervikt och undernäring

Ett av Mariadöttrarnas senaste projekt, igångsatt med stöd från bland annat Svenska kyrkan, är mentormammor.

”Målet för projektet”, står det i den PowerPoint-presentation som visas för gäster, ”är att tjäna två kategorier av människor i vårt samhälle – dels gravida kvinnor och dels barn som är under fem år och som lider av undernäring och är underviktiga eller överviktiga.”

– Det råder ingen läkarbrist här i Egypten, säger Adel Abd El Malek Ghali.

Han är läkare och har arbetat tillsammans med systrarna i flera årtionden. Den senaste tiden har han varit med och lett den teoretiska utbildningen för blivande mentormammor, och de har också fått träna på att mäta blodtryck, lyssna i stetoskop och memorera alla inslag i en hel hälsokontroll som går att genomföra i hemmiljö.

– Vi har inte brist på välutbildade läkare på vårt sjukhus heller, säger han, och det har hänt så mycket positivt sedan vi började arbeta här på de öppna soptipparna. Ibland tror jag knappt att det är sant att utvecklingen har nått så långt. Men många barn får äta ohälsosam mat och blir överviktiga och undernärda samtidigt. Vi måste försöka nå de här familjerna på ett annat sätt, med hälsokontroller och nutritionsinformation.

– En sak som skiljer mentormammaverksamheten här från den i Sydafrika, där den utvecklades, är att de flesta barn föds inom äktenskapet här och att de flesta människor lever i familjer, säger syster Maria. Men det finns problem med bland annat kvinnomisshandel här också – den är både kulturellt och socialt betingad.

Foto: Yalla Trappan

Ultraljudsönskan

De båda medarbetare som har haft hand om mentormammornas utbildning och som fungerar som deras arbetsledare har funnits med i Salam Centers verksamheter länge och koordinerat stöd till kvinnor och familjer i olika sammanhang. Nu har de fått ett ännu större kontaktnät och kan sammanställa information och önskemål på ett nytt sätt.

– Något som vi hör hela tiden är att de gravida kvinnorna vill ha ultraljud, säger Adel Abd El Malek Ghali. De vet att det erbjuds på en del kliniker, och nu frågar de efter det när de träffar våra mentormammor. Vi vet att vi kan ge dem en bra mödrahälsovård utan ultraljudsutrustningen, och den är dyr, men det är som om vi inte riktigt kan vinna deras förtroende förrän vi kan lova dem att de ska bli undersökta på det viset också.

Detta är bara en av de utmaningar som mentormammaverksamheten i Kairo ställs inför – i sin presentation har Mariadöttrarnas medarbetare gjort en lista med elva punkter. En av dem är den arbetsmiljö som kvinnorna befinner sig i hela tiden eftersom soporna sorteras i hemmen. Men en annan är att många kvinnor saknar hopp, och det borde vara något som kan förändras när en mentormamma dyker upp.

***

Mariadöttrarna

Mariadöttrarna i Egypten är en ganska ung orden – den grundades på 1970-talet av en grupp koptiska kvinnor tillsammans med biskop Athanasios. Syftet var både att skapa en möjlighet till kommunitetsliv för kvinnor i den koptiska kyrkan, som är en av de ortodoxa kyrkorna, och att arbeta för människor som tillhör den kristna minoriteten och som lever i utsatthet på olika sätt. Alla systrar är diakonvigda, och de bor och arbetar i grupper i Kairo och på andra platser i Egypten.

Salam Center

Salam Center invigdes i Ezbet El Nakhl 1980 av den dåvarande presidentens fru Jehan Sadat. Nu är namnet ett samlingsnamn för Mariadöttrarnas arbete i Kairo. Organisationsskissen omfattar inte mindre än 36 verksamheter, och bland dem finns ett apotek, ett äldreboende, ett boende för flickor, en utbildning i äldrevård, en gynekologi- och barnklinik, ungdomsprogram och möjligheten att ansöka om små lån för projekt i området.

Ezbet El Nakhl

Ezbet El Nakhl är en stadsdel i Kairo, till stor del en så kallad sopstad. ”Nakhl” betyder palm på arabiska, och för länge sedan fanns det palmer i området. Här ligger den koptiska Mariakatedralen. Ezbet El Nakhl är delat mellan två administrativa enheter, och det innebär att bland annat statliga skolor och statlig hälsovård fungerar dåligt. En sjättedel av invånarna är fem år eller yngre. Efter den arabiska våren har också många av de biståndsorganisationer som tidigare arbetade här dragit sig tillbaka.

print