Alva Dahl
Slå rot i förvandlingen – Gunnel Vallquists liv och livshållning
Ellerströms
Långfredagen 2021 predikade jag i Västra Skrävlinge kyrka tillsammans med Gunnel Vallquist. Ja, det var inte så att hon och jag höll något slags dialogpredikan – hon dog ju 2016 – men hon var med där i kyrkan. Jag hade just läst hennes essäsamling från 1956, Något att leva för. En av essäerna, ”Den heliga ångesten”, handlar om Georges Bernanos författarskap, och den grep mig så att jag inte kunde släppa den utan var tvungen att ta med den in i min långfredagspredikan.
”Under ångesten i Getsemane utkämpade Kristus varje enskild människas dödskamp; därför står han också vid varje människas sida i den sista ensamheten, delar ensamheten och kampen med henne” – Gunnel Vallquists ord från 1956 blev min långfredagspredikan 2021.
Det var därför med stor glädje och nyfikenhet som jag började läsa Alva Dahls biografi över henne, Slå rot i förvandlingen.
Jag blev inte besviken. Alva Dahl för oss genom Gunnel Vallquist liv som den bästa pilgrimsledare. På en och samma gång tydligt och stilla leder hon oss i de yttre och inre landskap där Gunnel Vallquist färdades. Det är en personlig vandring med Gunnel Vallquist, men också en vandring genom en tid som inneburit många omvälvande skeden för Kyrkan. Gunnel Vallquist verkar på något sätt ständigt ha hamnat mitt i dem.
Vi får följa med henne i hennes ungdoms sökande. Hon misstror sin tids skolundervisning om den katolska kyrkan, och det leder fram till att den blir hennes kyrka. Så rör hon sig vidare till Paris kyrkor och intellektuella kretsar, till arbetarpräster och till relationer som inte är helt okomplicerade. Här anar man den soppa av religion, kärlek, skönhet, hängivenhet, erotik och klosterlängtan som inte är så ovanlig i unga vuxnas liv.
Sedan kommer hennes stora kallelse: att översätta Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Det arbetet kommer att följa henne mer än 30 år och ger henne både professorstitel och en stol i Svenska Akademien.
Alva Dahl för oss vidare i Gunnel Vallquists värld av litteratur och tro. Här beror det nog mycket på läsaren var de mest gyllene avsnitten finns. För mig är det fantastiskt att få vandra tillsammans med Gunnel Vallquist på Roms gator och lyssna på alla samtal och debatter under Andra Vatikankonciliet. Lika spännande är det att läsa om hur hon och några andra hängivna ekumener experimenterar och söker den enhet som inte kyrkornas ledare förmår nå. Jag hoppas och ber att mer av det modet skulle prägla vår tid och oss som ofta är så upptagna av att söka vår egen identitet att vi inte ser alla andra vi hör ihop med. Idag finns det säkert många som tycker att Gunnel Vallquist och hennes vänner var både naiva och illojala när de tog egna tydliga steg för att förverkliga den enhet de längtade efter och manifesterade bland annat på Uppsala möte 1968. Mig ger deras engagemang då näring till mitt hopp nu.
Alva Dahl för oss genom Gunnel Vallquist liv på ett sätt som gör att jag också hamnar på platser dit jag inte själv skulle ha sökt mig. Det jag saknar är en resa mer in i Gunnel Vallquist. Jag hade gärna velat veta mer på djupet hur hon (som så klockrent kunde kritisera kyrkans ledare ”vars dignitärer går klädda i dyrbara och till på köpet löjliga kostymer, mångenstädes bor i palats fyllda med konstskatter och åker lyxbilar, medan befolkningarna omkring dem svälter, dignande under bördor”) hon tänkte när hon själv blev äldre och etablerad och åkte med privatchaufför till Svenska Akademiens möten där löjligheten hos kostymerna inte kommer långt efter. Sådana frågor får man inte riktigt svar på, men det kanske säger mer om Gunnel Vallquists och människans gåtfullhet än om Alva Dahls fina och värdefulla biografi.
