Emei Burell: Berättelser om Yunnan (Tusen Serier 2018)
Det relativt nystartade Malmöförlaget Tusen Serier har tagit på sig en stor uppgift: att skapa och ge ut serier för ”[dem] av oss som bor/bott i Sverige, men som inte ser tillräckligt ’svenska’ ut, eller inte beter sig tillräckligt ’svenskt’ eller inte har tillräckligt ’svenska’ efternamn”. Förlaget vill enligt sin presentation visa ”att det finns tusen skäl att berätta en historia, tusen håll att komma ifrån”.
Ett led i detta arbete är Emei Burells debut i bokform, Berättelser om Yunnan. Yunnan är en provins i sydvästra Kina, en ekonomiskt sett fattig del av Kina och den provins där flest av de människor som tillhör någon av Kinas etniska minoriteter bor.
Men det är inte Yunnan-provinsens kännetecken eller historia som utgör utgångspunkt för Emei Burells serieberättelser, utan ett människoöde. En 16-åring i Beijing blir under Kulturrevolutionen skickad långt söderut för att arbeta på en gummiplantage, och det är hon som är huvudpersonen i den kortare och den längre berättelse som utgör det mesta av boken. I ramberättelsen är hon 64 år och bor inte längre i Kina, och hennes dotter minns hur hon och hennes bor brukade lyssna när mamma talade om sina år som chaufför och jordbruksarbetare.
”Det här är min mamma. Hon är den coolaste människan jag känner”, börjar boken.
Tidsförflyttningarna är inte alltid så tydliga, och Emei Burell får använda en del serierutor till kartor och förklaringar, men i stort sett berättar mamman ganska rakt på sak om hur det kom sig att hon var där hon var och om saker som hände där – förflyttningar, uppdrag, konkurrens, fördomar, regler och ett par gånger kampen med den storslagna men farliga naturen.
Om det är något Emei Burell visar med sin bok är det att när vuxna berättar för barn kan det göra djupa intryck och bli början till utblickar i en stor, stor, detaljrik värld. Hennes talang för att hitta ovanliga perspektiv i bilderna skulle ha förtjänat mer genomarbetad text och en korrekturläsare. Men idén att göra serie av personliga vittnesbörd om Kulturrevolutionen är naturligtvis värd en hyllning.
