Scroll to top

Ingen glädje är större

Paulusporträtt på metall från ikonram. Bild från Metropolitan Museum of Art via Wikimedia Commons

”Min tanke var att fara till er för att bistå med uppmuntran och kunskap i denna tid, men då gränserna är stängda och jag själv de senaste dagarna har upplevt förkylningssymptom stannar jag hemma. Jag längtar efter att få träffa er, men är förvissad om att det inte är mina ord som stärker er, utan Herrens egna: ’min nåd är allt ni behöver’.”
1 Cor 3:4–5

Vintern 2020 intog covid-19 världen, och framåt vårvintern var även vårt land ockuperat av denna främmande makt.  Vi lärde oss att sprita händer och hålla avstånd, kyrkor och konsertlokaler stängde ner och vi började umgås via Zoom istället.

Den digitala omställningen var nödvändig, men tröttsam, och inte alltid så upplyftande för själen. Var fanns den andliga vägledningen i detta nya landskap?

Hos Paulus så klart! Redan under pandemins första våg kom Första Coronabrevet, ett brev med tröst, förmaningar och budskap om hopp från den store aposteln.  Tonen var varm, som alltid uppfordrande, och det gick inte att ta miste på Paulus engagemang för vår andliga hälsa i den svåra tiden. Han längtade efter att få träffa alla igen.

När sommaren anlände med varma vindar och avklingande smitta var många av oss naiva nog att tro att vi hade den värsta delen av pandemin bakom oss. Men så snart det blev höst kom nyheter om eskalerande smittotal. Snart var andra vågen över oss, och med den än hårdare restriktioner. De flesta församlingar stängde ner så gott som alla fysiska mötesplatser.  Mitt i detta mörker kom Andra Coronabrevet med sin förbön för utsatta grupper och sin hyllning till vårdpersonalen.

”Ni har ju kämpat den goda kampen, bevarat omsorgen om individer och fullbordat den första och akuta delen av loppet. Ni har iklätt er Guds rymdutrustning, gripit räddningens visir, andats genom barmhärtighetens mask och gått med villighet till arbetet – dag som natt. Herren ska frimodigt belöna er med rättfärdighetens segerkrans för den trofasthet ni visat i tider av prövning.”
2 Cor 3:13–15

Coronabreven var något av det bästa som hände i kyrkans värld under pandemin. Bakom denna geniala travesti på Paulus ursprungliga epistlar fanns Sussie Kårlin, kyrkoherde i Ryssby-Åby pastorat. Breven spreds snabbt och översattes till både engelska och finska. Kopieringstakten för texter är som bekant betydligt snabbare idag än år 60 e. Kr.

Drygt ett år efter Andra Coronabrevet har tillvaron nästan återgått till det normala igen. Vi får mötas till gudstjänst och konsert, till hemmafest och after work.

Minnet av vissa restriktioner bleknar fort. Andra har satt djupare spår.

En morgon när vi hade firat morgonmässa och jag skulle gå ner till sakristian såg jag hur en ung kvinna satt och grät i en bänk. Hon gav mig ett litet leende, och så sa hon:

”Förlåt mig, jag blev bara så berörd. Jag har inte tagit emot nattvarden på ett och ett halvt år.”

Nåden har en smak, en smak som inte kan förmedlas via en skärm. Och nåden är att erfara att vi hör ihop i en och samma kropp. På riktigt. För talet om församlingen som Kristi kropp är ju mer än bara en bild. Att vara Kristi kropp tillsammans handlar ju om inkarnationen, om att Gud vill ta plats i vår gemenskap och samverka med oss i kampen för livet på jorden.

Mitt i denna tanke plingar det plötsligt till i mobilen. En helt ny hälsning från Paulus!

”Från Paulus, genom Guds vilja kallad att vara Kristi Jesu apostel, till er medborgare i Guds rike i denna tid då ett virus har manat världen till besinning. Nåd och frid från Gud, vår fader och herren Jesus Kristus, vår broder och frälsare. Jag tackar alltid Gud när jag tänker på er, alltid, i alla mina böner för er alla. Det är med glädje som jag tar emot nyheten att covidpandemin börjar avklinga tack vare ett framgångsrikt vaccinationsprogram och att ni återigen kan samlas till gemensam lovsång och brödsbrytelse.
I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva bara för att ni har tagit de föreskrivna vaccinsprutorna, utan ikläd er den ödmjukhet som anstår de heliga. Likaväl som ni nu tar varje chans till dans och fest, besinna också att många är i sorg och har förlorat nära och kära i pandemin. Gläd er med dem som gläder sig, och gråt med dem som gråter. Ha inte för bråttom att återgå till världens alla lockelser, utan ta istället tillfället i akt att fördjupa de lärdomar som pandemin har fört med sig. Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi fastän många, en enda kropp i Kristus. Covid-19-pandemin har lärt oss att detta gäller både förbundsfolket och hedningarna. Både döpt och odöpt har drabbats av viruset, och det är endast gemensamt och med hjälp av Guds kraft och nåd som ni kan förebygga framtida pandemier och nå fram till den enhet som är av Gud.
Ni vet vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Vi vet att hela skapelsen ropar i våndor, och att hoten är stora och många. Jag vet att många av era ledare har träffats i Glasgow denna höst för att ta avgörande beslut inför planetens framtid. Var vaksamma mot de falska profeter som utlovar fortsatt köpfest och lågprisflyg, och lyssna istället till de unga profeter som kanske verkar ringa i världens ögon, men som talar sanningens ord. De är sända av Gud till er hjälp och förmaning.
Mitt i denna allvarstimme vill jag också komma med hopp, för vår räddning är närmare än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut, och dagen är nära. Därför: håll er brinnande i anden och samverka med alla människor av god vilja. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Besinna att Kristus är vår fred och att han vill riva ner den skiljemur som skiljer människor från Gud, från skapelsen och från varandra.  Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.
Jag har mycket mer att tala med er om, men det får anstå tills vi får mötas ansikte mot ansikte med varandra vid måltiden i Guds rike. Ingen glädje är större än återseendets glädje!
Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud, och gemenskap från den heliga Anden åt er alla.”

Caroline Kyhlbäck. Bild: Svenska kyrkan i Västerås

Caroline Kyhlbäck är komminister i Västerås domkyrkoförsamling. Hon är ordförande i Korsvei Sverige och har tidigare bland annat arbetat som projektsekreterare i Kristna Fredsrörelsen. De första två Coronabrevscitaten i den här texten är alltså hämtade ur Sussie Kårlins första och andra Coronabrev, det tredje har Caroline skrivit.

print