Scroll to top

Samtal i sjukhusmiljön


En interreligiös utbildning med lång tradition

Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter.

■ ■ ■
Corinna Friedl. Bild: Svenska kyrkan i Malmö

Corinna Friedl, vad är det för fortbildning du har organiserat på sjukhuset i Malmö?

I snart 10 år har jag varit Svenska kyrkans sjukhuspräst på Malmö universitetssjukhus, en mångreligiös och mångkulturell miljö. Jag har saknat en uttryckligt interreligiös inriktning i arbetet, och en interreligiös själavårdskompetens hos dem som möter patienter och anhöriga. Vi som gör det är bland annat kuratorer, Röda Korsets volontärer och vi i Sjukhuskyrkan. Jag gick själv för ungefär 25 år sedan en kurs i CPE, Clinical Pastoral Education, i USA. Sällan har jag senare i mitt liv fått en så djupgående inblick i en annan människas sätt att tänka och värdera – en människa som tillhör en annan kultur eller religion än jag – som då. CPE har funnits i ungefär hundra år och som ges enligt en internationell standard. Syftet är både att förmedla kunskap och att ge praktiska verktyg så att de som arbetar med existentiella och själavårdande samtal på sjukhusen på bästa sätt kan tjäna utsatta människor, inte minst dem som har en annan tro eller kultur.

Vad är det för behov du har lagt märke till i ditt arbete som sjukhuspräst?

När vi samtalar med människor som är utsatta och sjuka kan samtalen komma in på deras djupaste existentiella tankar. För att kunna tjäna våra medmänniskor oavsett vilken bakgrund de och vi själva har måste vi ha kunskap och vana både av interreligiösa och interkulturella möten och av interreligiös själavård. Det mesta som jag har lärt mig om interreligiösa möten kommer från den CPE-kurs, en interfaith chaplaincy-utbildning, som jag gick i New York. Den finns i många länder, men kursen här i Malmö blev ett slags pilotkurs för Sverige.

Ni fick medel från Lunds Missionssällskap och kunde genomföra kursen våren 2021 – vilka var ni som ledde den?

Det var jag, vår sjukhusimam Alen Delic och Mai Le som är buddhist.

Hur gjorde ni?

Utbildningen ges alltid till en liten grupp på sex–tio deltagare åt gången, och det gjorde vi här också. Vi sågs två dagar i veckan i tio veckor. Vi hade fått intresseanmälningar från kuratorer, Röda Korset-volontärer, imamer, diakoner, präster och några som arbetar med existentiella samtal på sjukhuset och som är buddhister. Till slut kom gruppen att bestå av två volontärer från Röda Korset, två diakoner, en diakoniassistent och en präst. Kärnan i utbildningen är mötena och samtalen i den lilla gruppen. Vi gjorde gemensamma utvärderingar av äkta själavårdssituationer som deltagarna hade med sig i form av anonymiserade referat. I samtalen blir de olika religionernas perspektiv tydliga, och vi hade också praktiska övningar och teoretiska föreläsningar. Avslutningen var den 18 juni, och över 40 personer från nationella och internationella organisationer deltog i den digitala festen.

Vad händer nu?

Vi har en ny kurs på gång! Det är mer än 25 år sedan jag gick utbildningen själv, och liksom många andra som har gått den har jag glöden kvar. Jag hoppas att vi ska kunna erbjuda den till fler här i Sverige. Varken jag eller Mai har än så länge certifikatet för att hålla utbildningar, och det är något som vi också vill arbeta för att få.

print