Scroll to top

Thailand/Kambodja: ”Liten och farlig”

Sotnikom District Satellite Clinic, en av de kliniker som Helena Berggren besökte under kursen. Foto: Helena Berggren

Under min läkarutbildning på 1990-talet var jag i några månader på Manama landsortssjukhus i Zimbabwe som Ung i den Världsvida kyrkan-stipendiat. Där lärde jag mig mycket, bland annat av de två fantastiska sjuksköterskorna Birgitta Grimheden och Agneta Jürisoo som hade arbetat för Svenska Kyrkans Mission under många år.  

Efter flera utlandskurser och en period i tjänst för Läkare utan gränser i Kigali kom jag som färdig infektionsläkarspecialist till Uppsala 2006. Min man har arbetat för Svenska kyrkan i Sydafrika, och vi började drömma om att kunna åka ut tillsammans i kyrkans tjänst. För att fördjupa mina tropikmedicinska kunskaper sökte jag 2013 ett stipendium från Lunds Missionssällskap och kunde gå Gorgas Expert Course i Limas huvudstad Peru. Den rekommenderas å det varmaste! För att komplettera med sydostasiatisk parasitologi sökte jag till Mahidol University Asian Clinical Tropical Medicine Course som hölls i Bangkok den 11–20 juni i år, och återigen fick jag ett bidrag från sällskapet.

Vi besökte Mahidol Institute of Dermatology där vi fick träffa patienter med hudinfektioner, och på Queen Sirikit National Institute of Child Health träffade vi många patienter med denguefeber en myggburen virusinfektion. I år är det en kraftig epidemi, och än finns det inte något bra fungerande vaccin mot viruset trots att forskning pågår.

Kursdeltagarna på Anchor Hospital for Children tillsammans med några ur sjukhusets personal. Foto: privat

Vi såg också ett fall av scrub typhus (”kvalsterburen fläcktyfus”), som orsakas av bakterien Orientia tsutsugamushi och som kan ge inflammation i lungor, hjärta och hjärna. Tyfus betyder ”omtöcknad” på grekiska, och tsutsuga betyder ”liten och farlig” och mushi ”varelse” på japanska.  Scrub tyfus uppskattas orsaka en miljon sjukdomsfall per år och 23% av alla feberfall i Sydostasien.

På Bamrajnaradura Institute fick vi en fin översiktsföreläsning om opportunistiska infektioner vid hiv av doktor Weerawat Manosutthi. Enligt honom är Thailand inte långt ifrån att uppnå WHO:s 90-90-90-mål: 91% av alla förmodade hiv-positiva är diagnosticerade, 75% får behandling med bromsmediciner, och 79% av de behandlade visar framgångsrik suppression av viruset.  

Hiv-prevalensen är 1,1 % (ca 500 000 hiv-positiva), och 2016 dog 16 000 människor i aids. Första linjens bromsmediciner kostar 30 USD i månaden, men om man har utvecklat resistens eller biverkningar kostar de bästa läkemedlen ungefär 17 gånger så mycket.  

Hemma hos en av hälsovolontärerna. Foto: Helena Berggren

I kursen ingick också global hälsa, och vi gjorde en tvådagarsexkursion till Rajanagarindra Malaria Research Station i Ratchaburi-provinsen, nära gränsen till Myanmar. Där besökte vi en skola för utsatta barn. Alla eleverna på skolan fick lära sig något hantverk parallellt med skolgången eftersom skolledningen visste att de inte skulle ha råd att vidareutbilda sig utan skulle behöva börja arbeta redan som barn.

Ett fint inslag var besöket hos byns hälsoarbetare, en volontär som under många år har haft ett litet medicinskåp i sitt hus och hjälpt sina grannar med deras krämpor. Thailand har ett utbrett nätverk av sådana hälsoarbetare som helt utan ersättning ger den hjälp de kan. Förklaringen enligt våra kursledare var att den buddhistiska religionen predikar att om man inte har pengar att ge kan man göra sina medmänniskor tjänster för att få en bättre situation i sitt nästa liv.

På Anchor Hospital for Children, ett pediatriskt undervisningssjukhus i Siem Reap i Kambodja med ungefär 500 anställda (98% kambodjaner) och 100 vårdplatser, fick vi möta fascinerande och engagerade läkare. Doktor Rathi Guhadasan och den medicinske chefen doktor Ngeth Pises inledde med en översikt över hur hälsosystemet i Kambodja har byggts upp efter Pol Pots regim 1975–78 när alla sjukhus och skolor slogs sönder. Bara 40 läkare fanns kvar i Kambodja 1979.

Nu finns det 2,3 läkare och 7,9 sjuksköterskor per 10 000 invånare och 7 sjukhussängar per 100 000 invånare.

Jag lärde mig mycket om tropiska sjukdomar på kursen. Vi studerade bland annat melioidos, som orsakas av den gramnegativa bakterien Burkholderia Pseudomallei och som har 40% dödlighet om man inte ställer diagnos och ger rätt behandling. Inkubationstiden är mellan några dagar och 60 år! Den är endemisk i Sydostasien, särskilt i norra Thailand, som saprofyt i jord och vatten, men den finns också i Sydamerika och Afrika.  Människor smittas oftast via inhalation av damm, men också vid direktkontakt med lerjord, via bröstmjölk eller sexuellt.  Det finns fall där soldater som i Vietnamkriget exponerades för jord när den piskades upp av helikoptrar 30 år senare insjuknade i melioidos.

Mitt intresse för tropiska infektioner är obotligt – kanske delvis därför att min mor åkte ut till Etiopien som sjuksköterska med Svenska Fredskåren på 1960-talet, innan jag var född. Nu hoppas jag att alla nya intryck och lärdomar från den här kursen kommer mina patienter till del. 


Fotnot: Du som vill läsa en mer utförlig rapport om kursens innehåll – hör av dig till redaktion@uppdragmission.se!

print