Scroll to top

En gemensam historia


Svenska missionärer i flera världsdelar

■ ■ ■
Pressbild: Artos förlag

– Vi berättar den svenska delen av missionshistorien, vår egen historia, säger Klas Lundström, och samtidigt berättar vi om hur kyrkorna i missionsländerna har vuxit fram.

Klas Lundström är lektor vid Johannelunds teologiska högskola och hade nyligen blivit klar med en bok om mission i Tanzania när han nämnde sin idé för Göran Janzon, som har varit lärare och rektor vid Örebro teologiska högskola. Hösten 2017 kom de båda överens med Jan-Åke Alvarsson och Kajsa Ahlstrand, professorer i kulturantropologi respektive missionsvetenskap i Uppsala, om att skriva en ny svensk missionshistoria.

Klas Lundström. Bild: privat

”Försökt att inte skönmåla”

Svensk mission och kyrkorna som växt fram har de fyra som redaktörer och blev till slut drygt 700 sidor. Omslagsbilden består av nio mindre bilder, och i mitten ler Denis Mukwege mot kameran. Han fick Nobels fredspris 2018 för sitt arbete mot sexuellt våld mot kvinnor och barn, ett arbete som han leder från Panzisjukhuset i Kongo. Stora delar av verksamheten där har länge finansierats med gåvor från svenska pingstvänners insamlingar och med stöd från Läkarmissionen, och Denis Mukwege är själv är son till en pingstpastor och har vid många tillfällen berättat om hur hans fars arbete fick honom att vilja bli läkare.

– Vi har gjort 73 personrutor i boken, och det är både män och kvinnor och både svenska missionärer och inhemska kyrkoledare, berättar Klas Lundström. Vi har försökt att inte skönmåla dem, men det finns några som är oerhört fascinerande.

Nils Fredrik Höijer är det exempel Klas Lundström nämner först – ”en av de märkligaste svenska missionärerna” är orden som inleder presentationen i boken, och ett missionsuppdrag som inleddes i ett slags sjömanskyrkoverksamhet i Kronstadt och sedan tog honom till Ryssland, Georgien, västra Kina och USA.

– Han var en typisk äventyrare, säger Klas Lundström.

Sammanlagt har ungefär två tredjedelar av alla svenska missionärer varit kvinnor.

Hälften själva missionärer

De fyra redaktörerna hjälptes åt med att sätta samman en del av författarskaran, elva personer som fick ansvar för olika kapitel och som sedan i sin tur rekryterade fler skribenter.

– Ungefär 20 av våra 36 författare har doktorerat i missionsvetenskap, berättar Klas Lundström, och så är det en religionshistoriker, ett par kulturantropologer och en sinolog. Jag kände de flesta sedan tidigare. Kajsa Ahlstrand var min handledare när jag skrev min avhandling, och många av oss har setts i olika konstellationer. Ungefär hälften har själva varit missionärer.

Missionsflygplanet Ansgar som flög många svenska missionärer. Pressbild från Artos förlag

Tillväxt efter avkoloniseringen

I början, förklarar han, var det ibland flytande gränser mellan samfunden.

– Det var flera missionärer som flyttade mellan samfund, och det kunde bero på tillfälligheter ibland, men det var också flytande gränser mellan rörelserna. Till och med missionsstationer kunde byta samfund – en pingststation övergick till Svenska kyrkan, till exempel. Det är fascinerande, tycker jag. 

Missionärernas yrken och uppgifter har också varit många:

– Byggare, lärare, elektriker – alla räknades som missionärer. De allra första var teologiutbildade, och några hade gått sjukvårdskurser i London. Så småningom började läkare och sjuksköterskor skickas ut. De byggde kliniker och små sjukhus. Fortfarande utförs mycket sjukvård i flera av de länderna av kyrkor – i Tanzania, till exempel, är det ungefär hälften.

700 sidor kan låta som mycket, men den svenska missionshistorien sträcker sig ut i över 100 länder, och flera av de kyrkor som svenska missionärer har grundat har numera en egen kyrkohistoria värd att berätta.

– Man hör ju ibland att missionen var ett kolonialt projekt, men den största tillväxten i de kyrkorna har kommit under de senaste 50–60 åren, efter avkoloniseringen, säger Klas Lundström. På många håll är kyrkornas tillväxt snabbare än befolkningstillväxten. I östra Afrika – Etiopien, Tanzania, Rwanda och östra Kongo – är det över 25 miljoner. I Brasilien, Mexiko och Argentina finns det pingstsamfund som har svenska rötter och som har bortåt 28 miljoner medlemmar.

Fotnot: Svensk mission och kyrkorna som växt fram utgör Studia Missionalia Svecana CXXII och är utgiven på Artos förlag. Lunds Missionssällskap har varit med och finansierat utgivningen.

print