Namn: Barbro Wingård

Bor i: Upplands Väsby sedan fyra år (tidigare i Gnesta i 45 år)

Ägnar mig åt: är en pensionerad lärare som genom livet haft ideella engagemang i församlingsverksamheten – nyligen avskildes jag till vikarierande vice föreståndare i Pingstförsamlingen Upplands Väsby. Gift med Bo sedan 49 år, har tre barn med familjer i livet, den yngsta dottern gick hem till Herren för 10 år sedan, 29 år gammal.

■ ■ ■ Stickkontakten har blivit en samlingsplats, en låg tröskel in i kyrkan. Tillsammans tillverkar vi babypaket som Human Bridge tar med ut till sjukhus på olika håll i världen. Skaparglädjen är påtaglig. När vi efter nästan ett års uppehåll träffas igen är det mycket skratt och glädje! Tänk att det ”vanliga” känns lyxigt nu. Det har gett upphov till många tänkvärda reflektioner över livet. När allt som Stickkontaktens deltagare hade tillverkat under året samlades ihop kunde vi packa 126 babypaket! Ett rekord för vår del. Tårtkalas blev det också. Nu är förråden tömda, men nyinköpta garner blir snart nya filtar, koftor och mössor. Under året har vi firat församlingens gudstjänster via Zoom. När vi nu kan ses i kyrkan igen är återseendets glädje mycket påtaglig och tacksamheten stor.

Namn: Björn Cedersjö

Bor i: Örebro

Ägnar mig åt: är ordförande i Örebro Stadsmission och i Örebro kristna samarbetsråd

■ ■ ■ För några veckor sedan deltog jag i Korsvei Sveriges årsmöte. Korsvei är ett kristet sammanhang där jag känner mig hemma. Korsveis fyra vägvisare – söka Jesus Kristus, bygga gemenskap, leva enklare och främja rättfärdighet – ger mig riktning i livet. Mötet tillsammans med andra Korsveiare för gjorde att jag åkte hem och tänkte: Tack Gud för ett sammanhang som är så livsbejakande. Mer himmel och mer jord!

Namn: Måd Östberg

Bor i: Västerås

Ägnar mig åt: handarbete och matlagning som jag älskar – och eftersom man inte kan sticka eller virka till familjen hela tiden blir det ibland sockor, vantar och mössor till gästerna på soppköket eller hjärtekatt och syskondjur till projektet Hjärtekatten

■ ■ ■ Jag har arbetat med Västerås soppkök i sju år, men så kom corona, och vi volontärer var över sjuttio år nästan hela bunten, så vi fick slå igen. Som tur var kunde Citykyrkan i Västerås ta över verksamheten. Jag kokat soppa som vi lämnat vid dörren hos dem en gång i månaden. Nu, med två sprutor och lättade restriktioner, vågade vi oss till Citykyrkan för att servera mat. Som jag hade längtat! Många glada tillrop när gästerna såg att det var vi som stod där. Så mycket kärlek tror man knappt finns. Nu kommer vi att servera mat en gång i månaden framöver. Gästerna är så underbara och kärleksfulla. Man får verkligen kärlek som räcker för en hel vecka.

Namn: Jenny Sjögreen

Bor i: Stockholm

Ägnar mig åt: är biträdande kyrkoherde i Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö, brinner för barns plats i kyrkan och funderar mycket på andlig växt, utbildar i Godly play som vill ge plats för just andlig vägledning för barn

■ ■ ■ Församlingen har hela tiden firat mässa med förlängd nattvard, så det har varit en annan karaktär på mötena med människor – stort fysiskt avstånd men närmare på andra sätt. Nu uppskattar jag att få vara många på samma plats samtidigt. Och barnen är tillbaka! Den nervösa glädjen i en barnkör som ska sjunga i mässa för första gången, de större barnens glädje att få sjunga sitt liv och Guds lov, församlingens glädje över myllret och sorlet. Det är fint!

Namn: Lars Lyrvall

Bor i: Borlänge

Ägnar mig åt: är pensionerad tandläkare, aktiv i vår lekmannakår och som sommarvärd i Stora Tuna kyrka, har tidigare varit kyrkopolitiker och kyrkvärd

Uppgift: Under en lugnare period av pandemin förra hösten startade prästen Antje Bernhardt en bibelstudiegrupp här i Borlänge. Att läsa och förstå Bibeln på egen hand är inte alltid så lät,t och nu klarnade mycket. Tyvärr slog viruset till med en andra våg. Digitala träffar blev räddningen – en bra lösning, men inte optimal. Det märker vi nu när vi åter får träffas fysiskt. De små frågorna, funderingarna, röstläget, minspelet och bekräftande ord och blickar är sådant som bara kommer fram när vi möter varandra. Det lyfter våra träffar till en ny nivå. Vi människor är sociala varelser, och den mänskliga kontakten ger oss glädje och styrka.

■ ■ ■

Namn: Jonas Ahlsson

Bor i: Åbytorp nära Kumla

Ägnar mig åt: är kyrkoherde i Hallsbergs pastorat, simmar mycket (har ägnat fyra år åt de fyra simsätten), cyklar mycket och springer varje dag sedan snart ett år

■ ■ ■ Den 21 september hade vi vår konfirmationsupptakt, och det var nästan overkligt att träffa 20 konfirmander och ett gäng unga ledare. Som vi hade längtat efter att få att träffas i verkligheten och inte bara digitalt! De senaste åren har vi har haft en nedgång i antalet konfirmander, så vi vågade inte hoppas på så många konfirmander i år. Men kyrkorådets ordförande Niklas Nilsson, som arbetar som SO-lärare, hade gjort ett bra förarbete som inkastare. Kvällen blev lyckad fastän jag blev avkastad av den mekaniska tjuren!

Namn: Susanne Lundström

Bor i: Algutsrum på Öland

Ägnar mig åt: är direktor för Kalmar Stadsmission

■ ■ ■ På Kalmar Stadsmission har det varit livsviktigt att ha en öppen verksamhet även under pandemin med bland annat frukostcafé, diakonimottagning, ateljé och second hand. Vi anpassade vårt öppna julfirande för att kunna genomföra det också. Vi har såklart hållit oss till alla rekommendationer och riktlinjer, men för människor i utsatthet skulle konsekvenserna av stängd verksamhet ha varit farligare. Att ha vårt första storpersonalmöte i början på oktober var vad jag skulle beskriva som återseendets glädje!

Namn: Erik Eckerdal

Bor i: Uppsala

Ägnar mig åt: är direktor för Samariterhemmet diakoni i Uppsala, en av Svenska kyrkans fem diakoniinstitutioner

■ ■ ■ Distans är pandemins ledord. Inte minst inom äldreomsorg, i sociala verksamheter, på arbetsplatser och i kyrkans sakramentala liv. Att gå tillbaka till det normala, om än med försiktighet, är en glädje. Ibland är den glädjen större och starkare än vad vi har föreställt oss under distansens exil. Det gäller till exempel trebarnsmamman som för första gången på ett och ett halvt år firar den heliga mässan kroppsligen i kyrkan, överväldigad av att på nytt se, erfara och känna den levande församlingen och Kristi kropp och blod. Eller på vårt äldrecenter, där äldre som av försiktighet har varit isolerade i sina hem äntligen kan komma till träffarna, samtala, skratta, dricka kaffe och äta tillsammans. Så föds gemenskap och sammanhang.

Namn: Gunilla Sahlén

Bor i: Balltorp i Mölndal

Ägnar mig åt: är förtidspensionär och hjälper till med matdelningen i Fässbergs församlingshem* två gånger i veckan

■ ■ ■ Under pandemin var det väldigt ledsamt att inte kunna vara här, och det var tufft för mig. Jag kunde inte träffa mina barnbarn om de var sjuka. Det var så tråkigt. Men nu är jag glad att få vara här igen. Jag nästan springer hit, så roligt tycker jag det är. Det är så skönt att få vara delaktig och göra en insats för samhället, och det är ett oerhört lyft för mig, jag mår så bra av att komma hit. Alla är så underbara, och jag känner att jag verkligen gör en insats. Det finns alltid någon att prata med, och det är både gamla och unga som är här. * Matdelningen i Fässbergs församlingshem började hösten 2019. Det är Svenska kyrkan i Mölndal som stöttar ungefär 100 hushåll per vecka, och de får hjälp varannan vecka. Stadsmissionen i Göteborg och Solikyl bidrar med mat. De ungefär 200 hushåll som alltså får hjälp två gånger varje månad består av sammanlagt drygt 600 personer.

Namn: Dag Videke

Bor i: Lund

Ägnar mig åt: kyrkomusik – är organist, körledare och sångare i Landskrona församling samt lärare i kyrkomusik på Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Lund, pappa till två tonårsdöttrar, har delad vårdnad om katterna Tussan och Sixten

■ ■ ■ På många plan känns det som om livet har kommit tillbaka. Energin, drivet och lusten! Att plötsligt få massor av tid över då det skulle varit körrepetitioner gav ingen vila utan stressade mig i stället. Nu är kalendern välfylld igen. Möten med sångare från gosskör till oratoriekör stimulerar och utlöser kreativiteten igen. I undervisningen på Svenska kyrkans utbildningsinstitut är skärmtittandets tid äntligen över. Studerande är inte längre huvudfotingar, utan jag får möta dem personligen, och samtalen djupnar. Jag tänker: ”Tack Gud för prövningens tid, och tack för att den är slut!”

Namn: Pernilla Alexandersson

Bor i: Kalmar

Ägnar mig åt: är församlingspedagog i Karlskrona-Aspö pastorat

■ ■ ■ Jag har mött många tacksamma och glada föräldrar i höst. De är så glada att våra verksamheter har dragit igång igen. Jag minns särskilt en familj där mamman nu har fått en efterlängtad praktikplats. Därför träffar vi bara pappan och barnen i veckorna. Men när vi firade tacksägelsedagen på Aspö hade mamman tagit bussen in till stan och därefter kyrkskjutsen och färjan ut till Aspö så att vi kunde ses. Vi var så glada allihop att vi fick träffas igen!

Namn: Åsa Wigervall Olsson

Bor i: Heby tillsammans med min man David och våra döttrar Miriam, Ester, Lydia och Judit

Ägnar mig åt: är kantor i Helga trefaldighets församling i Uppsala, och det bästa med mitt arbete är att jag får möjligheten att hela tiden utvecklas i det jag tycker allra mest om: möten och musik, att få vara medmänniska och pedagog, att försöka hitta nya vägar att sprida evangelium genom sång och musik

■ ■ ■ Oktober har nästan känts som en lång fest – alla som vill får träffas och vara tillsammans i kyrkans verksamheter och gudstjänster igen. Jag möter ständigt varma glada leenden och positiva tillrop, och jag får känslan av en ännu starkare samhörighet i mina körer och i församlingen. Koristerna kommer tidigare till körövningarna och dröjer sig kvar längre efteråt för att förlänga gemenskapen. Det ger mycket energi både till mig som körledare och till kören att få vara många som sjunger och utvecklas tillsammans. Flera har berättat om att de tappat lite av självförtroendet under pandemin och inte vet om de vågar sjunga igen. Men 19 månaders väntan och längtan bubblar upp och ger kraft åt sången, och jag märker hur de växer för varje gång när allas stämmor äntligen får ljuda tillsammans igen.