Namn: Levino Liegise

Bor i: Oxford i England – kommer ursprungligen från Nagaland i Indien

Ägnar mig åt: är doktorand vid Oxford Centre for Mission Studies

■ ■ ■ Mer och mer inser jag att vi måste tala inte bara om livet efter döden utan också om ett allomfattande liv före döden. Vi som ägnar oss åt att studera mission måste förstå den stora mångfalden bland mänskliga behov så att budskapet kan få rädda liv, ”nu och för all framtid”, som det står i Hebreerbrevets sjunde kapitel. Jag måste träna mig så att jag blir känslig och receptiv och se till att mitt arbetssätt blir terapeutiskt och mitt budskap befriande. Om det ska kunna bli så kanske missionsarbetet också skulle behöva bli mindre interkulturellt eller kulturblandat och mer intrakulturellt.

Namn: Jonas Jonson

Bor i: Strängnäs

Ägnar mig åt: är biskop emeritus, kyrkohistoriker och föreläsare

■ ■ ■ Mission pågår, överallt, just nu. I USA samlar den progressiva evangelikala organisationen Sojourners miljoner vettiga kristna som med Jesus som förebild arbetar för rättvisa och icke-våld, mot rasism och vit nationalism. Jim Wallis, som har kallats ”vår tids Bonhoeffer”, grundade organisationen för 50 år sedan. Han räknas nu som en av landets mest inflytelserika opinionsbildare. I Rom och runt om i världen fortsätter Sant’ Egido sin bön, sin gemenskap med de fattiga och sitt arbete för fred. Det är två exempel. Jesus har handfasta, pålitliga, uthålliga, självutgivande följare överallt. Den som har ögon att se med ser dem – och ansluter sig till dessa pilgrimer, som vill ”reclaim Jesus” i den tid som är.

Namn: Chammah J. Kaunda

Bor i: i Seoul i Korea – kommer ursprungligen från Zambia

Ägnar mig åt: är professor vid Yonsei University i Korea och pingstpastor

■ ■ ■ Mitt i en pandemi, mitt i förtvivlan, mitt bland inskränkta demokratier, har vi det gudomliga uppdraget att delta i Guds mission och rita upp ramarna för nya berättelser om framtiden, eller framtiderna. Vi får ge form och innehåll till nuet, och andas gudomligt liv in i det – för det är ur det som möjliga framtidsbilder kan växa. Det tvingar oss att fråga hur saker ska kunna bli annorlunda. Den missionella frågan kan hjälpa oss att tänka rätt, som skapade varelser bland andra skapade varelser, i skapelsen. Att tänka skapelsemässigt gör det också nödvändigt för oss att medvetet vara med och förändra handlingsmönster så att hela skapelsen får leva under livgivande villkor.

Namn: Maria Karlsson

Bor i: Örebro

Ägnar mig åt: undervisar i missionsvetenskap på Örebro teologiska högskola och är också högskolans internationella samordnare

■ ■ ■ I år vill jag berätta om såväl enorma utmaningar som ljusglimtar i missionsarbetet. Pandemin har fått förödande konsekvenser för många individer världen över i form av bland annat fattigdom, svält och arbetslöshet, och där finns många behov att möta. Men det finns också ljusglimtar. Den kristna kyrkan växer, inte minst i Afrika och Asien, och det finns många viktiga perspektiv för oss i Väst att lära av våra syskon från Syd. I Mellanöstern och Nordafrika vittnar kristna TV-kanaler om ökad tittarrespons under pandemin, eftersom behovet av hopp och tröst varit stort. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Namn: Henry Mbaya

Bor i: Stellenbosch i Sydafrika

Ägnar mig åt: är professor i missionsvetenskap på den teologiska fakulteten vid Stellenbosch University, en ekumenisk fakultet, och oavlönad deltidspräst i St. Mary’s Parish i samma stad

■ ■ ■ Under år 2021 har vi ”att vårda hela livet” som missionellt fokus. Vi delar alla ett liv på den här planeten. Det är en gåva från Gud till alla, oavsett tro och etniska skillnader. Moder Jord är, med sin mångfald av gåvor, mycket värdefull. Jorden är en gåva som har anförtrotts oss som stöd för oss – men lika mycket är det vår plikt att tjäna den och ge den näring. Vi fortsätter att leva i pandemin, och vi inser mer än någon gång tidigare hur beroende vi är av varandra i en global livskedja som är mycket ömtålig. Den kristna missionens hjärta är kallelsen att ”leva i fullhet”, som Kristus sa. Livet är den grundläggande mänskliga rättigheten. Ingen människa kan ensam rädda livet – alla i världen behövs. Vi behöver varandra.

Namn: Peter Paulsson

Bor i: Örebro

Ägnar mig åt: är generalsekreterare för Open Doors i Sverige

■ ■ ■ Sverige är ett litet land med en imponerande missionshistoria. Men idag verkar kristenheten mindre säker på sin uppgift. När Jesus uppstått och visar sig för lärjungarna tillrättavisar han dem för deras envisa vägran att tro dem som hade sett honom. Trots att lärjungarna varit med Jesus i tre år var det alltså några som tvivlade. Ändå vänder sig Jesus till hela gruppen och säger till dem alla: ”Åt mig har getts all makt … gå därför ut …” Jesus exkluderar inte någon utan inkluderar även den som är osäker och rentav tvivlar. Svensk kristenhet: fatta mod – vi har ett oavslutat uppdrag!

Namn: Diego Calquín

Bor i: Santiago i Chile

Ägnar mig åt: undervisar i engelska och studerar teologi som egentligen passar mig mycket bättre

■ ■ ■ När det gäller mission måste vi, tror jag, alltid tänka på att det finns en aspekt som är att bygga världen. Vad jag menar med det är att det helt enkelt inte räcker med att anpassa sig till rätt- och rättvisevärderingar och hållningar som räknas som korrekta. Vi måste bidra med något nytt och unikt. Inte på något triumfatoriskt vis, utan genom att tacka nej till makt för att kunna ta till oss korsets kraft. När vi har korset i vår mitt måste vi fråga oss: vad finns det som bara Kyrkan kan göra? Och sedan, när vi har svar på den frågan, kan vi gå och bygga upp världens rätt och rättvisa på det sätt som bara Kyrkan kan.

Namn: Erik Johansson

Bor i: Uppsala

Ägnar mig åt: är internationell missionssekreterare i EFS

■ ■ ■ Jag vill berätta om hur Jesus förvandlar människors liv, både här i Sverige och över hela jorden! Tack vare SAT-7:s ekumeniska satellit-tv-sändningar får 100 miljoner människor i Nordafrika och Mellanöstern en hoppets hälsning och ett bud om Guds kärlek. Hundratusentals barn får skolundervisning, även i flyktingläger. Ortodoxa, katoliker och protestanter får del av varandras andliga arv, och det ökar förståelsen och längtan efter gemenskap. Och framför allt får de som ännu inte har mött Jesus en möjlighet att lära känna honom. Det sker idag, och det förvandlar enskilda människor och hela samhällen.