Sara Trus
Ett kilo socker – farmor glömmer aldrig priset på sitt liv
Norstedts förlag
Farfar berättar och berättar. Han flydde till skogs med sin bror, blev lämnad ensam, kämpade och överlevde.
Farmor plockar med mat och disk och berättar ingenting.
Sara Trus, ung nöjesjournalist som bland annat rapporterar från Melodifestivalen, bestämmer sig för att försöka få farmor att tala.
Det är därför boken Ett kilo socker finns, och i likhet med många människors berättande inom familjen består den av fragment och är inte alls kronologisk. Sara Trus inleder ofta ett avsnitt med att berätta vad farmor har på sig och vad lunchen som hon bjuder på består av, men fragmenten kommer som de vill, ibland som farmor inte alls vill.
Cyla, född i Polen 1927, blev den enda överlevaren i sin familj. Föräldrarna tvingade henne att gömma sig alldeles ensam och försöka ta sig igenom kriget och förföljelserna på egen hand. Bröderna var omskurna, och lillasyster var för liten, men kanske skulle Cyla kunna klara sig.
Hennes sondotters bok har fått en titel, en undertitel och en fråga på omslaget: ”Vad händer när ingen som överlevde Förintelsen längre finns kvar?” Det vet vi ju inte än, men nu har ytterligare en överlevare delat med sig av sin ofrivilliga erfarenhet och unika historia, och att Sara Trus har kunnat resa till sin farmors hemtrakter och göra en reportageserie om det för Aftonbladet har säkert gett den ytterligare uppmärksamhet.
Jag önskar att hon och förlaget hade visat Cyla Trus den respekt som en noggrann redaktörsinsats innebär – språkmissarna är inte farmors, och inte heller det faktum att försöken att bygga spänning eller stämning ofta slår över och blir patetiska.
Men Cyla Trus berättade till slut. Det är något som ingen hade kunnat kräva och som förtjänar vår tacksamhet och, ja, vördnad.
