– Utan människor är pengar döda, säger biskop Samuel när han besöker Uppsala sommaren 1980 för att som förste biskop från den koptiska kyrkan be om Svenska kyrkans stöd.
Han slår ut med handen och frågar om inte Svenska kyrkan har några unga människor att sända, några som kan lära känna hans kyrka och berätta om sin.
När han slutat tala går vi fram, Inga-Lill och jag, och säger att vi gärna kommer.
Så kom det sig att vi hösten 1980 kom till Kairo, en för oss ny och kaotisk värld. Våra sex månader där blev en djupdykning i egyptiskt vardagsliv och i en kristen tradition med djupa rötter ända tillbaka till nytestamentlig tid. Frön såddes och har burit rik frukt i våra liv, ja präglat oss, men de har också burit frukt hos andra, vars vägar korsat våra.
Utbyten är nämligen smittsamma, och många har smittats av det vi fick. Med alltmer utbyte mellan koptiska kyrkan och Svenska kyrkan har banden knutits starkare. För många koptiska kristna är relationerna med Sverige av avgörande betydelse – för några en tillflyktsort, för andra en inspiration till förnyelse och en väg ut ur den instängdhet som mer än tretton hundra år av islamiskt styre inneburit.
Utbyten gör oss alla rikare, inte på pengar, men på människor och därmed på liv. Inget tas ifrån oss. Det vi får, men också det vi ger, berikar både enskilda och församlingar, ja, hela kyrkan. Utbyte är dessutom världens bästa vaccin mot nationell inskränkthet och främlingsfientlighet och mot tron att den egna kyrkan är en vettig måttstock för den världsvida kyrkan.
Utbyten har sedan början 1845 präglat Lunds Missionssällskap. Peter Fjellstedts erfarenheter från Indien och Mellanöstern lade en grund och gjorde att LMS från början satsade på utbildning både av dem som reste och dem de mötte. Snart insåg de som reste att utbildning är mer än studier och att det är erfarenheten från ett utbyte som är den mest betydande bildningen.
