Namn: Birgitta Simma

Ägnar mig åt: är stiftsadjunkt i Svenska kyrkan i Luleå stift och arbetar med en bok om samiskt kyrkoliv

■ ■ ■ Anafora är en skön andlig mötesplats för bön, dialog, reflektion och vila, en plats där människor som tänkande och skapande individer får stå i fokus. Mest påtaglig blir för mig omsorgen, kärleken och gemenskapen människor emellan – den finns i de varma leendena som lyser upp hela ansiktet, leenden som kommer inifrån och smittar mig med glädje. Jag stannar vid en ikon och tänker: Vi är alla Guds avbilder. Djupast sett finns Guds ansikte personifierat i varje människa. I varje människas ansikte syns Guds närvaro. Biskop Thomas berättar att det i varje människa finns något unikt och oförstörbart som kan betecknas som den andliga kärnan i personligheten. Varje människa är skapad av Gud, och i värde och rättigheter är vi alla lika.

Namn: Göran Rask

Bor i: Alingsås

Ägnar mig åt: numera pensionär, tidigare bokförläggare samt ekumenisk och internationell sekreterare i Svenska kyrkan på stiftsnivå och nationell nivå, bland annat regionansvarig för Mellanöstern

■ ■ ■ Anafora är en oas för återhämtning och inspiration, både andligt och själsligt, genom de kontakter som vid varje besök utvecklas med gamla vänner och inleds med nya vänner. Anaforas ekumeniska öppenhet, som har sin grund i den andlighet som finns i den koptisk-ortodoxa kyrkans långa tradition och här växt fram i öknens gränstrakter, ger unika möjligheter för min egen andlighet att fördjupas och förmeras.

Namn: Maria Hillerdal

Bor i: Uppsala

Ägnar mig åt: är pensionerad läkare, arbetar enstaka dagar inom min specialitet öron-näsa-hals-sjukdomar, är farmor och mormor till åtta barnbarn i åldrarna fyra månader–sex år, är med i Helga Trefaldighets församling och i dess förbönsgrupp, internationell grupp, samtalsgrupp och bibelträdgårdsgrupp, är också förtroendevald på olika nivåer

■ ■ ■ Vandring mellan citronträden till tidig morgonbön eller mässa i kyrkan. Solen stiger och bryter sedan in genom fönstret mot himlen, ögat i kyrkans tak. Anafora som är en viloplats i öknen och som ändå sjuder av liv och aktivitet. Anafora som betyder ”att lyfta upp”, som lyfter människor till helande, till att ta fram sina unika gåvor och kunskaper och använda dem i tjänst för andra unika människor. Att få möta den förebilden gör tron på ”ett annat liv” möjlig.

Namn: Tomas Åberg

Bor i: Hakkas

Ägnar mig åt: arbetar i en av Sveriges största församlingar, Gällivare Malmbergets pastorat, som församlingsassistent med ungdomar, konfirmander, hantverk, undervisning och gudstjänster, målar ikoner, stickar vantar, bakar bröd

■ ■ ■ Jag kom till Anafora första gången för tio år sedan. Mötet var hjärtligt och mottagandet varmt. För mig är Anafora en oas, en bit öken som med hopp och kärlek, tro och arbete grönskat. Anafora är en mötesplats för människor i alla åldrar, från nästan hela världen – man möts och delar kunskap och erfarenhet. Anafora, oasen vid allfartsvägen, präglas av en radikal öppenhet, som har sin källa i fördjupning. Det är en plats att återvända till.

Namn: Johanna Frostensson

Bor i: har just flyttat till Norderön i Jämtland

Ägnar mig åt: är journalist och sitter i styrelsen för föreningen Anaforas vänner i Sverige som bland annat sprider information om Anafora och samlar in gåvor

■ ■ ■ Jag kom till Anafora med några munkar från det franska klostret i Taizé utan en aning om vad som väntade ute i sanden. På ett sätt vet jag fortfarande inte, Anafora är inte en plats man stoppar i en box. Andan av ett liv i tillit påverkade mig djupt under mina månader som volontär. Det är en plats som spränger gränser, som vågar, som inspirerar och visar att the sky verkligen är the limit. Det som ska komma kommer. Att leva på en plats som inte styrs utav rädslans och logikens begränsningar, att se hur mycket som faktiskt är möjligt, är fascinerande. Och biskop Thomas välkomstord säger det mesta: ”Du är inte välkommen hit, du är välkommen hem.”

Namn: Peter Landgren

Bor i: Horred

Ägnar mig åt: är folkhögskollärare i bibelämnen och allmänna ämnen, och dessutom fritidspolitiker på kommunal nivå

■ ■ ■ Det finns ingen plats där jag känner mig så omotiverat älskad och där ord och handling är så oskiljaktiga. Anafora är framför allt människorna, men dessutom är det sagolikt vackert och en lisa för själen. Att nu får vara med i uppstarten av Anafora Community College – som jag har drömt om ända sedan Abouna Kirillos sommaren 2000 utbrast ”detta måste vi ha i Egypten” – gör mig förundrad och tacksam. Det lär mig att goda saker händer när det är dags – precis som för Anafora gäller det att inse att det är någon annan än jag som har koll och kontroll.

Namn: Katarina Grahn

Bor i: Uppsala (men flyttar snart till Västervik)

Ägnar mig åt: studerar till präst och prästvigs 14 juni i år, arbetar frivilligt med konfirmander och internationella gruppen och är ministrant i Helga trefaldighets församling i Uppsala, målar gärna ikoner på kvällarna

■ ■ ■ Anafora är en plats för gemenskap och möte med Gud, och en rastplats. Jag bär med mig mötet med en annan kultur och en första inblick i ikonkonsten. Anafora har vidgat mina perspektiv och fått mig att förstå att ikon och kyrkokonst är teologi i praktiken. Det är verkligen något speciellt att under lång tid umgås med samma bibeltext och att se hur den växer fram och blir alltmer levande. Anafora har en fast rytm både i bön och levnadsstil, och alla som är där som volontärer och de som bor där hjälps åt med de sysslor som behöver utföras. Jag skulle säga Anafora är en plats för andlig växt, inte minst om man är där under en längre tid.

Namn: Carolina Johansson

Bor i: Stockholm

Ägnar mig åt: är bland annat styrelseledamot i föreningen Anaforas vänner i Sverige

■ ■ ■ Det finns någon del av mig som alltid längtar till Anafora, och någonstans är jag alltid på väg dit. Anafora är på sitt vis mer än en fysisk plats, det är en uppmaning att leva mera anaforiskt – mer tillitsfullt, öppnare och i allt större samklang med skapelsen och Skaparen. Det är svårt att säga vad som gör Anafora. Varje gång jag åker dit upptäcker jag nya saker. Arbetet med att skapa Anafora är pågående och alltid inbjudande. Var och en välkomnas att skapa sitt eget Anafora, på plats men också i sitt eget hjärta. Anafora är som den där pärlan som man hittar, bevarar i sitt inre och med stor tacksamhet ibland tar fram och förundras över.