– Ni ska gå till sceningången, säger den unge mannen till några av de teaterbesökare som visar upp sina biljetter.
The Playhouse Theatre mitt i London är till stora delar ombyggd, och när man bokar biljetter kan man välja mellan restaurangbord, salong, läktare, loger och dynor. Scenen och stora delar av salongen har förvandlats till ett berömt afghanskt café, ett som till och med betygssattes av en känd brittisk restaurangrecensent, och de teaterbesökare som har gått in genom sceningången blir samtidigt matgäster – kryddställ och ketchupflaskor på de plasttäckta borden signalerar att serveringen är igång.
Drömmen om England
Men det är varken i England eller i Afghanistan Joe Murphys och Joe Robertsons pjäs utspelar sig, utan vid Calais i Frankrike, den plats där drömmen om ett nytt hemland tog slut för tusentals flyktingar från Mellanöstern och Afrika för ett par år sedan.
Joe Murphy och Jose Robertson är två av ledarna för Good Chance Theatre, en teaterorganisation som arbetar med och för människor på flykt. De har bland annat byggt en tillfällig teaterscen i en Paris-förort för att ge asylsökande och flyktingar möjlighet att visa musik, dans och teater, men deras största projekt hittills är pjäsen The Jungle, som först sattes upp på Young Vic i London och som sedan flyttades till The Playhouse Theatre där den spelas fram till början av november.
En egen värld
Skådespelarna i The Jungle är en blandning av etablerade och unga brittiska proffs och både proffs och amatörer från Mellanöstern och flera afrikanska länder. Ammar Haj Ahmad, som hade många roller i Syrien innan han flydde därifrån, spelar en av flyktinglägrets invånare och berättar tillsammans med de andra i scener och minnen om varifrån några har rest, om hur de alla har kommit så nära England att de kan se ljusen på andra sidan och om hur det enorma flyktinglägret växer fram och blir en egen värld. Europeiska volontärer dyker upp med sina göra-gott-drömmar och blir både problem och stöd. Oväntade vänskaper växer. Unga män klättrar ombord på lastbilar och hörs aldrig mer av – har de lyckats eller dött? Och lägret är olagligt och ska rivas.
På skärmar runtom i salongen visas under föreställningens sista minuter en dagsfärsk inspelad hälsning från Calais-djungeln, ett ödelagt läger där ett okänt antal människor på flykt fortfarande bor.
