– Det fungerar! Vem som helst kan läsa – uttalet är så enkelt, och betoningarna hamnar rätt av sig själva, säger John Mbiti och sätter boken i Samuel Rubensons händer. Prova!
Han har gjort så förut, berättar han, på möten med modersmålstalande akademiker, tillsammans med skolbarn – och när han har träffat människor som inte kan språket alls.
Samuel Rubenson läser högt, och John Mbiti och Jesse N. Mugambi nickar. Perfekt!
Boken är ett exemplar av en ny översättning av Nya testamentet till kikamba, ett språk som talas som modersmål av uppemot fyra miljoner människor i Kenya och Tanzania. I och med bibelöversättningen har det fått en ny ortografi, ett nytt skriftspråk, med bara det engelska språkets alfabete.
– Det var européer som skapade kikambas skriftspråk, och de använde massor av specialtecken som gjorde det svårt att läsa. Nu ville jag prova att skriva som jag tycker att det låter istället. Det är mycket enklare, och det visade sig att alla får grepp om det direkt och läser utan problem. Jag förstod allt du sa!
Första romanen på kikamba
De ungefär 1000 delegaterna, varav två från Lunds Missionssällskap, har just hört John Mbiti tala på den stora missionskonferensen som Kyrkornas Världsråd anordnar i Arusha i Tanzania. Efteråt har Mika Vähäkangas, som har varit med och planerat konferensen, ordnat ett möte.
John Mbiti brukar kallas den afrikanska teologins fader. Han föddes i en stor familj i Kenya 1931 och visade tidigt vem han var: som tonåring skrev han vad som räknas som den första romanen på kikamba (den finns fortfarande i tryck), och snart studerade han teologi i USA. Sin doktorsavhandling i teologi arbetade han med i Cambridge i England, och efter det har han bland annat undervisat på Makerere University i Uganda och varit direktor på Kyrkornas Världsråds ekumeniska institut i Bossey i Schweiz. Nu bor han och hans schweiziska fru Verena i hennes hemland, men han är ofta i Kenya, och på Arusha-konferensen är han en av de talare som representerar både Östafrika och den äldsta generationen bland de fortfarande verksamma teologerna.
– Men att jag skulle göra en bibelöversättning … det var något helt oväntat, också för mig själv! säger han.
Paket
En alldeles vanlig dag i huset hemma i Schweiz – John Mbiti hade sitt vanliga arbete att göra, och hans fru hade lämnat lunchen i kylskåpet så att han skulle kunna värma den som han brukar – kom brevbäraren med ett paket.
– Det hade gjorts en revision av vår bibelöversättning på kikamba, och eftersom jag har haft en del kontakt med bibelsällskapet hade de skickat ett exemplar till mig, berättar han. Jag öppnade paketet och blev lite nyfiken, så jag slog upp Johannesevangeliet och läste första versen. Det var inget nytt med den, men jag började fundera. Den saknade något.
Den grekiska originaltexten fanns i bokhyllan, och John Mbiti tog fram den för att läsa och jämföra.
– Jag tänkte: ”Jag provar att göra en egen version.” Och så gjorde jag det och skrev ner den, och när jag var klar tyckte jag att den var bättre än den som jag just hade läst i nyutgåvan. ”Jag gillar det här!” tänkte jag. ”Jag provar lite till!”
Telefonsamtal med mamma
När Verena kom hem sent på eftermiddagen stod lunchen fortfarande orörd i kylskåpet, och Johannesevangeliets inledning hade börjat ta form.
– Det var så det gick till! säger John Mbiti. Jag hade inte tänkt göra det, och jag hade inte avsatt tid för något sådant, men när jag väl hade börjat kunde jag inte låta bli att fortsätta. Så jag arbetade lite varje dag, när jag kunde, och det var så roligt och spännande hela tiden.
Vistelserna i Kenya fick nytt innehåll: John Mbiti tog med sig avsnitt till sin hemby, där familj och vänner läste dem högt och resonerade med honom och med varandra om hur de uppfattade orden. De ställde frågor och hjälpte honom med formuleringar och avvägningar. Han stod för grekiskan, de bidrog med sin förankring i den lokala kyrkan, språket och den kenyanska vardagen. Nya testamentets detaljer diskuterades i skuggan av träd och hemma hos släktingar.
– Den som hjälpte mig mest var min mamma. Hon levde fortfarande då och var ungefär 100 år. Jag ringde mycket till henne från Schweiz och frågade henne hur saker lät i hennes öron och hur hon skulle ha formulerat det. Vi hade fantastiska samtal. Hon var så engagerad och intresserad.
Kontroversiellt
Vad det skulle bli av det enorma arbetet var inte någon självklarhet – bibelöversättningar är oftast finansierade innan de sätts igång och görs av grupper med utvalda medlemmar, inte spontant av en enda person. Trots att John Mbiti gjorde sitt arbete helt ideellt, trots att han är känd och respekterad bland teologer i stora delar av världen, och trots det varma mottagande som initiativet hade fått i hans hemtrakter var han inte säker på att det han hade gjort skulle kunna komma till användning.
– Det hade ju just kommit en reviderad bibelutgåva, och den var en stor satsning för bibelsällskapet, säger han. Dessutom är min nya ortografi kontroversiell – det är därför som jag gång på gång har bett människor att läsa högt, så att alla ska kunna höra att den verkligen fungerar och att den är så mycket enklare.
Klassuppsättningar
Då dök nästa okonventionella möjlighet upp – tack vare Jesse N. Mugambi, som för länge sedan var en av John Mbitis studenter och som nu är professor vid universitetet i Nairobi. Han är nämligen också ledamot i styrelsen för Kenya Literature Bureau, som ger ut skolböcker och andra allmännyttiga böcker, bland annat teologisk litteratur.
– Titta här! säger han och visar bokens tryckortssida.
Där står det att den inte får säljas.
– Det var den lösning som vi kunde komma på, förklarar han. Kenya Literature Bureau finansierar hela utgivningen på villkor att hela upplagan sprids i skolor i kikambatalande områden. Vi har skaffat listor med toppskolorna i varje distrikt, och varje sådan skola får ett visst antal exemplar. På det viset har hela den första tryckningen delats ut i ett område, och nu ska vi fortsätta med nästa.
Det blir alltså skolbarnen som får prova kikambas nya ortografi först och samtidigt lära känna Nya testamentet på ett nytt sätt. Eller tvärtom, kanske, lite beroende på lärarnas idéer.
– Det är fantastiskt! säger John Mbiti.
Tilltal
I en traditionell bibelöversättningsprocess resonerar den lilla gruppen fram och tillbaka om formuleringar när det hakar upp sig, och resultatet skickas kanske på remiss till utvalda läsare. John Mbiti har istället haft sin mamma och en stor mängd släktingar och vänner som medhjälpare då och då, men huvudansvaret har hela tiden varit hans. Har det uppstått några särskilt engagerande frågor?
– Ja, vi har pratat mycket om Jesu första under, till exempel, säger han och bläddrar. Maria berättar för Jesus att det saknas vin, och i de flesta översättningar står det att han säger ungefär ”låt mig vara, kvinna”. Det är helt otänkbart att en son skulle säga något sådant till sin mamma på kikamba! Vi talar aldrig, aldrig så till våra mammor. Sönerna visar alltid sin mamma stor respekt. Att säga ”kvinna” till sin mamma … Jag undrar om det inte också är helt otänkbart att en judisk son skulle göra det. Sådana saker talade vi mycket om. Vi har verkligen arbetat tillsammans med Bibelns ord.
Fotnot:
Det gick att göra ett undantag från litteraturstiftelsens distributionsregler: nu finns ett exemplar av John Mbitis översättning av Nya testamentet hos Lunds Missionssällskap. John Mbiti har skrivit en hälsning i det.
John Mbiti
John Mbiti föddes 1931 i Kenya i en kikambaspråkig familj. Han fick chansen att studera i Uganda och USA och doktorerade sedan i Cambridge i England. Efter åtta år med undervisning på Makere-universitetet i Uganda (under den perioden gav han också ut boken African Religions and Philosophy) blev han direktor för Kyrkornas Världsråds ekumeniska institut i Bossey i Schweiz. Han har varit gästprofessor vid en rad universitet runtom i världen, professor vid Bern-universitetet och församlingspräst i Burgdorf, och han har fortsatt forska i filosofi, teologi (särskilt ekumenik) och muntliga afrikanska traditioner – bland annat har han gett ut en samling afrikanska ordspråk. Han är gift med Verena Mbiti-Siegenthaler, och de har fyra barn.
Språk i Kenya
I Kenya talas närmare 70 språk. Många av dem tillhör en av de båda stora språkfamiljerna bantuspråk och nilotiska språk. Etniska minoriteter talar språk från andra delar av världen. Det största bantuspråket är kikuyu, som talas av ungefär åtta miljoner människor. De båda officiella språken är swahili och engelska.
Kikamba
Kikamba (även akamba, kamba, kekamba och kiikamba) räknas som ett bantuspråk och talas av ungefär fyra miljoner modersmålstalare i Kenya och Tanzania och av ungefär 600 000 andraspråkstalare.
Läs John Mbiti
Här är några av de böcker som John Mbiti har arbetat med tidigare:
- Akamba Stories (1966)
- African Religions and Philosophy (1969)
- Concepts of God in Africa (1970)
- New Testament Eschatology in an African Background (1971)
- Introduction to African Religion (1975)
- Bible and Theology in African Christianity (1987)
