Namn: Helena Ledwon

Bor i: Onsala

Ägnar mig åt: arbetar som diakon i Tölö, ägnar min lediga tid åt familjen, tycker om musik – sjunger och spelar piano

■ ■ ■ Jag tänker på miljön varje dag, som en underliggande medvetenhet. Jag försöker dra mitt lilla strå till stacken – jag slänger inte mat, köper bara kläder som jag behöver och har börjat cykla till jobbet. Jag tror inte att man kan rå på klimatförändringarna som en ensam individ, och därför är det viktigt att stora organisationer, som Svenska kyrkan, går före med miljövänliga riktlinjer när det gäller resor, fastigheter, mark och annat. Som enskild kristen kan man alltid höja sin röst, dels genom demonstrationer, namnunderskrifter och debattinlägg i olika forum, och dels genom politiska val. Men vi kan också höja våra röster i bön till vår Herre: Herre, förbarma dig! Vägled oss så att vi tar kloka beslut.

Namn: Jacob Ämterlind

Bor i: Starkeryd, ungefär fem mil söder om Jönköping

Ägnar mig åt: är miljövetare och pastor, arbetar som generalsekreterare på Svenska Alliansmissionens Ungdom och som projektledare på Diakonia, är fågelskådare och engagerad i A Rocha

■ ■ ■ De är ständigt närvarande. Dels för att jag undervisar en hel del i de frågorna och måste vara uppdaterad, så det är mycket forskningsrapporter med mera. Dels för att vi bor på landet, försöker få en så biologiskt rik trädgård som möjligt och samtidigt gör vad vi kan för att leva ett hållbart liv utifrån våra förutsättningar. Kyrkan kan vara en enorm kraft. Vi har en stolt tradition av samhällsförändrande engagemang när vi kommer samman. Och det är kanske det viktigaste jag som enskild kristen kan göra: sluta vara enskild! Det är ju inte så församlingen är tänkt att fungera. Istället bör vi prata om frågorna tillsammans och inspirera varandra, föregå med goda exempel och påverka de människor som tar de stora besluten. Vi kan tycka att det pratas mycket om klimat, och till viss del stämmer det, åtminstone i perioder, i media. Men jag är övertygad om att vi skulle behöva prata mer på kyrkkaffet, vid frukostbordet hemma, i styrelserummet, i ungdomsgruppen. Utbildningar har sin plats, men det är i det dagliga samtalet och erfarenhetsutbytet vänner emellan vi har störst chans att förändra våra beteenden. Då är församlingen en nyckelplats.

Namn: Jennifer Smith

Bor i: London i England

Ägnar mig åt: är präst i Wesley’s Chapel, en av Londons metodistkyrkor

■ ■ ■ Varje dag märker vi hur årstiderna förändras, och det påverkar oss på flera negativa sätt. I stadsmiljön är luften ofta dålig, och det är ont om plats för naturen och överhuvudtaget för djur och växter. Vi kristna och kyrkor kan minska vårt eget koldioxidavtryck och arbeta för grönare stadsmiljöer genom att se till att det finns plats för odling och genom att odla, arbeta med återvinning och sänka vår energikonsumtion. Det är en rättvisefråga som berör alla!

Namn: Syster Ruth

Bor i: Anafora i Egypten

Ägnar mig åt: är lärare och ansvarig för Anaforas jordbruk

■ ■ ■ Klimatet, miljön och det biologiska är själva kopplingen mellan vår ande och Guds Ande. Naturen är Guds tempel, skapad av hans hand. Jag vill ta väl hand om den, inte skada den eller använda den till något som bara är bra för mig och på kort sikt. Vi behöver diskutera och lära oss hur vi kan odla ekologiskt utan att insekter äter upp våra tomater och gurkor. Jag har en låda där jag försöker odla daggmask, och jag får gödning därifrån, men jag har problem med att få maskarna att föröka sig. Det är svårt med syre och fukttillförsel i vårt ökenklimat. Vi i Anaforakommuniteten försöker sprida miljömedvetande på olika sätt, men det behövs mer information och kunskap på lokal nivå i samhället. Det kan kyrkan hjälpa till med. Vi ska verkställa det som Gud har lärt oss, och som det står i Job 12:7–10: ” Fråga djuren, de kan lära dig, himlens fåglar kan ge dig svar. Fråga markens kryp, de kan lära dig, havets fiskar kan upplysa dig. Finns det någon av dem som inte vet att detta är Herrens verk? Han har alla varelsers liv i sin hand, varje människas ande.”

Namn: Ina Danielsson

Bor i: den lilla byn Örntorp, ett par mil norr om Kalmar

Ägnar mig åt: är församlingsvärd och informatör i Svenska kyrkan, är hobbyodlare, sjunger i tre körer i Kalmar med omnejd, driver butiken Vita Knutar

■ ■ ■ Frågorna är ständigt närvarande! För ett drygt år sedan flyttade jag ”hem” till min barndomsby och fick en trädgård igen. Mycket av det jag växte upp med – i stort sett självhushåll hemma på gården – försöker jag nu långsamt komma tillbaka till. Mitt mål är att bli mer eller mindre självförsörjande på grönsaker men också på blommor. Utan det vackra i tillvaro blir strävandena att bli självförsörjande på det ätbara så fattiga – själen behöver sin näring, för att inte tala om att bin och andra insekter behöver all hjälp de kan få. För mig är det självklart att odla ekologiskt och naturligt. Bredvid mitt hem har jag och min syster en liten hobbybutik sedan sju år. I den säljer vi bland annat handgjorda ekotvålar, kroppsvård och hudvård, teer, choklad, praktiska saker till hemmet och lite inredning. Ända sedan vi öppnade har sortimentet varit ekologiskt, helst svensktillverkat eller Fair Trade, i andra hand tillverkat på ett sätt som vi kan stå för både medmänskligt och miljömässigt. Kyrkan kan gå före och visa på olika sätt att bli mer klimatvänlig: satsa på att alla matinköp ska vara ekologiska och närproducerade, byta ut fossildrivna fordon mot eldrivna, se över om det går att satsa på solpaneler för el och värme, starta odlingsgrupper, försöka tänka om när det gäller inköp överhuvudtaget, tänka mer återbruk än nyproducerat, gör om delar av gräsmattor till ängar som passar insekterna, och våga visa på att vår konsumtionsnivå och levnadsstandard troligen måste läggas på betydligt lägre nivåer än idag. Det är viktigt att kyrkan talar om varför allt detta är bra för klimatet och miljön och om hur det hänger ihop med evangeliet. Det är inte politik – det är vårt ansvar som skapade varelser mitt i skapelsen: att vårda skapelsen på bästa sätt och att göra gott mot vår nästa. Men det är också oerhört viktigt att inte kyrkan ger människor skuldkänslor för att de inte orkar göra allt detta själva. För mig som enskild kristen är det viktigt att göra så gott jag kan och att välja en sak i taget att förändra i mitt liv och med mina vanor. Jag kanske inte har möjlighet att leva utan bil eller helt enkelt inte har råd att byta till elbil, men kanske kan jag välja ekologisk kaffe. Det låter kanske som lite, men det spelar så otroligt stor roll för kaffeodlaren och naturen runt kaffeodlingarna. Ta ett steg, en förändring i taget, och när en förändring inte längre känns som ett ok eller en uppoffring, ta då nästa steg. Och hur många larmrapporter som än serveras oss får vi inte förlora hoppet – det gäller både kyrkan och oss enskilda kristna. ”Om än jorden skulle gå under i morgon skulle jag idag plantera mitt äppelträd” – vi får plantera för framtiden och be för framtiden.

Namn: Orsi Hardi

Bor i: Taizé i Frankrike

Ägnar mig åt: arbetar för Taizékommuniteten med bland annat familjeveckor och flyktingmottagande

■ ■ ■ I mitt arbete med flyktingar ser jag den hårda verkligheten – att det saknas vilja att ta emot de människor som flyr sina hemländer på grund av krig och konflikter i Afrika, i Mellanöstern och i andra delar av världen. Vid det här laget vet vi att klimatförändringar kommer att tvinga hela samhällen och folkgrupper att lämna sina hemtrakter och leta efter någon ny plats att bosätta sig på. Mänskligheten borde förutse detta och vara redo för den utmaning som det innebär. Annars kommer vi alla att misslyckas. Gör vi tillräckligt? Definitivt inte! Vi tillhör samma mänsklighet. Vi kan inte fortsätta att tänka bara på våra egna sammanhang, vi kan inte fortsätta leva med våra privilegier som är så orättvist fördelade.

Namn: Magnus Malmgren

Bor i: Arlöv

Ägnar mig åt: är pilgrimspräst i Lunds stift och skriver under lediga stunder på en liten bok om att vara pilgrim i klimatkrisens tid

■ ■ ■ Som så många andra försöker jag att på olika sätt förändra mina livsmönster så att de blir mer hållbara, till exempel genom att äta mycket vegetariskt, sopsortera, återbruka, resa kommunalt och begränsa min konsumtion. Det viktigaste tror jag ändå är att vara del av en organiserad, gemensam kamp för förändring. För mig som pilgrimspräst i Lunds stift har dessa frågor en helt avgörande betydelse. ”Pilgrimens nyckelord” har blivit en hjälp för att hitta ett ekologiskt livsmönster. För mig som pilgrim känns det naturligt att sträva efter att lämna så små avtryck efter mig som möjligt och att vandra i samklang med skapelsen. Jag övas i att se Guds närvaro i naturens skönhet, men också i det vardagliga, det fula och brustna. Att vara pilgrim är, som jag ser det, inte bara något som kan få mig att upptäcka vad som gör mitt eget liv hälsosamt och hållbart. Pilgrimsvandringen kan också få mig att se att jag är del av en gemenskap som bärs av kallelsen att värna om Guds skapelse. Inte minst ”Pilgrim’s Walk For Future”, det gemensamma, ekumeniska pilgrimsarbete för klimatet som tog form inför COP 26 i Glasgow, har betytt mycket för mig.

Namn: Sofia Ekelund Fogelström

Bor i: Kalmar

Ägnar mig åt: livet, både i stort och smått, i mitt arbete som präst i norra Kalmar, som engagerad i föreningen Klimataktion Kalmar och som törstig bokläsare och otålig aktivist

■ ■ ■ Jag blir mer och mer medveten om hur beroende vi är. Tidigare har jag varit en typisk ”huvudfoting” med fokus på tankar och ord och dessutom stadsmänniska med långt till jorden, djurlivet och naturen, men nu märker jag hur vi sitter fast i de system som vi har skapat och som vi snabbt måste bryta för att tillsammans börja leva mer hållbart. Som kyrka kan vi kan vi hjälpa varandra att tänka om och förändras. Modet till det hittar vi i tron som vi delar med allt levande i Kristus. När vi blir medvetna om och tar ansvar för livet i och på vår planet lever vi av kraften i förlåtelsen och hoppet om nytt liv. Så det vi kan göra är bland annat att våga det obekväma, ge tillbaka det vi tagit, låta livet ta den tid det tar och vila i Guds välsignelse varje ny dag.

Namn: Henrik Frykberg

Bor i: Hammarkullen, Angered, Göteborg

Ägnar mig åt: är stiftsadjunkt och kyrkvärd, gillar att paddla kanadensare

■ ■ ■ Som människa försöker jag, till exempel när jag handlar och reser, tänka på hur jag kan göra detta utan att belasta miljö, klimat och biologisk mångfald för mycket. Jag tror att vi kan sporra varandra genom att visa på goda exempel, goda val, men framför allt behöver strukturer förändras. På senare tid har jag deltagit i Faith for Ecocide Law, en pågående interreligiös kampanj för att få till en ecocide-lagstiftning, och jag har varit med på ett par cykeldemonstrationer i Göteborg, men jag vill göra mer! Kyrkan har en oerhörd potential i det enkla faktum att hon är så utspridd och finns på så många ställen, nästan överallt. Hon skulle verkligen kunna skapa förändring underifrån om hon drog nytta av detta. Om min egen församling hade ett engagemang i en sådan rörelse underifrån så skulle jag som enskild kristen lätt kunna dras med i detta.

Namn: Linda Sandström

Bor i: Habo nära Jönköping med min make Daniel och Stina, 12 år, och Gustav, 14 år

Ägnar mig åt: arbetar som musiker i Dalvikskyrkan i Jönköping, skriver och tonsätter gärna nya psalmtexter och sånger för bland annat kör, äter vegetariskt, vågade steget och blev hundägare under pandemin

■ ■ ■ De senaste åren har flera och svåra frågor landat i mitt liv och min vardag – klimathotet, hur en pandemi kan verka och begränsa oss och så nu hur krig i Europa påverkar oss alla. Den stora och kanske självklara insikten är att vi alla hör samman och att när en del lider så lider alla. Jag har delvis fått omformulera min tro och hitta en tillit även när världen gungar. Vi behöver hjälpas åt att vara kreativa, men framför allt tror jag att vår uppgift som kristna nu är att förmedla hopp och framtidstro och föregå med goda exempel. En gång när vi talade om miljön och vår oro för framtiden i en av barnkörerna sa en flicka ungefär så här: ”Men om Gud har skapat den här jorden och om vi nu förstör den – kan inte Gud då skapa en ny jord och bara flytta oss dit?” Jag tänkte att hennes ord låg ganska nära de ord som står i Bibeln. Vi får försöka lita till att Någon har allt under kontroll och att vi är i Guds händer vad som än händer. Och den tid vi är på jorden får vi göra vårt bästa och ta hand om skapelsen och varandra så gott vi kan.

Namn: Katja Handzic

Bor i: Brunskog nära Arvika

Ägnar mig åt: är barn- och ungdomsledare i Arvika pastorat

■ ■ ■ De finns i med i allt från att spara plättar med blommor vid gräsklippning via att vara mycket i skog och mark med barnen, plocka skräp från dikena vid hundpromenaderna, återvinna, återbruka och köpa det som går second hand, till att inte ta onödiga turer med bilen. Jag försöker handla efter säsong, lokalt och ekologiskt när det går, laga mycket vegetariskt från grunden och stötta de organisationer som arbetar med klimatfrågor och miljöfrågor ekonomiskt. Kyrkan borde ligga i framkant och vara en förebild vad gäller bra klimatsmarta och hållbara lösningar för transport, återvinning och energiförsörjning. Som enskilda kristna kan vi påminna varandra om vårt uppdrag att ta hand om skapelsen och om att vi är en del av den. Vi hänger ihop, och vi kan föra jordens talan och engagera oss i klimatfrågor, miljöfrågor och djurrättsfrågor. Vi kan vara goda förebilder, helt enkelt.

Namn: Therese Latif

Bor i: Landskrona

Ägnar mig åt: är församlingspedagog i Landskrona församling och second hand-fantast

■ ■ ■ Jorden och dess resurser börjar sina, och för mig är det viktigt att skapa de bästa förutsättningarna för kommande generationer, att de ska kunna på bo på jorden utan att behöva oroa sig för miljöförstöring, klimatförändringar och utrotning av den biologiska mångfalden. Som privatperson försöker jag dra mitt strå till stacken genom små förändringar till exempel genom att handla närodlat, handla second hand, sopsortera och promenera i stället för att ta bilen. På min arbetsplats har vi som mål att bli en miljödiplomerad arbetsplats, och vi har bland annat precis haft två personaldagar med miljöfrågor som huvudtema. Som församlingspedagog använder jag mycket återvunnet material, undervisar om miljöfrågor, arbetar med utomhuspedagogik och försöker inspirera de människor jag möter till att leva mer miljövänligt. Vi människor har fått i uppdrag av Gud att förvalta Jorden. Vi måste ta detta på allvar. Kyrkan och enskilda kristna måste leva och agera med detta i bakhuvudet. Jorden och dess arter är vårt ansvar! Det är vårt arbete som kristna att informera och inspirera andra till att ta hand om vår planet.

Namn: Martha Netay

Bor i: Anafora i Egypten

Ägnar mig åt: är ansvarig för ekonomi och transporter på Anafora

■ ■ ■ Vi minskar inköp och användning av engångsplast här på Anafora – i vår butik har vi till exempel ersatt plastpåsar med papperspåsar och tygväskor. Jag och andra cyklar istället för att köra bil. Vi har solpaneler, och mitt mål är att ha råd att köpa många fler för att minska både vårt behov av bränsle till generatorer och våra inköp av elektricitet. Solen är ren och gratis. Vi odlar mer och mer själva – det minskar transporter och gifter i maten. Allt detta är bra för miljön och för oss, och det blir billigare. I våra studier på Anafora ingår miljöfrågorna och klimatfrågorna, och vi för kunskapen vidare. Många här i Egypten vet inte ens att plast är dåligt för miljön. Prästerna som kommer hit och deltar i utbildningarna arbetar med frågorna lokalt. Gud skapade jorden, och vi fick den som gåva. Om vi älskar Gud tar vi hand om jorden, och gör vi inte det går vi emot Guds vilja.

Namn: Arne Mörnerud

Bor i: Malmö

Ägnar mig åt: tidigare sfi-lärare, och som pensionär ägnar jag mig åt en förening som heter KriNa (Kristna för Naturvård)

■ ■ ■ Som fågelskådare vill jag vara ute mycket, uppleva årstidernas skiftningar, se till exempel flyttfåglarna som kommer tillbaka och olika växters blomning och gärna fotografera något av allt det sköna. Det är mitt sätt att njuta av naturen, men det är också ett sätt att delta i en medborgarforskning – jag är med och rapporterar om det som händer i min omgivning. Jag är engagerad i KriNa, en förening som är knuten till den internationella kristna naturvårdsrörelsen A Rocha International. Det innebär att jag har lärt känna en rad kristna naturvårdare, forskare och teologer som har lång erfarenhet av att bevara värdefulla biotoper och hotade arter i olika delar av världen. I vår förening kan jag tillsammans med andra planera verksamhet, genomföra naturvandringar och arbeta praktiskt med naturvård. Det är viktigt att få göra det tillsammans. Jag tycker att det är viktigt att studera de här frågorna så att man kan fatta bättre beslut för framtiden. När man informerar sig om biologisk mångfald, miljö och klimat utsätter man sig för många alarmerande forskningsresultat, och det är lätt att drabbas av oro. Därför är gemenskapen livsviktig. Där kan man uttrycka sin oro i bön och gudstjänstliv, men också uttrycka sin förundran och tacksamhet för allt det fina i skapelsen. Vi arbetar med ett projekt här i Malmö: vi skapar en naturstig. Det innebär mycket praktiskt arbete, till exempel plantering av växter, uppsättning av holkar och anläggning av en äng. Jag tror att praktiskt arbete är viktigt – det skapar gemenskap, ny kunskap och exempel att utvärdera. Det är också en stor hjälp att hantera oron för skapelsen. I projektet ingår också naturpedagogik, så jag producerar material, formger skyltar till naturstigen och guidar grupper i naturen. En naturvandring kan ge underbara naturupplevelser och samtidigt gemenskap, ny kunskap och motion. Varje kyrka kan i allt högre grad ta in både oron och tacksamheten för skapelsen i gudstjänstlivet, i förbönerna och lovprisningen. Församlingens budskap till världen, Jesu ord, har en skarp udd mot girighet och korruption, och det har också en kraft att förändra. Vi behöver det för att komma tillrätta med destruktiv exploatering av våra naturresurser. Den världsvida församlingen är ett fantastiskt nätverk – den kan både bistå människor som är utsatta på olika sätt och bearbeta problemens orsaker. Det är viktigt att kyrkan uppmuntrar till en livsstil som främjar hållbarhet. Kyrkan har viktiga erfarenheter att bidra med, till exempel scoutverksamhet som hjälper yngre grupper att uppleva naturen. Många kyrkor äger fastigheter och mark, och det är viktigt att de förvaltar tillgångarna på ett hållbart sätt. Vi måste upptäcka den plats som Gud satt oss på, lära känna den, älska den och vårda den. Då blir vi aktörer som tillsammans med myndigheter, markägare och andra kan bidra till arbetet för den gemensamma platsen.